Betong är ett av världens vanligaste byggmaterial och består av cement, ballast, vatten och eventuella tillsatser. Trots dess utbredda användning uppstår det ofta problem både vid gjutning och efter gjutning. För att motverka dessa problem behandlas betongen på olika sätt, bland annat genom fukthärdning vid gjutning. Fukthärdning medför att fukt hindras avgå från betongen under hydratationen. Har betongen inte tillräckligt med fukt finns det risk att hållfasthetstillväxten avstannar. Syftet med arbetet är att studera hur fukthärdning med en vattenbaserad membranhärdare med silikat påverkar uttorkning och hållfasthet för en betong med lågt vct. I arbetet jämförs fullständig fukthärdning med plast, fukthärdning med membranhärdare och betong som lufthärdas. Membranhärdaren som använts är en vattenbaserad membranhärdare med silikat och den använda betongen har ett vct på 0,38 och hållfasthetklass C45/55. Hållfasthetsutvecklingen hos betong startar så fort cement blandas med vatten och den kemiska reaktionen kallas hydratation. Vid hydratationen reagerar belit (C2S) och alit (C3S) som finns i cement med vatten och bildar bland annat kalciumsilikathydrat (C-S-H) vilket är den beståndsdel som ger betongen sin hållfasthet. Faktorerna som påverkar betongens hållfasthetsutveckling är bland annat fukttillgång, temperatur, cementtyp och vattencementtal. Direkt efter gjutning innehåller betong stora mängder fukt, både som fritt vatten och i form av vattenånga, som ska torka ut. Uttorkningen av betong tar lång tid och pågår tills den är i fuktjämvikt med omgivningen. Uttorkningshastigheten beror på olika faktorer som vct och tillsatser, även metod för fukthärdning kan påverka uttorkningstiden. För att besvara syftet har betongkuber gjutits som fukthärdats med antingen membranhärdare eller genom att plastats in, samt har vissa kuber lufthärdats. I vissa betongkuber placerades fuktmätare för mätning av relativ fuktighet. Övriga provkuber provtrycktes för bestämning av tryckhållfasthet. Resultatet visar att membranhärdaren medför en långsammare uttorkning jämfört med betong som inte fukthärdats, men kortare uttorkningstid jämfört med betong som plastats in. Gällande hållfastheten visar resultatet att de kuber som membranhärdats får högre medelhållfasthet än de kuber som inte fukthärdats, men lägre medelhållfasthet än de som plastats in. Diskussionen behandlar resultatet och felkällor som kan påverka resultatet, och andra saker som kan påverka resultatet. Hållfastheten för de kuber som inte fukthärdats påverkas av en stor avvikelse, till skillnad mot de kuber som fukthärdats. Detta medför en stor påverkan på medelhållfastheten. Slutsatsen från arbetet visar att det finns tendenser som visar på längre uttorkningstid jämfört med betong som inte fukthärdats, men betong som plastats in har längre uttorkningstid än membranhärdad med den använda membranhärdaren. Gällande hållfastheten syns inget tydligt samband mellan hållfasthet och membranhärdning och att det behövs fler provkuber som testas för ett pålitligt resultat. / Concrete is one of the most common building materials in the world, consisting of cement, aggregate, water and optional additives. Despite its widespread use, problem often arise. To counteract these issues, concrete is treated in various ways, such as moist curing after casting, as insufficient moisture during hydration can halt strength development. The aim of this study is to investigate how moist curing with a water-based membrane hardener containing silicate affects dehydration and strength for concrete with low water-tocement ratio (w/c). The study compares complete moist curing with plastic, moist curing with membrane hardener and uncured concrete. The membrane hardener used is a water- based membrane hardener with silicate, and the concrete used has a water-to-cement ratio of 0,38 and a strength class of C45/55. The development of strength in concrete begins as soon as cement is mixed with water, and this chemical reaction is called hydration. During hydration, belite (C2S) and alite (C3S) in the cement react with water and form, among other things, calcium silicate hydrate (C-S-H), which is the component that gives concrete its strength. Factors that affect the strength development of concrete include moisture availability, temperature, type of cement, and water-cement ratio. Immediately after casting, concrete contains large amounts of moisture, both as free water and in the form of water vapor, which needs to dry out. The drying of concrete takes a long time and continues until it reaches moisture equilibrium with the surrounding environment. The drying rate depends on various factors such as water-cement ratio and additives, and the method of moisture curing can also affect the drying time. To address the objective, concrete cubes were cast and cured using either a membrane curing compound or by being wrapped in plastic, while some cubes were air-cured. Moisture meters were placed in some of the concrete cubes to measure relative humidity. The remaining test cubes were subjected to compression testing to determine their compressive strength. The results indicate that the membrane hardener leads to slower drying compared to uncured concrete cubes, but shorter drying times compared to plastic sheet curing. Regarding strength, the results shows that that cubes treated with membrane hardener exhibit higher average compressive strength than uncured cubes but lower average compressive strength then the cubes moisture cured with plastic. The discussion addresses the results and potential sources of error, and other things that can affect the result. The significant deviation in strength for uncured cubes compared to those subjected to moist curing greatly impacts the average compressive strength. The conclusion suggests trends indicating longer drying times compared to uncured concrete cubes, moisture curing with plastic curing demonstrating longer drying times than membrane hardening with the specific membrane hardener used. Regarding strength, no clear correlation is observed between strength and membrane hardener, indicating the need for further testing with more specimens for reliable results.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:oru-114095 |
| Date | January 2024 |
| Creators | Haglund, Felix, Bojestig, Isak |
| Publisher | Örebro universitet, Institutionen för naturvetenskap och teknik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0034 seconds