<p>Sammanfattning</p><p>Kommunernas befogenheter styrs av ett antal regler som finns författade i Kommunallagen (1991:900) (KL) 2 kap. Reglerna i KL 2 kap. är ett resultat av den praxis som Regeringsrätten (RegR) utarbetat under många är vad gäller den kommunala kompetensen.</p><p>Som huvudregel gäller att kommunerna inte har tillträde till det egentliga näringslivets område. Dock har RegR tillerkänt kommunerna rätt att allmänt främja näringslivet. Sedan KL från 1991 infördes finns det uttryckligen stadgat att kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget, i 2:8 st. 1.</p><p>Vilka åtgärder som innefattas i begreppet är inte alldeles lätt att beskriva. För att få sig en bild av vilka åtgärder som ryms inom lagen får man studera rättsfall. RegR:s praxis på området spelar en väldigt stor roll.</p><p>Det går inte att dra några generella slutsatser av vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet. Man får dela upp olika områden och sedan studera hur RegR har bedömt olika främjande åtgärder och vad de har uttalat för att sedan få sig en bild av vad som ryms inom KL 2:8 st. 1.</p><p>Kommunerna har befogenhet att tillhandahålla lokaler till den mindre industrin om flera företag omfattas. Hur många företag som krävs för att det skall rymmas inom befogenheten är dock oklart. Det ryms inte inom befogenheten att tillhandahålla lokaler till större företag.</p><p>Kommunerna har väldigt stor handlingsfrihet när det gäller att främja näringslivet genom att tillhandahålla, försälja och iordningställa mark. Till skillnad från lokaler får kommunen även gynna stora företag. Kommunerna kan färdigställa mark efter tillträdande företags behov till betydande kostnader för att sedan sälja marken till ett väsentligt underpris, bara man har en prispolitik som omfattar alla företag och är lika för alla.</p><p>Det ryms inom befogenheten att ge stöd till rådgivningsverksamhet som inriktas på näringslivet. Rådgivningsverksamheten skall vara inriktad på en hel bransch eller hela näringslivet för att anses kompetensenligt. Tveksamhet råder om hur stort stödet får vara, det vill säga stödets storlek kan tillmätas betydelse i bedömningen av om det ryms inom befogenheten.</p><p>Kommuner kan ge stöd till idrottsevenemang för att marknadsföra kommunen och deras näringsliv. Dock krävs att målet med stödet uppnås och att det förväntade resultatet står i proportion till det förväntade resultatet. Detta torde även gälla kommunalt stöd till mässor och utställningar. Dock är det osäkert då RegR har bedömt liknande omständigheter olika i flera rättsfall.</p><p>För att stöd till en bransch skall anses kompetensenligt krävs troligtvis att stödet omfattar hela branschen. Penningbidrag ryms dock troligen inte inom befogenheten även om den utgår efter en fastställd norm. Kommuner får inte genom direkt ekonomiskt stöd påverka förläggningen av näringslivet.</p><p>Kommuner får främja näringslivet genom att ge stöd till inrättande av privat företagshälsovård. Om behovet finns hos näringslivet och att det inte konkurrerar med befintlig företagshälsovård.</p><p>Det ryms inte inom befogenheten att hjälpa näringslivet genom att kommunen ställer upp med krediter som till exempel lån.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:oru-739 |
| Date | January 2006 |
| Creators | Lindström, Jim |
| Publisher | Örebro University, Department of Behavioural, Social and Legal Sciences |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0022 seconds