Miljonprogramsområden karaktäriseras i många fall av en enformig bebyggelse, storabostadsgårdar, trafikseparering och mycket grönska. Dessa områden är i behov avupprustning, både invändigt men även i den offentliga miljön. Idag råder ett stadsmässigtideal inom stadsplanering. Det innebär att man vill eftersträva innerstadens kvaliteter ochstruktur med tät bebyggelse, levande bottenvåningar och urbana stråk. Ett argument fördetta är att det är hållbart, och därmed även socialt hållbart. Social hållbarhet är ett begrepp som saknar en entydig definition och måste därför anpassastill varje enskild situation. Inom stadsplanering är det därför svårt att hitta en modell försocialt hållbar stadsutveckling som går att applicera på stadens alla delar. En faktor i socialhållbar stadsutveckling är en trivsam utemiljö. Syftet med studien är att undersökamiljonprogrammets utemiljöer utifrån ett socialt hållbart perspektiv, både på lokal och på enstorskalig nivå. Arbetet undersöker även huruvida en stadsmässighet är lämpligt attapplicera på storskaliga miljonprogramsområden eller inte. Genom att göra en litteraturstudie om social hållbarhet och offentliga rum definieras ensocialt hållbar utemiljö. Vidare görs en fallstudie på Husbys utemiljöer, där analysen baseraspå ovan nämnda teori för att ta reda på vilken roll fysisk utformning har inom socialhållbarhet. Vidare diskuteras potentiella konsekvenser av Stockholms stads fokus på attskapa en stadsmässighet i Husby. Analysen visar att en socialt hållbar utemiljö möjliggör för en tillgänglig miljö, trygg miljöoch en miljö som skapar förutsättningar för utförande av aktiviteter. Detta betyder attstadsplanering kan med hjälp av sina verktyg skapa förutsättningar för att en miljö skakunna bli socialt hållbar, men huruvida den är social hållbar är upp till fler samhällsorgan änenbart stadsplanerare. Socialt hållbar stadsutveckling ur ett större perspektiv ställer ävenkrav på goda samband mellan stadens olika delar för ökad integration och gemenskap.Analysen pekar även på att stadsmässighet troligtvis inte är det enda sättet att skapa ensocialt hållbar stad. Istället kan en anpassning till varje områdes unika förutsättningar varamer lämpligt, där området kan kompletteras med kvaliteter som skulle förbättraboendemiljön för områdets invånare. Arbetets slutsats kan vara användbart för attproblematisera hur miljonprogramsområden ska hanteras i framtidens stadsutveckling. / The Million House Programme areas are characterized in many cases by a uniformsettlement, large housing estates, traffic separation and lots of greenery. These areas are inneed of renovations, both internally but also in the public environment. Today, an urbanideal prevails in urban planning. This means that one wants to strive for the qualities andstructure of the inner city with dense buildings, living ground floors and urban streets. Oneargument for this is that it is sustainable, and thus also socially sustainable. Social sustainability is a concept that lacks a clear definition and therefore must be adaptedto each individual situation. In urban planning, it is therefore difficult to find a model forsocially sustainable urban development that can be applied to all parts of a city. A factor insocially sustainable urban development is a congenial outdoor environment. The purpose ofthe study is to investigate the Million Homes Programme's outdoor environments from asocially sustainable perspective, both on a local and on a large-scale level. The work alsoexamines whether an urban approach is suitable to apply to large-scale Million HomesProgramme areas or not. By conducting a literature study on social sustainability and public spaces, a sociallysustainable outdoor environment is defined. Furthermore, a case study is made of Husby'soutdoor environments, where the analysis is based on the theory mentioned above to findout what role physical design of public spaces plays in social sustainability. Additionally, adiscussion is held about potential consequences of the City of Stockholm's focus on creatingan urban environment in Husby. The analysis shows that a socially sustainable outdoor environment is accessible, safe and anenvironment that enables the execution of activities. This means that urban planning can beused as a tool to create conditions for an environment to be socially sustainable, but it alsodemands that other sectors in the society are engaged in the work in order for it to besuccessful. Socially sustainable urban development from a larger perspective also requiresinterconnections between different parts of the city for increased integration andcommunity. The analysis also points out that urbanism is not the only way to create a sociallysustainable city. Instead, an adaptation to each area's unique conditions may be moreappropriate, where the area can be supplemented with qualities the area lacks and thatwould improve the living environment for the area's residents. The work's conclusion can beuseful for problematizing how Million Homes Programme areas should be handled in futureurban development.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-335926 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Engel, Julia, Ramstedt, Emma |
| Publisher | KTH, Urbana och regionala studier |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT ; 23538 |
Page generated in 0.0028 seconds