Detta examensarbete undersöker Isotimbers möjlighet att använda sig av rivningsvirke i sin produktion. Bakgrunden till detta är att företaget vill bli mer cirkulära i sin verksamhet och nyttja skogen mer resurssnålt. Som det ser ut idag skickas praktiskt taget allt rivningsvirke till förbränning, används till bl. a värme. Studien har gått ut på att samla in rivningsvirke och använda det till att bygga ett typelement av Isotimbers egen modell, hållfasthetstesta det på RISE labb i Skellefteå, jämföra mot två andra element av nytt virke. Insamlingen visade sig vara svår och det blev begränsade mängder av virke som kunde samlas in, delvis på grund av fel dimensioner, men också bristande kvalitet. Virket klassades enligt en förenklad metod som utgår från INSTA 142, som är en standard för hur man sorterar hållfasthetsklassat virke. Det gjordes också en egenfrekvensmätning för att få reda på E-modulen. Jämförelsen med rivningsblocket mot de nyproducerade visade inte på några direkta skillnader i hållfasthet. En stor del i detta arbete ligger i att identifiera svårigheter och hinder för användning av rivningsvirke. Slutsatsen blev att det är svårt i dagsläget för Isotimber att kunna använda sig av rivningsvirke, dels på grund av att samla tillräckliga kvantiteter och att den ordinarie produktionslinan inte ville hantera rivningsvirket. / This thesis investigates Isotimbers possibilities to use demolition timber in their production. The background to this is because the company wants to be more circular in their business and use the forest in a more efficient way. As of today, all the demolition timber is sent to combustion, and is used to heat up homes. The starting point of this study is to assemble demolition timber and build an element in the same way as the company’s own model, strength test it at RISE lab in Skellefteå and compare it to two other elements made of new wood. The gathering process turned out to be difficult and the amount of gathered timber was limited, due to wrong dimensions and poor quality. The timber was classed according to a simplified method which is based on INSTA 142, which is a standard on how to grade strength-classed timber. It was also made an eigenfrequency measurement to find out the MOE (modulus of elasticity). In the strength test, the demolition timber element showed now significant difference compared to the ones made of fresh wood. A large part of this work is to detect difficulties regarding the use of demolition timber. The conclusion is that it is difficult for Isotimber to be able to use demolition timber in their production as of today, partly due to difficulties gather enough quantities and that their ordinary production partner did not want to deal with demolition timber in their production line. / <p>Betyg 2021-06-04</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:miun-42707 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Henriksson, Viktor |
| Publisher | Mittuniversitetet, Institutionen för ekoteknik- och hållbart byggande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0109 seconds