Bakgrund: Diabetesbörda innefattar emotionella aspekter kopplade till diabetes och är korrelerat till sämre glykemisk kontroll samt suboptimal sjukdomshantering. Diabetesbörda är ett lågt prioriterat problem i diabetesvården och det föreligger ett stort mörkertal, därtill berörs diabetesbörda sparsamt i de svenska nationella riktlinjerna för diabetesvård. Syfte: Syftet var att undersöka samband mellan diabetesbörda och glykemisk kontroll, diabetesduration samt demografisk data hos personer med Diabetes mellitus typ 1. Metod: Kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie. Totalt inkluderades 69 personer. Examensarbetet utfördes på två diabetesmottagningar i Sverige. Studiedeltagarna besvarade enkäten Swe-PAID-20 samt frågor avseende kön, ålder och diabetesduration och aktuellt HbA1c registrerades. Data analyserades med icke-parametriska metoder. Resultat: Förhöjd diabetesbörda upplevdes av 20% av studiedeltagarna och 45% rapporterade något diabetesrelaterat problem som ganska allvarligt respektive mycket allvarligt. Högt HbA1c var korrelerat med behandlingsrelaterade problem samt stödrelaterade problem. Samband mellan diabetesbörda och övriga variabler samt skillnader mellan subgrupper påvisades inte. Slutsats: Diabetesbörda är ett relativt vanligt förekommande problem i den undersökta populationen. Högt HbA1c påvisades vara en prediktor för behandling- och stödrelaterade problem. Ökad kunskap om diabetesbörda kan bidra till ökad personcentrering i diabetesvården, minskat lidande för den enskilde individen samt en resursbesparing för samhället genom att minska risken för komplikationer. Screening av diabetesbörda hos samtliga individer med T1D kan vara av värde, då diabetesbörda inte är mer vanligt förekommande i någon specifik grupp av personer. / Background: Diabetes distress includes emotional aspects linked to diabetes and correlates to poor glycemic control and suboptimal self-management. There is many unreported cases and diabetes distress is currently a low priority problem and is sparsely addressed in the Swedish national guidelines for diabetes care. Aim: The aim was to investigate the correlation between diabetes distress and glycemic control, duration of diabetes, and demographic data in people with Diabetes mellitus type 1. Method: A quantitative descriptive cross-sectional study. A total of 69 people were included. Data was collected from two diabetes clinics in Sweden. The participants answered the Swe-PAID-20 questionnaire and questions regarding gender, age, and diabetes duration and current HbA1c was noted. Data were analyzed using non-parametric methods. Main results: Increased diabetes distress was experienced by 20% of the participants and 45% reported a diabetes-related problem as a “somewhat serious problem” or a “serious problem”. Higher HbA1c correlated with treatment-related problems as well as support-related problems. Associations between diabetes distress and other variables and differences between subgroups were not detected. Conclusion: Diabetes distress was a relatively common problem in the studied population. Elevated HbA1c values indicated treatment and support related problems. Increased knowledge about diabetes distress can contribute to a more person-centered diabetes care, reduce suffering for the individual and save resources for society by reducing the risk of complications. Screening is important as diabetes distress is not more common in any specific population and helps to identify people in need of support.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-507558 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Tizzard, Lisa, Nilsarve, Ylva |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för medicinska vetenskaper |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds