Uddebo Oljehamn är en av sex hamndelar inom Luleå Hamns område och har sedan 1940-talet bedrivit miljöfarlig verksamhet. Idag har Uddebo Oljehamn två kajer där det årligen lastas och lossas cirka 360 000 ton flytande produkter av petroleum, bensen och stenkolstjära. Inom industriområdet arrenderas mark ut till olika verksamhetsutövare, dessa är för närvarande:Circle K, Flogas, Kemira, LKAB, Preem, Ragnsells, Stena samt ST1. Under åren har ett flertal marktekniska undersökningar genomförts i uppdrag av enskilda verksamhetsutövare, dock har en sammanställd bild av föroreningssituationen över hela industriområdet saknats. Huvudsyftet med denna studie var att, för Uddebo Oljehamn, utföra en förenklad riskklassning inom Naturvårdsverkets ramar, av jord och grundvatten. Metoden bestod främst av en litteraturstudie samt statistiska beräkningar av representativ halt. Materialet till litteraturstudien tillhandahölls från Luleå Hamn och aktiva verksamhetsutövare på området. Information har även samlats från Luleå kommuns stadsarkiv och miljö- och byggförvaltningens arkiv. I riskbedömningen delades området in i 13 delområden och halten petroleumkolväten bedömdes för respektive område utifrån generella riktvärden från Naturvårdsverket och Svenska Petroleum Institutet. Resultatet blev att hela området bedöms tillhöra riskklass 2. På området har mark och grundvatten ställvis kraftigt förorenats till den grad som innebär stor risk för människor och miljö. Med den genomsläppliga jordarten i området finns stor risk att föroreningarna sprids från källan via grundvattnet. En mindre del av studien var att undersöka riskminimerande materials förmåga att separera kolföreningar genom sorption. Vid Uddebo Oljehamn finns ett reningsverk som behandlar oljeförorenat avloppsvatten genom en filteranläggning med en filterbädd av sand och antracit. I laboratorium utfördes enstegs skaktest enligt den svenska standarden SS-EN 12457-2 med L/S kvot 10. Inkommande vatten till filteranläggningen skaktestades med materialen: antracit, sand, FloatAbsorb och järnbelagt torvpulver. Resultatet visade att halten kolföreningar i blankprovet var lågt. Blandningen av sand och antracit hade mest framgång i att reducera halten organiskt kol i vattnet. Torvmaterialen adderade halten organiskt kol och lämpade sig inte till denna typ av rening.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-67568 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Grundström Mörtzell, Beatrice |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | WREL. Serie A, |
Page generated in 0.002 seconds