Introduktion: Under 2011 till året därpå var två politiker, Carl Bildt (moderat utrikesminister) och Håkan Juholt (Socialdemokraternas partiledare), utsatta för mediedrev: Etiopiensvenskar-na och bostadsaffären. Juholt var som en svamp som sög upp all kritik medan Bildt framstod som teflon i jämförelse. Hur kommer det sig att Bildt klarade sig och fick sitta kvar som mi-nister, medan Juholt avgick? Problem: Vad är det som skiljer Bildt från Juholts retorik under mediedreven 2011 enligt sta-tusläran? Hur ramar journalisterna in debatten för Bildt respektive Juholt? Teori: Med statusläran (stasis theory) kan en sakfråga analyseras retoriskt genom ett av fyra status (”ställning”): fakta, definition, kvalitet eller procedur. Exempelvis, ett dödande kan handla om huruvida det ägt rum (fakta), om det var mord eller självförsvar (definition), om det var rätt (kvalitet) samt om frågan ska avgöras i annat forum (procedur). Fakta och proce-dur är starkast försvar, definition och kvalitet svagast. Metod: Kvalitativ retorisk analys av Bildt och Juholts medieframträdanden i tv och radio, där medierna anklagar och aktörerna försvarar sig i en dialogsituation. Resultat: Bildt använder mer eller mindre uteslutande ett bevisande (fakta) och överförande status (procedur). När ny information är motstridig, hävdar han att den ska beskrivas an-norlunda (definition). Juholt använder huvudsakligen ett kvalitativt status, ofta för att bedyra sin goda karaktär, även när han kunde valt ett mer lämpligt status. Flera fall har också upp-täckts där journalisterna ställt frågor som varit inramade (presupponerad) på ett tveksamt sätt, ofta på ett kvalitativt status. Diskussion: Bildt använder starkare status vilket får till följd att skandalen inte tenderar att utvecklas i lika hög utsträckning då frågor om moral och värderingar utesluts. Juholt har valt det svagaste statuset. Slutsatsen är att man inte ska välja en försvarsstrategi och hålla fast vid den, utan anpassa försvaret varefter som ny information blir tillgänglig och anklagelsernas karaktär förändras. Slutsatsen gäller reaktiv kriskommunikation, inte nödvändigtvis proaktiv. Dessutom föreslås tre nya analyskriterier till statusläran. Studien begränsas huvudsakligen av medievalet (radio och tv) eftersom bara en del av den medierade politiken fångas, liksom ty-pen av kris (etiska normbrott). / Introduction: During 2011, two major Swedish politicians, Carl Bildt (right-wing foreign min-ister) and Håkan Juholt (leader of the Social Democrats), were set under siege during a so called ‘media hunt’: The Ethiopiaswedes and the residence affair. Juholt was like a sponge absorbing every bit of critique, whereas Bildt seemed like Teflon in comparison. How did Bildt manage to remain in power, while Juholt had to resign? Problem: What sets Bildt’s rhetoric apart from Juholt’s rhetoric during the media hunt under 2011 in relation to the stasis theory? How do the journalists frame the media discourse for Bildt and Juholt? Theory: A controversy can be analyzed rhetorically with one of four stases of the stasis theo-ry: fact, definition, quality or procedure. E.g., a killing has either occurred or not (fact), it may be defined as murder or self-defense (definition), there’s a question if it was the right thing to do (quality) and if the controversy should be judged in another forum (procedure). Fact and procedure is the strongest defense, definition and quality is the weakest. Method: Qualitative rhetorical analysis of Bildt’s and Juholt’s media appearances in TV and radio, where the media accuse and the politicians defend themselves in a dialogue situation. Results: Bildt uses more or less exclusively the stases of fact and procedure. When new in-formation is contradictory to fact, he claims that it should be described differently (stasis of definition). Juholt mostly uses a stasis of quality to assert his good moral character, even when he could’ve chosen a more appropriate stasis. A few cases where the journalists’ questions have been framed (presuppositioned) in a questionable manner have also been found, often in a qualitative stasis. Discussion: Bildt uses stronger stasis which prevents the scandal from evolving and therefore excludes questions about morals and values. Juholt uses a weaker stasis. The conclusion is that one shouldn’t select a rhetorical self-defense strategy and stick to it; rather, the defense should adapt to new information as well as changes in the type of accusation. This conclusion holds for reactive crisis communication, not necessarily proactive. Three new analytical criteria for the stasis theory are also offered. The study is primarily limited by the type of crisis (norm transgressions) and the choice of media (radio and TV) because only a part of the mediatized politics is captured.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-19677 |
| Date | January 2012 |
| Creators | Dahlgren, Peter |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för samhällsvetenskaper, SV |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds