År 2002 ägde ett reformarbete rum i Skadeståndslagen (SkL) som medgav en lagstadgad rätt till ersättning för en närstående som drabbats av psykiska besvär till följd av att en nära anhörig tillfogats en allvarlig personskada. Bakgrunden till lagändringen var att det i praxis skett en gradvis utvidgning av rätten till skadestånd i de särskilda situationer som bedömts vara av så pass allvarlig art att skadegöraren inte kunnat undgå att utge ersättning till den närstående. Problematiken kring denna typ av skada skiljer sig en del åt sett till tiden före respektive efter lagändringen. För att ersättning skall utgå måste de psykiska besvären vara medicinskt påvisbara, något som tidigare innebar att det låg på de närstående att bevisa att besvären uppkommit. Detta är dock inte längre nödvändigt då besvären i stor utsträckning numera presumeras. Konkret så gällde före lagändringen att det fordrades att ett dödligt våld varit för handen så till vida att det rört sig om en uppsåtlig handling med dödlig utgång som huvudregel. I och med lagändringen är den närståendes rätt till ersättning utsträckt till att även omfatta fall där en livshotande skada inte fört med sig en dödlig utgång, en utvidgning som lagstiftaren får tillskrivas då denne i förarbetena till SkL förklarat att det aktuella lagrummet inte skall tolkas e contrario som annars vore naturligt att utgå ifrån. Det finns inte längre något krav, då personskadan medfört den anhöriges död, att den skadegörande handlingen skall ha varit uppsåtlig utan oaktsamhet oavsett graden av densamma ger upphov till ersättningsrätt för den närstående. Vid livshotande skador utan den därpå följande dödliga utgången så fordras alltjämt att skadorna åsamkats den anhörige genom en uppsåtlig handling för att skadeståndsansvar skall åläggas skadegöraren. Möjligt är dock att vi i ett senare skede av rättsutvecklingen kan komma att få se en utvidgning även i dessa fall till att omfatta oaktsamt orsakade [livshotande] skador men detta är å andra sidan orimligt att med bibehållen säkerhet kunna fastslå i nuläget, detta blir istället något för rättstillämpningen att framledes pröva. Det torde räcka med att den närstående erhållit underrättelse om det inträffade för att ersättning skall utgå. Detta gäller såväl när utgången är dödlig som vid livshotande skador. När det gäller personkretsen så är angående den klarlagt att någon uttömmande uppräkning av ersättningsberättigade i lagen vare sig finns eller är önskvärt, denna bedömning får istället vidtas av domstolarna i den specifika situationen som är dem för handen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:oru-1609 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Rundqvist, Malin, Skåål, Anders, Grundström, Tanja Swartz |
| Publisher | Örebro universitet, Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap, Örebro universitet, Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap, Örebro universitet, Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds