Return to search

Att arbeta med Self-Disclosure : En fenomenologisk studie av fem psykodynamiska psykoterapeuters upplevelser / Working with Self-Disclosure : A Phenomenological Study of Five Psychodynamic Psychotherapists experiences

Inledning: Inom den psykodynamiska teoribildningen råder delade meningar om huruvida terapeuten ska berätta om sig själv för patienten. Terapeutens självavslöjande ”Self-Disclosure”, har studerats och debatterats i psykoanalytisk litteratur. Syftet med den här uppsatsen är att beskriva psykodynamiska psykoterapeuters upplevelser av att arbeta med Self-Disclosure. Frågeställning:  Hur beskriver psykodynamiska psykoterapeuter sina upplevelser av att arbeta med Self-Disclosure? Metod: I studien används den deskriptiva fenomenologiska humanvetenskapliga metoden. Kvalitativa djupintervjuer genomfördes med fem psykodynamiskt skolade psykoterapeuter på deras arbetsplatser. Intervjuerna spelades in och transkriberades ordagrant. Materialet delades in i meningsenheter vars psykologiska innebörd har tydliggjorts, deras inbördes förhållande studerats och en förståelse har uppnåtts. En pendling mellan helhet och delar har skett kontinuerligt tills fenomenets generella struktur nåtts. Resultat:  I analysen framkom sju generella strukturer ur materialet; miljö, personlighet, frågor och svar, om tankar och känslor i terapirummet, om livet utanför terapirummet, känslomässiga upplevelser av Self-Disclosure och Self-Disclosures påverkan på terapiprocessen. Miljö och personlighet ansågs som ofrånkomliga självavslöjanden. Verbala utsagor och uppvisande av känslouttryck kunde ske både avsiktligt och oavsiktligt. Self-Disclosure kunde både försvåra och befrämja terapiprocessen. Diskussion: Trygghet och kontakt betonas som centralt för den terapeutiska processen av samtliga terapeuter i studien. Self-Disclosure bör användas med hänsyn till vilken patient det gäller och vilken fas terapiprocessen befinner sig i. Både innehåll och kontext har betydelse för effekten av Self-Disclosure. Ett pragmatiskt förhållningssätt kan gynna terapiprocessen. Konsekvenserna kan inte förutses utan det centrala är terapeutens uppmärksamhet på hur den upplevs och vilken påverkan den har för terapiprocessen / Introduction: Within the psychodynamic theory, there are different opinions whether the therapist should tell the patient about himself. The therapists self-disclosure have been studied and discussed in psychoanalytic literature. The purpose of this article is to describe psychodynamic psychotherapists experiences of working with Self-Diclosure. Question: How do psychodynamic psychoterapists describe their experiences of working with Self-Disclosure? Method: The study uses the descriptive phenomenological human scientific method. Qualitative deep interviews was made with five psychodynamic psychotherapists at their office. The interviews were recorded and transcribed word for word. The material was divided into meaning units whose psychological content was elucidated, their mutual relations was studied and an understanding has been achieved. An continuous oscillation between the whole and the parts was made until the structure of the phenomenon was discovered. Result: In the analysis seven general structures were discovered. Milieu, personality, questions and answers, thoughts and feelings in the therapy room, life outside therapy, emotional experiences of Self-Disclosure and Self-Disclosure and its influence on the therapy process. Milieu and personality were regarded as inevitable Self-Disclosure. Verbal statements and emotional expressions could be both intentional and unintentional. Self-Disclosure can both hinder and facilitate the therapy process. Discussion: Safety and contact are emphasised as central in the therapy process by all therapists in the study. Self-Disclosure ought to be used with regard to both the patient and the phase in the therapy process. Both the content and the context are of importance for the consequence of Self-Disclosure. A pragmatic stance can favour the therapy process. The consequences cannot be foreseen but the most important is the therapist`s attention to how it is experienced and how it influence the therapy process.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:esh-5153
Date January 2016
CreatorsBryngelson, Birgitta
PublisherErsta Sköndal högskola, S:t Lukas utbildningsinstitut
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageEnglish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess

Page generated in 0.0021 seconds