Uppsatsen behandlar fastighetsmäklarens allmänna skyldigheter och roll som opartisk mellanman för att utreda grunderna för dennes utomobligatoriska skadeståndsansvar. Utgångspunkten är 25 § fastighetsmäklarlagen (2011:666) (FML) som reglerar mäklarens skadeståndsansvar inom lagens direkta tillämpningsområde. Det utomobligatoriska skadeståndsansvaret bortom 25 § FML direkta tillämpningsområde är inte reglerat i lag. För att FML:s regler, och således skadeståndsgrunder, ska vara direkt tillämpliga kräver det att alla rekvisit i 1 § FML är uppfyllda. Genom prejudikat, praxis från underinstanserna, nämndpraxis och förarbeten har det dock etablerats en gällande rätt som gör det möjligt att tillämpa FML analogt på flera situationer även om alla rekvisit i 1 § FML inte är uppfyllda. En mäklare kan exempelvis utföra begränsade uppdrag, som skrivuppdrag, och ändå vara skyldig att iaktta god fastighetsmäklarsed, vilket Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) nyligen slagit fast. Att FML kan tillämpas analogt gör att även skadeståndsgrunderna och det utomobligatoriska skadeståndsansvar som mäklaren har enligt FML, även kan tillämpas när FML inte är direkt tillämpligt. En mäklare som utför ett skrivuppdrag måste därför iaktta alla de skyldigheter som finns reglerade i FML. Förutom att speciallagstiftning kan vara skadeståndsgrundande för utomobligatoriskt skadeståndsansvar finns det andra allmänna skadeståndsgrundande principer, en av dessa är befogad tillit. I uppsatsen utreds om principen om befogad tillit kan utgöra en skadeståndsgrund i det fall FML inte är direkt tillämplig. Eftersom analog tillämpning av FML vid begränsade uppdrag avgörs från fall till fall och avgörande är hur stark anknytning handlandet har till förmedling, drar vi slutsatsen att det är svårt att föreställa sig att befogad tillit ska kunna uppstå om mäklaren utfört ett uppdrag som inte direkt tillhör dennes kompetensområde. Av 25 § FML och förarbetena till lagen framgår att den skadeståndsberättigade kretsen sträcker sig till presumtiva köpare och säljare. Rätts- och nämndpraxis på området är knapphändig och vi använder därför två teoretiska exempel för att visa på situationer som skulle kunna aktualisera en presumtiv köpares berättigande till skadestånd. Slutsatsen utifrån de två teoretiska exemplen är att det även i teorin är svårt att föreställa sig någon med en än mer avlägsen relation till mäklaren skulle kunna vara berättigad till skadestånd.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-180244 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Cederqvist, Oliver, Bergman Larsson, Jonas |
| Publisher | Linköpings universitet, Affärsrätt, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds