I denna uppsats undersöks hur nyanlända elever introduceras i den svenska skolan med inriktning mot slöjden. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur slöjdlärare upplever sin undervisning med nyanlända elever, hur de upplever språkutvecklingen och om de arbetar med inkludering av nyanlända elever i slöjdgrupperna. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer av sex slöjdlärare från tre olika kommuner i norra Sverige. Resultatanalysen i studien visar att praktisk-estetiska ämnen är bra tillfällen för nyanlända elever att börja i sin ordinarie klass. Anledningen är att eleverna till en början inte behöver samma språkkunskap för att delta på lektionerna. De intervjuade lärarna berättar att det är svårt att kunna ge eleven den tid som behövs när man måste undervisa utan att kunna kommunicera med talspråket. De använder i stället kroppen som semiotisk resurs, vilket innebär att de undervisar med kroppsspråket. Elevgrupperna är ofta stora och då blir det svårt att hinna hjälpa alla eleverna. Lärarna tycker att undervisning är svår, men rolig. De upplever en språkutveckling hos eleverna men tycker att det är svårt att veta vad slöjden har bidragit med till den.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-121934 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Halse, Marcus |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds