Den snabba utvecklingen på Sveriges kreditmarknad har under årens lopp frambringat nya kreditformer varav snabblån är en av dem. Antalet aktörer inom snabblånebranschen ökar kontinuerligt och lånen erbjuds till höga räntor. Vid en jämförelse av räntor för olika lån och kreditgivare blev ränteskillnaden tydlig dem emellan. Storbanken Swedbank erbjuder privatlån till en årlig ränta från 3,68-13 %, medan snabblåneföretaget Ferratums effektiva ränta ligger från 172-480 %. Snabblånen har varit omdebatterade ända sedan de infördes i Sverige år 2006, detta på grund av de problem som dessa orsakat. Lånevillkor med höga räntor och korta återbetalningstider som snabblånen ofta innebär, medför en risk för kredittagaren att bli skuldsatt, genom att denne ingår ett snabblåneavtal men sedan inte förmår att återbetala skulden. Kronofogdens halvårsmätningar över antalet till dem inkomna ärenden, gällande obetalda snabblån var 29 134 stycken år 2014. Konsekvenser som ökad överskuldsättning och fler betalningsanmärkningar hos konsumenterna till följd av snabblånens tillkomst, har medfört en del lagändringar inom området. Syftet med uppsatsen är att utreda och belysa kvarstående problematik efter de lagändringar som skett sedan snabblånets inträde på kreditmarknaden. Därtill är syftet även att få kunskap om vilka konsumenter som tar snabblån, varför de gör det, samt vad följderna kan bli därav. Flera lagändringar har skett i konsumentkreditlagen (2010:1846) sedan snabblånets inträde på marknaden i syfte att stärka konsumentskyddet på kreditmarknaden. I konsumentkreditlagen finns det idag bland annat bestämmelser om att kreditprövningar ska genomföras men kraven är otydliga och det är ofta förekommande att kreditgivarna brister i sin kreditprövning vid snabblån. Bristande kreditprövningar bidrar liksom snabblån som sådant till att kredittagaren löper större risk att överskuldsättas då lånet beviljas trots att det inte borde det. Statistik som förts under årens lopp avseende snabblån visar på att personer som tar snabblån är låginkomsttagare med låg kreditvärdighet och många gånger finns inga andra utvägar att få en kredit än att vända sig till kreditgivare med dyra snabblån. Därav vänder sig tillsynes en del av kreditgivarna på snabblånemarknaden till personer som redan har en ostadig ekonomi vilket vittnar om oseriösa företag inom branschen. Snabblåneföretagens marknadsföring av krediter förekommer därtill ofta lockande och aggressiv vilket enligt marknadsföringslagen är otillbörligt. Sedan juli 2016 kan konsumentverket stoppa kreditgivare direkt som missköter sin marknadsföring. Ytterligare en förändring sedan snabblånens tillkomst är införandet av lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter(LVK), som lagstadgades år 2014 för att stärka säkerheten för konsumenter vid konsumentkrediter. Vidare sköts tillsynen över kreditgivare av snabblån både av Konsumentverket och Finansinspektionen sedan dess. En väg till att minska överskuldsättningen kan vara genom de lagförslag som tagits fram i SOU 2016:68 vilka har till syfte att ytterligare stärka konsumentskyddet på kreditmarknaden. Om förslagen antas förväntas de träda i kraft i juli 2018.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-54943 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Karlsson, Amanda, Gillberg, Emma |
| Publisher | Karlstads universitet, Karlstads universitet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds