Växthuseffekten leder till att jordens medeltemperatur ökar för varje år. Den största orsaken är mängden utsläpp av växthusgaser. Sektorn för bostäder och service står för 40 % av Sveriges totala energiförbrukning. Energieffektivisering skulle minska mängden utsläpp och ett sätt att minska på mängden energi som används är att återanvända material istället för att återvinna, förbränna eller deponera. Stål är ett material som går att återvinna oändligt antal gånger utan att det får försämrade egenskaper. Nästan 100 % av allt stål i Sverige återvinns. Ståltillverkning är energikrävande och ger utsläpp av växthusgaser. Det går åt fem gånger mer energi att tillverka stål från järnmalm jämfört med tillverkning från skrot. Stål har en lång teknisk livslängd om det inte utsätts för korrosion eller utmattning. Stål tillverkas i standardiserade profiler och lämpar sig därför väl för återanvändning. Innan återanvändning av stålelement är aktuellt måste de tillståndsbedömas genom oförstörande provning. Korrosionsutbredning, deformationer och större sprickor går att upptäcka genom visuell kontroll, mindre sprickor kan detekteras med hjälp av exempelvis penetrantprovning eller magnetpulverprovning. Att projektera för demontering (eng. Design for Disassembly) innebär att redan vid projekteringen av en byggnad fokusera på hur den ska demonteras. Detta underlättar möjligheten till återvinning och återanvändning av byggnadens olika delar. Det medför även att byggnaden är lättare att underhålla och bygga om under byggnadens livstid. Projektera för demontering är vanligt inom produktdesign men inte lika väl integrerat inom byggbranschen. Det finns riktlinjer för hur projektera för demontering ska genomföras för att utöka möjligheterna till återanvändning av byggnadsdelar. Dessa riktlinjer studerades i en fallstudie av en hallbyggnad i stålstomme. En granskning gjordes över hur väl riktlinjerna uppfylls och åtgärder föreslogs för vilka ändringar som hade krävts för att byggnaden skulle ha varit projekterad för demontering. Resultatet visar att byggnaden redan är relativt väl förberedd för demontering. En stor fördel hade varit om byggnaden endast hade använt skruvade sammanfogningar istället för svetsade och gjutna. Studien visade att det saknas ett utvecklat modulsystem med standarddimensioner för stålstommar. Ett modulsystem skulle medföra att stålelementen skulle bli enklare att återanvända. Trots att stål lämpar sig väl för återanvändning är det endast en liten andel stål som återanvänds. En av anledningarna till det är osäkerheten på kvaliteten och den generellt negativa inställningen till återanvända material. Det kräver mer tid och kostar mer att projektera för demontering samt att riva byggnader selektivt och sortera upp materialet. Incitamenten för att projektera för demontering är otillräckliga och det saknas en välutvecklad marknad för återanvända stålstommar. Sedan 1 juli 2014 finns ett krav på CE-märkning av stålprodukter. Kravet medför en bättre dokumentation av ingående element i stålstommar och därmed en bättre förutsättning för återanvändning av stålstommar i framtiden. I och med att byggnader kan ha lång livslängd krävs ett större fokus på att projektera för demontering redan idag för att kunna återanvända stålstommar i framtiden.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-59774 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Lundman, Malin |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Byggkonstruktion och brand |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0029 seconds