Växthuseffekten leder till att jordens medeltemperatur ökar för varje år. Den största orsaken är mängden utsläpp av växthusgaser. Sektorn för bostäder och service står för 40 % av Sveriges totala energiförbrukning. Energieffektivisering skulle minska mängden utsläpp och ett sätt att minska på mängden energi som används är att återanvända material istället för att återvinna, förbränna eller deponera. Stål är ett material som går att återvinna oändligt antal gånger utan att det får försämrade egenskaper. Nästan 100 % av allt stål i Sverige återvinns. Ståltillverkning är energikrävande och ger utsläpp av växthusgaser. Det går åt fem gånger mer energi att tillverka stål från järnmalm jämfört med tillverkning från skrot. Stål har en lång teknisk livslängd om det inte utsätts för korrosion eller utmattning. Stål tillverkas i standardiserade profiler och lämpar sig därför väl för återanvändning. Innan återanvändning av stålelement är aktuellt måste de tillståndsbedömas genom oförstörande provning. Korrosionsutbredning, deformationer och större sprickor går att upptäcka genom visuell kontroll, mindre sprickor kan detekteras med hjälp av exempelvis penetrantprovning eller magnetpulverprovning. Att projektera för demontering (eng. Design for Disassembly) innebär att redan vid projekteringen av en byggnad fokusera på hur den ska demonteras. Detta underlättar möjligheten till återvinning och återanvändning av byggnadens olika delar. Det medför även att byggnaden är lättare att underhålla och bygga om under byggnadens livstid. Projektera för demontering är vanligt inom produktdesign men inte lika väl integrerat inom byggbranschen. Det finns riktlinjer för hur projektera för demontering ska genomföras för att utöka möjligheterna till återanvändning av byggnadsdelar. Dessa riktlinjer studerades i en fallstudie av en hallbyggnad i stålstomme. En granskning gjordes över hur väl riktlinjerna uppfylls och åtgärder föreslogs för vilka ändringar som hade krävts för att byggnaden skulle ha varit projekterad för demontering. Resultatet visar att byggnaden redan är relativt väl förberedd för demontering. En stor fördel hade varit om byggnaden endast hade använt skruvade sammanfogningar istället för svetsade och gjutna. Studien visade att det saknas ett utvecklat modulsystem med standarddimensioner för stålstommar. Ett modulsystem skulle medföra att stålelementen skulle bli enklare att återanvända. Trots att stål lämpar sig väl för återanvändning är det endast en liten andel stål som återanvänds. En av anledningarna till det är osäkerheten på kvaliteten och den generellt negativa inställningen till återanvända material. Det kräver mer tid och kostar mer att projektera för demontering samt att riva byggnader selektivt och sortera upp materialet. Incitamenten för att projektera för demontering är otillräckliga och det saknas en välutvecklad marknad för återanvända stålstommar. Sedan 1 juli 2014 finns ett krav på CE-märkning av stålprodukter. Kravet medför en bättre dokumentation av ingående element i stålstommar och därmed en bättre förutsättning för återanvändning av stålstommar i framtiden. I och med att byggnader kan ha lång livslängd krävs ett större fokus på att projektera för demontering redan idag för att kunna återanvända stålstommar i framtiden.

Idag återvinns nästan allt stål som produceras i Sverige och övriga världen. Vid återvinning av stål smälts stålet ner och processen utgör cirka 1 500 kilogram koldioxid per ton utsläpp (Strand Nyhlin, Åfreds, 2022, s.52–53). Vid återbruk av stål kan koldioxidutsläppen minskas ännu mer, till så lite som 35 kilogram koldioxid per ton, och i vissa fall ännu mindre (Stena stål, 2023). Vid återbruk demonteras en byggnadsdel för att med så lite ingrepp som möjligt återanvända produkten och samtidigt behålla dess funktion (Strand Nyhlin, Åfreds, 2022, s.8).Syftet med studien är att studera hur certifieringssystem och garantier påverkar intresset för återbruk av stålstommar. Studien syftar även till att identifiera de primära och samverkande faktorerna mellan en entreprenör och en leverantör under en inventering i upphandlingsskedet i byggprocessen för att optimera återbruk av stålstommar.Det här arbetet är en kvalitativ forskningsstudie som grundar sig i en litteraturstudie, baserad på litteratur och internetbaserad information, expertkonsultationer, kvalitativa intervjuer samt övriga relevanta källor. Övriga relevanta källor avser informationskällor specifika för Skanska.Resultatet av studien visar att certifieringssystemen LEED, Miljöbyggnad och NollCO2 inte leder till tydliga incitament för återbruk av stålstommar. Studien visar också att de främst påverkande faktorerna för att stålleverantörer ska lämna garanti på återbrukade stålstommar är att stålleverantören blir involverad i ett tidigt skede i byggprocessen och att kvalitetssäkringsprocessen genomförs inom ramen för stålleverantörens verksamhet.I studien påvisas att de primära samverkande faktorerna för att optimera återbruk av stålstommar är att det krävs noggrann projektering för demonteringsprocessen samt att stålleverantören erbjuder tjänster för återbruk innefattande inventering, behovsanalys och kvalitetssäkring. Slutligen visar studien att Skanska har etablerade forum för att bidra till cirkulära materialflöden och främja återbruk i projekteringen av sina byggprojekt.Slutsatsen är att fler aktörer behöver samverka och involveras i ett tidigt skede i byggprocessen. För att återbruk ska bli en naturlig del i branschen behöver ambitions- och kunskapsnivån höjas och aktörerna komma överens om en tydlig och rimlig ansvarsfördelning dem emellan.

Stål är ett material som går att återvinna hur många gånger som helst utan att egenskaperna försämras. Men i återvinningsprocessen släpps det ut stora mängder koldioxid vilket har en negativ påverkan på klimat och miljö. Av den anledningen har intresset att försöka återanvända stål ökat för att försöka motverka dessa effekter. Idag är det tyvärr bara en liten andel av stålstommar som återbrukas i Sverige vilket kan ha att göra med avsaknaden av en större marknad och oklarheter i gällande regelverk. Men också att byggnader generellt inte är projekterade för att kunna demonteras, detta medför att tidsplaner och kostnader påverkas negativt vilket avskräcker aktörer från att återbruka stålstommar.   Idag finns det lite vägledning i hur en återbruksprocess skulle kunna se ut. Syftet med denna studie är att ta fram information och försöka kartlägga hur en återbruksprocess skulle kunna se ut i Sverige, och med det också eventuella hinder och provningsmetoder som finns. Detta för att i slutändan kunna säkerställa stålets kvalitet och möjlighet till återbruk, samtidigt som medvetenheten hos aktörer och företag kan öka.    I studien har intervjuer med sakkunniga inom ämnet utförts tillsammans med litteratursökning. Studien har resulterat i en generell process för återbruk av stålstommar som kan tillämpas i Sverige. För att återbruk av stålstommar ska bli mer eftertraktat krävs dock ändringar, både i projekteringsfasen för nya byggnader och formuleringar i regelverk måste ses över. Tillsammans med det krävs att en marknad för återbruk byggs upp så att aktörer kan få tag på återbrukbart stål till nya konstruktioner.   Nyckelord: Återbruk av stålstommar, kvalitetsmetoder för stål, Process