Syftet var att undersöka i vilken omfattning långtidssjukskrivna haft kontakt med arbetsplatsen/arbetskamraterna/arbetsledaren och om de haft någon stödperson på arbetsplatsen under sjukskrivningen samt ifall de sjukskrivna anser att det påverkat möjligheterna till återgång i arbete. Studien baserade sig på en enkätundersökning med 36 långtidssjukskrivna som haft en sjukskrivningstid på minst 90 dagar i följd och vid sjukskrivningstillfället haft en anställning. Studien visade att kontakten varit gles, trots det ansåg ett lika stort antal att kontakten varit tillräcklig som otillräcklig. Endast ett fåtal hade haft någon stödperson på arbetet. Hypotesen ”att fortsatt kontakt med arbetsplatsen under långtidssjukskrivning har en positiv påverkan på möjligheterna till återgång i arbete” fick endast delvis stöd. Endast när det gällde grad av kontakt med arbetsledare/chef och utfall, visade sig vara signifikant på 5 % nivån. När det gällde graden av kontakten med arbetskamrater, facklig företrädare och ”Annan” kunde ingen signifikans påvisas. Studiens konklusion var att arbetsledare/chef var den viktigaste kontakten och att arbetskamraterna och fackliga företrädarna var en outnyttjad potential, som skulle kunna stärka det sociala stödet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:miun-144 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Zetterlund, Annika, Winroth, Solweig |
| Publisher | Mittuniversitetet, Institutionen för hälsovetenskap, Mittuniversitetet, Institutionen för hälsovetenskap, Institutionen för hälsovetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0012 seconds