Vikten av att inkludera medborgare i beslut på lokal nivå, har fått ökad uppmärksamhet från både forskarvärlden och beslutsfattare på senare år. I Sverige, liksom i flera andra länder, har man valt att införa möjligheten att lyfta frågor till folkomröstning genom namninsamlingar, så kallade folkinitiativ. 2011 reviderades det dåligt fungerande instrumentet och har sedan dess kunnat användas mer framgångsrikt av olika initiativgrupper. Samtidigt är relationen till det befintliga, representativa systemet komplicerad, då folkomröstningar till följd av namninsamling ofta innebär ett ingrepp i de förtroendevaldas arbete. Den här uppsatsen har tittat närmare på en sådan omröstning, centrumbron i Skellefteå 2014, och hur det representativa systemet hanterade den utmaning som initiativet och omröstningen innebar. Med hjälp av studier från andra länder och intervjuer med förtroendevalda i Skellefteå, har den här studien undersökt om mönster från system med mer frekvent användning av direktdemokratiska instrument går att känna igen i den undersökta kontexten. Analysen visade att det förstärkta folkinitiativet tycks följa de förväntade mönstren och skulle därmed, på samma sätt som i andra länder, kunna bli ett mer 'naturligt' och konstruktivt komplement till det representativa systemet, låt vara i en relativt avlägsen framtiden.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-142180 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Lund, Pontus |
| Publisher | Umeå universitet, Statsvetenskapliga institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds