The aim of this thesis was to investigate how clients change in their interpersonal problems during psychotherapy and if there is a correlation between this change and the therapist interpersonal problems. The aim was also to investigate if there were any difference in change of interpersonal problems between clients that were part of a complementarity and non-complementarity client- and therapist dyad. Interpersonal problems were measured with IIP-C. The sample consisted of 40 clients and 40 student-therapists from the psychology program. The therapy were either CBT or PDT and consisted in average of 21 sessions, interpersonal problems were measured prior and after therapy. The result indicated that clients significantly reduced their interpersonal problems in general and also on the scale Overly Accommodating. There were few and modest correlations between clients change and the therapist’s interpersonal problems. There were no difference in change of clients interpersonal problems between clients that were part of a complementarity and non-complementarity client- and therapist dyad. The results of the client's improvement of interpersonal problems support earlier findings. The reason why there were few and modest correlations between clients change of interpersonal problems and therapist interpersonal problems might be the low degree of therapist’s interpersonal problems and that the clients changes in interpersonal problems might be due to therapeutic technique rather than the therapists interpersonal problems. Future research and methodological shortcomings are discussed. / Syftet med studien var att undersöka klienters förändring av interpersonella problem i samband med terapi och om denna förändring har ett samband med terapeuters interpersonella problem. Samt att undersöka om det finns någon skillnad i förändring av klienters interpersonella problem mellan klienter som ingått i komplementära och icke-komplementära klient- och terapeutdyader. Interpersonella problem mättes i studien med självskattningsformuläret IIP-C. Den studerade urvalsgruppen bestod av 40 klienter och 40 studentterapeuter från psykologprogrammet. Klienterna fick psykoterapi, KBT eller PDT i genomsnitt 21 sessioner. Interpersonella problem mättes före och efter terapin. Resultatet visade att klienterna förbättrades signifikant i sina interpersonella problem totalt och på skalan Alltför tillmötesgående samt att det fanns få och svaga samband mellan klienternas förändringar och studentterapeuternas interpersonella problem. Det fanns ingen skillnad i förändring av klienters interpersonella problem mellan klienter som ingått i komplementära och icke-komplementära klient- och terapeutdyader. Klienters förändring av interpersonella problem stödjer tidigare forskning. Att sambanden mellan klienternas förändring och terapeuternas interpersonella problem varit få och svaga kan bero på att terapeuterna haft låg grad av interpersonella problem och att det möjligen är terapeutiska interventioner snarare än terapeutens interpersonella problem som ligger bakom klienternas förändringar. Framtida forskning och brister i studien diskuteras.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-121662 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Eriksson Östman, Arvid, Vejde, Frida |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för psykologi, Umeå universitet, Institutionen för psykologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0032 seconds