The aim of this thesis was to investigate how clients change in their interpersonal problems during psychotherapy and if there is a correlation between this change and the therapist interpersonal problems. The aim was also to investigate if there were any difference in change of interpersonal problems between clients that were part of a complementarity and non-complementarity client- and therapist dyad. Interpersonal problems were measured with IIP-C. The sample consisted of 40 clients and 40 student-therapists from the psychology program. The therapy were either CBT or PDT and consisted in average of 21 sessions, interpersonal problems were measured prior and after therapy. The result indicated that clients significantly reduced their interpersonal problems in general and also on the scale Overly Accommodating. There were few and modest correlations between clients change and the therapist’s interpersonal problems. There were no difference in change of clients interpersonal problems between clients that were part of a complementarity and non-complementarity client- and therapist dyad. The results of the client's improvement of interpersonal problems support earlier findings. The reason why there were few and modest correlations between clients change of interpersonal problems and therapist interpersonal problems might be the low degree of therapist’s interpersonal problems and that the clients changes in interpersonal problems might be due to therapeutic technique rather than the therapists interpersonal problems. Future research and methodological shortcomings are discussed. / Syftet med studien var att undersöka klienters förändring av interpersonella problem i samband med terapi och om denna förändring har ett samband med terapeuters interpersonella problem. Samt att undersöka om det finns någon skillnad i förändring av klienters interpersonella problem mellan klienter som ingått i komplementära och icke-komplementära klient- och terapeutdyader. Interpersonella problem mättes i studien med självskattningsformuläret IIP-C. Den studerade urvalsgruppen bestod av 40 klienter och 40 studentterapeuter från psykologprogrammet. Klienterna fick psykoterapi, KBT eller PDT i genomsnitt 21 sessioner. Interpersonella problem mättes före och efter terapin. Resultatet visade att klienterna förbättrades signifikant i sina interpersonella problem totalt och på skalan Alltför tillmötesgående samt att det fanns få och svaga samband mellan klienternas förändringar och studentterapeuternas interpersonella problem. Det fanns ingen skillnad i förändring av klienters interpersonella problem mellan klienter som ingått i  komplementära och icke-komplementära klient- och terapeutdyader. Klienters förändring av interpersonella problem stödjer tidigare forskning. Att sambanden mellan klienternas förändring och terapeuternas interpersonella problem varit få och svaga kan bero på att terapeuterna haft låg grad av interpersonella problem och att det möjligen är terapeutiska interventioner snarare än terapeutens interpersonella problem som ligger bakom klienternas förändringar. Framtida forskning och brister i studien diskuteras.

Trots att affektmedvetenhet är en viktig terapeutisk färdighet är kunskapen om hur man kan arbeta med studentterapeuters affektmedvetenhet i handledning mycket begränsad. Syftet med studien var att få en djupare förståelse för hur psykoterapihandledare arbetar med studentterapeuters affektmedvetenhet i handledning. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex handledare som handledde studentterapeuter under utbildningsterapi. Intervjuerna analyserades med tematisk analys utifrån abduktiv ansats. Analysen resulterade i tre huvudteman: Olika arbetssätt för ökad affektmedvetenhet hos studenterna, Att arbeta med känslor i en akademisk kontext och Det affektiva arbetets utveckling och framtid. Resultatet visade hur handledarna använde sig av praktiska övningar, ett undersökande förhållningssätt, ett stödjande förhållningssätt samt teorier om affekter i arbetet. Studentterapeutens fokus på prestation upplevdes som ett hinder då det försvårade för studenten att vara affektmedveten. Hur nära i sitt undersökande av studenternas affektiva upplevelse de kunde gå skildrades som en ständig avvägning. Sammantaget tydde resultatet på att ett upplevelsebaserat lärande uppfattades som gynnsamt för utvecklingen av studentterapeuternas affektmedvetenhet. En utmaning var att handledningen sker i en akademisk kontext, och en möjlighet är att arbete med affektmedvetenhet kan bli mer effektivt om det medvetandegörs mellan handledare och studentterapeut.

Sjukskrivningstalen är höga bland terapeuter och handledning ses som ett viktigt stöd i både utbildning och yrkesutövning. Trots det så har få metoder fokuserat på terapeuters egna upplevelse av handledning. Några nya metoder med syfte att öka intrapersonell och psykologisk kapacitet hos terapeuter i arbete med klienter är Deliberate Practice (DP), Feedback Informed Treatment (FIT) och Self-compassion (SC). Under 2018 användes dessa metoder av två handledare som handledde sex studentterapeuter under utbildning. Denna studie undersöker hur studentterapeuterna upplevde det nya arbetssättet. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer som har analyserats tematiskt utifrån en induktiv ansats. Resultatet visar att ett upplevelse- och feedbackbaserat arbetssätt uppfattades som tidseffektivt, strukturerat och målinriktat. Detta skapar aktivitet och delaktighet, en stark gruppdynamik samt god allians med handledarna vilket ger gott klimat för inlärning och utveckling. Några negativa aspekter på arbetssättet är att det är tidskrävande, att fokusering på prestation och feedback upplevs som ett hinder som kan skapa stress, ångest samt en känsla av att utvärderingen inte blir rättvis. Sammantaget visar resultatet att arbetssättet uppfattas som gynnsamt för studentterapeuter i utbildningsterapi gällande utveckling av både terapeutiska färdigheter och intrapersonell kapacitet. En utmaning för arbetssättet är att handledningen är obligatorisk, hierarkisk och betygsgrundande. För att generera goda förutsättningar för arbetssättet behövs mer utrymme i utbildningen skapas, fördelarna med arbetssättet belysas och ett tillåtande klimat med fokus på allians mellan studenter och handledare upprätthållas. Därtill är det också viktigt att beakta studenternas förmåga att vara självmedkännande. / There are high rates of sick-leave among therapists and supervision is seen as an important support in both professional practice and during education. Despite this, there are few methods that focuses on therapists' experience of supervision. Some new methods with the aim to increase the intrapersonal and psychological capacity of therapists in work with clients are Deliberate Practice (DP), Feedback Informed Treatment (FIT) and Self-Compassion (SC). During 2018, these methods were used by two supervisors who supervised six student therapists during training. This study examines how the student therapists experienced the new way of working. To collect the data semi-structured interviews were conducted, to further be analyzed thematically based on an inductive approach. The result showed that an experience- and feedback-based approach was perceived as efficient, structured and goal-oriented. This created activity and participation, a strong group dynamic and a good alliance with the supervisors, which provided a good climate for learning and development. Some negative aspects of the work method were that it’s a time-consuming. Further, focusing on performance and feedback was perceived as an obstacle that could create stress, anxiety and a feeling that the evaluation was not fair. The result showed overall that the way of working was perceived as beneficial for student therapists in education therapy regarding the development of both therapeutic skills and intrapersonal capacity. A challenge is that supervision is mandatory, hierarchical and that it’s a graded task. In order to generate good conditions for the work method more available space is needed within program. The advantages of the method need to be highlighted and an open climate with focus on alliance between students and supervisors need to be maintained. It is also important to consider the students' ability to be self-compassionate.