Studiens syfte var att beskriva HVB-placerade flickors erfarenheter av samtalsbehandling. Studien genomfördes utifrån en fenomenologisk, kvalitativ metod. Åtta flickor intervjuades. Resultatbearbetningen utmynnade i tre teman: Ständigt föränderlig vuxenkontext, Svårigheter att få rätt hjälp och Samtalsbehandlarens förhållningssätt. Studien visade att vuxenkontexten kring dessa flickor återkommande hade bytts ut. Flickorna upplevde att vårdpersonal alltför mycket lyssnade till mer eller mindre tillfälliga vuxna i barnens liv. Barnen gav uttryck för att de kände sig åsidosatta, att de hade svårt att göra sin röst hörd och att de hade svårt att få ”rätt” hjälp för psykisk ohälsa. Alla flickor hade erfarenhet av samtalsbehandling och de var samstämmiga i bilden av att behandlare ställde för många frågor och gick för fort fram i processen. Flickorna önskade mer tid och utrymme för att hinna beskriva sin problematik, lära känna behandlaren och skapa tillit. Därtill fanns en önskan om att samtalsbehandlare gav akt på egna reaktioner och var lyhörda för barnets, för att undvika missförstånd. En slutsats som kan dras utifrån resultaten i studien är att samtalsbehandlare behöver beakta barnets behov genom att göra barnet delaktig i behandlingsprocessen och återkommande lyfta frågor om behandlingsmål, arbetssätt och arbetsrelation, då dessa barn har erfarenheter av att inte bli lyssnade på.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-193089 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Sandstedt Eriksson, Åsa |
| Publisher | Linköpings universitet, Psykologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds