I detta arbete undersöks de nya designverktyg som samlas under begreppet databaserad design, som bygger på kvantitativa värden, och huruvida dessa verktyg kan utvecklas för arbete med trivsel i centrum i byggd miljö, med särskild hänsyn tas till kvalitativa värden ‒ specifikt dagsljus. Arbetet börjar med att ta reda på vad databaserad design innebär, hur det används i Sverige idag, och om det kan hjälpa oss med att uppnå vad vi uppfattar som trivsamt dagsljus. Slutligen ska arbetet undersöka möjligheten till att uppnå ett resultat som uppfattas som trivsamt och att kvalitet sätts före kvantitet, med hjälp av datorns beräkningskapacitet. Trivsel som område stöds av ett brett forskningsunderlag, medan mycket av den forskning som görs inom datadriven design sker ‘in-house’, inom FoU-avdelningar på större företag. Idag styrs dimensionering och utformning av ljusinsläpp i svensk arkitektur nästan uteslutande av rekommendationer i BBR. Dessa gränsvärden ‒ definierade som den lägsta accepterade nivån för det som byggs ‒ har blivit vedertagna riktlinjer, och det är upp till varje aktör att utöver dessa rekommendationer se till att god arkitektur skapas. Att arbeta med datadriven design ger vissa fördelar över traditionella designmetoder, men det för också med sig fallgropar. Beräkningskraften i dagens datorer, och möjligheterna för dess användningsområden är till synes oändliga, men att förlita sig på siffror utan att förstå vad de betyder för med sig risken att datan kan missuppfattas. Detta arbete genomfördes i flera skeden. Först hämtades kunskap och information om ämnet från litteratur och andra källor. Sedan kontaktades sakkunniga inom området. Utifrån samtal och möten med flera stora aktörer inom arkitektur och stadsutveckling i Sverige byggdes en tydligare bild av dagsläget upp. Här bekräftades också behovet av metodutveckling inom området för trivsel och dagsljus, och hur vi mäter dem. De rekommendationer som används för dagsljusets mängd och kvalitet i byggd miljö idag borde utvärderas och förnyas utifrån moderna förutsättningar. Baserat på den kunskap, utveckling och forskning som kartlagts och analyserats, genomfördes ett försök att tillämpa kunskapen i en praktisk situation. Detta mynnade ut i ett gestaltningsförslag med målsättningen att skapa trivsamt dagsljus med hjälp av databaserad design. Gestaltningen utgjordes av moduler som modifierar dagsljus, parametriskt utformade utifrån den insamlade datan ‒ väderstreck, geografiskt läge och behov utifrån specifik verksamhet eller miljö ‒ vare sig det är en bostad, ett kontor, ett bibliotek, en offentlig paviljong eller något annat. Genom att kvantifiera kvalitativa parametrar är det möjligt att få in mjuka kvaliteter i databaserad design – med det sagt går det inte att förlita sig på data och förvänta sig ett resultat som innebär god arkitektur. Den kanske största utmaningen är att försöka kvantifiera värden som anses vara subjektiva. Metoderna ifråga funkar bäst med utgångspunkt i att de kan komplettera papper och penna, fysiska modeller och andra traditionella metoder i arkitektens verktygslåda. Databaserad design används idag sällan genomgående i hela designprocessen, och här finns stor potential för framtida utveckling. / This thesis explores a new field of design called computational design and the tools covered therein. Specifically, it focusses on quantitative values, and whether this method can be developed to center on well-being in relation to qualitative values in the built environment ‒ specifically daylight. The paper explores what computation design is, how it is implemented in Sweden today, and whether it can help us achieve what we perceive as comfortable daylight. This thesis aimed to investigate whether an alternative design method could be construed for this purpose: a method that is easy to incorporate, while ensuring high quality before quantity, using modern computational power. The subject of well-being has been thoroughly researched, while a majority of the research within computational design is conducted ‘in-house’ ‒ as part of R&D departments of large actors in the field. As of today, virtually all decision-making concerning daylight in Swedish architecture relies upon the Swedish building regulations, BBR. With time, these recommendations ‒ defined as the lowest accepted level for that which is built ‒ have become established guidelines for industry actors. Every actor has a responsibility to, while ensuring the recommendations are fulfilled, to also create good architecture. Working with computational design offers some benefits over traditional design methods, but it also carries with it some pitfalls. The technology is immensely powerful, with seemingly endless possibilities, but there is an integral risk in trusting digits without really knowing what their implications are: this leads to misguidance. The project was conducted in a series of phases. First of all, information and general knowledge about computational design and daylighting was gathered through reviewing literature and previous research. Then, key Swedish professionals in the fields of architecture and computational design were identified and contacted to get some insight and background on the topic. The interviews with these influential actors in architecture and urban design confirmed the need for a methodical development within the subject of well-being and daylighting. In particular, a need was identified for reassessing methods used for calculating the amount – and quality – of daylight, based on modern conditions. After mapping and analysing the empirical findings of the study, the conclusions were implemented in a practical design task. This culminated in a design proposal for adaptable modules that modify daylight using computational design. The modules were parametrically designed based on the assembled data ‒ the direction; the location and the specific needs depending on the type of function or environment ‒ be it a residence, an office, a library, a public pavilion or something else. By quantifying qualitative parameters, it’s possible to incorporate softer qualities in computational design ‒ keeping in mind that relying on these data won’t guarantee good architecture. The biggest challenge with the task at hand is to quantify values generally considered to be subjective. The methods in question are best applied when thought of as complements to traditional design methods ‒ pen and paper, physical models and other components in the architect's toolbox. Computational design is today rarely used throughout the whole design process, and this leaves potential for future development.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mau-44236 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Jensén, Nils, Ander, Elias |
| Publisher | Malmö universitet, Institutionen för Urbana Studier (US) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0207 seconds