I den här uppsatsen analyseras ikonotexten, det vill säga den helhetsbild som uppstår av text och bild i samspel, i Tove Janssons Pappan och havet (1965) och den utgåva av Alice i underlandet (1966) i ny svensk översättning, som hon illustrerade under sextiotalets mitt. Uppsatsen ämnar att genom en komparativ analys, undersöka hur en framställning där Tove Jansson både skrivit och illustrerat, förhåller sig till ett verk där hon enbart varit illustratör – och vilken påverkan det har på ikonotexten. Studien visar hur Jansson på flera sätt, i sitt eget verk såväl som Carrolls berättelse, fördjupar läsförståelsen genom ikonotexten. I samspelet kan både likheter och skillnader urskiljas. Janssons illustrationer används till exempel som förmedlare av stämningar i båda böckerna. Ikonotexten i Pappan och havet betonar dock i hög grad karaktärernas inre känsloliv, medan den i Alice i underlandet förmedlar handlingens surrealism och irrationella drömflöde. Vidare förtydligas där även yttre karaktärsdrag, då Carrolls text har luckor i sin karaktärsskildring som Jansson fyller visuellt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-295428 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Rosanna, Kahelin |
| Publisher | Uppsala universitet, Litteraturvetenskapliga institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0058 seconds