Denna uppsats syftar till att undersöka diskursen om urbanitet i tidskrift Arkitektur mellan åren 1989-1994. Relevant för undersökningen är planeringsmodellen kvarterstad och begreppsparen privat-offentligt, vilka belyser olika sätt som diskursen om urbanitet gestaltade sig på i stadsbyggnadsdiskussionen. Analysen visar hur historiska idealbilder och problembilder var central för konstruktionen av urbanitet. Förorten och modernismen fick funktionen av motbilder till samtidens ideal, inramade av en kontext om den ”upplösta staden”. Traditionella stadsplaneringsideal gjordes till lösningen på denna problemformulering, där kvartersstaden framstod som ett självklart medel för att nå målet om en urban stad. Föreställningen om den historiska innerstaden som organisk eller naturligt framvuxen är ytterligare en viktig komponent för diskursen. Effekten av denna föreställning var bland annat att det framstod som givet hur staden borde utformas, samt vad som sågs som det urbanas förutsättningar.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-242313 |
Date | January 2014 |
Creators | Marcus, Sundström |
Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för idé- och lärdomshistoria |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0012 seconds