Jag ville i denna studie redogöra för vilken betydelse portabelt musiklyssnande har för människor i rörelse i det samtida urbana samhället. Jag frågade mig inledningsvis om musiklyssnandet har någon rituell funktion, samt huruvida det är en företeelse som existerar i ett liminalt tillstånd. Jag undrade följaktligen vilka miljöer som musiklyssnande gör sig gällande i. Har miljöerna någon inverkan på upplevelsen av musiken, och påverkar upplevelsen individerna? I denna studie har jag redogjort för att musiklyssnandet sker i samband med återkommande rörliga situationer. Dessa situationer har tydlig geografisk avgränsning och har både tydlig början som slut. Därför är musiklyssnandet en ritual. Den geografiska avgränsningen är dessutom ett argument för varför ritualen sker i ett liminalt tillstånd. Det liminala tillståndet är något som tar plats i rörliga urbana icke-platser, mellan tydligt avgränsade tillstånd och situationer. Tillståndet hör inte arbetet eller hemmet till, och har inga tydligt tillskrivna aktiviteter eller beteenden, annat är att man ska vara på väg någonstans. Miljöerna hör massan, färden och ansiktslösheten till. Här uppehåller man sig inte, här färdas man från en plats till en annan. I dessa miljöer skapas en känsla av anonymitet, varför musikens förmåga att skapa subjektiva individualistiska känslor blir extra viktigt för individerna. Jag frågade mig vidare om det finns särskilda konventioner eller beteenden för hur man lyssnar på musik. Portabelt musiklyssnande utförs som jag beskrivit enligt särskilda beteendenormer. Genom att (re)producera dessa upprätthåller vi fenomenets – och dessutom samhällets – normer, samt undviker kaos. Musiklyssnandet föder hotfulla impulser, vilka vi dock i stora drag håller tillbaka genom att upprätthålla förnuftet. Har då musiken något symboliskt värde? Musiklyssnandets existens har visat sig vara ett medel med vilket vi bibehåller massans främlingsskap och därmed undviker mer socialisering än nödvändigt. Detta samtidigt som musiken och upplevelsen av subjektiv individualism kan få individer att ignorera eller avdramatisera verkligheten och därmed bli blinda för de hot och faror som verkligheten kan innebära. På vilket sätt skapar då musiken dessa upplevelser? Den musik vi aktivt väljer att lyssna till är ordnat och Strukturerat ljud, vilket undanhåller de ovalda och ostrukturerade vardagsljuden som tonsätter de urbana miljöerna. Massans innehåll är till synes meningslös, varför individer vill känna att de är något mer än bara en del av massan. Musiklyssnandet och dess mening är bl.a. att, genom att i det liminala mellantillståndet agera soundtrack, försätta individer i en känsla av att vara något mer än en del av omgivningen, massan. Den aktivt valda musiken, som är en metafor för rörlighet eller transport, kan ha Upprätthållande av tempo som uppgift i dessa liminala tillstånd som tar plats i de rörliga urbana rummen. På Den reflexiva arenan, som jag anser att upplevelsen av portabelt musiklyssnande i ett liminalt mellantillstånd vara, ges utrymme för individualistisk reflexivitet. Genom musiken bearbetas känslor som symboliserar nyligen inträffade eller pågående vardagliga händelser, stora som små. Genom musiken skapas och återskapas och (re)produceras minnen, känslor av minnen och minnesbilder. Genom musiken skapas ordning genom att upprätthålla återkommande känslomönster i symbios med återkommande årstider. Det är med hjälp av musiken som individer tar fram olika sorters sinnesstämningar och känslostrukturer, vilka genom sina egenskaper föder olika subjektiva världsbilder och därmed inger en känsla av att skapa och bevara sin individualism i massamhället.

Denna uppsats syftar till att undersöka diskursen om urbanitet i tidskrift Arkitektur mellan åren 1989-1994. Relevant för undersökningen är planeringsmodellen kvarterstad och begreppsparen privat-offentligt, vilka belyser olika sätt som diskursen om urbanitet gestaltade sig på i stadsbyggnadsdiskussionen. Analysen visar hur historiska idealbilder och problembilder var central för konstruktionen av urbanitet. Förorten och modernismen fick funktionen av motbilder till samtidens ideal, inramade av en kontext om den ”upplösta staden”. Traditionella stadsplaneringsideal gjordes till lösningen på denna problemformulering, där kvartersstaden framstod som ett självklart medel för att nå målet om en urban stad. Föreställningen om den historiska innerstaden som organisk eller naturligt framvuxen är ytterligare en viktig komponent för diskursen. Effekten av denna föreställning var bland annat att det framstod som givet hur staden borde utformas, samt vad som sågs som det urbanas förutsättningar.

Studien behandlar de föreställningar och ideal som präglar stadsplanering som diskursiv praktik. Uppsatsen tar sin empiriska utgångspunkt i stadsutvecklingsprojektet Inre hamnen i Norrköping och baseras på kvalitativa intervjuer med tjänstepersoner som är involverade i projektet. I uppsatsen ämnar jag belysa hur stadsplanering som diskurs formar de värden som har vägts in i planeringen av Inre hamnen. Jag har även undersökt huruvida man kan urskilja en spänning mellan ekonomiska och sociala föreställningar inom diskursen för stadsplanering. Studien behandlar teman som jag genom tolkning av mitt material identifierar som centrala för den planeringsdiskurs som präglar Inre hamnen. I studien undersöks hur informanterna talar om attraktivitet och urbanitet, vilket ställs i relation till teorier om gentrifiering. Jag analyserar även hur platsens historia görs till ett urbant värde, samt undersöker synen på staden som konkurrenskraftig. Slutligen diskuteras social hållbarhet i relation till stadsplanering. Studien visar att stadsplanering är tydligt influerad av en nyliberal diskurs där marknaden formar de villkor som stadsplanering sker under, vilket leder till att värden som urbanitet värdesätts då det ses som att det bidrar till ekonomisk tillväxt, medan sociala faktorer hamnar i konflikt med det nyliberala tankesättet och riskerar att nedprioriteras.

Projektet undersöker byggnaden på kvarteret Domherren i flera skalor. Med utgågnspunkt i den stora kontextuella makroskalan analyseras plats och byggnads roll i staden över tid. Projektet zoomar sedan in på byggnadens sturkturella principer och rättar byggnaden efter den stora skalans resultat utan att kompromissa byggnadens integritet. Förvandlingen förbereder platsen för vidare förändring och tillåter ett mer aktivt och engagerat stadsliv att växa fram.

Syftet med denna studie var att göra en diskursanalys av bilderböcker som utspelar sig i Norrland från två olika tidsperioder, från 1980-2000 och från 2010 och framåt. Jag har undersökt hur miljöer och karaktärer skildras, vilka diskurser som framträder och vilka konsekvenser detta kan få för de personer som läser böckerna. Studien kom fram till att det har funnits en tydlig natur- och glesbygdsdiskurs där norrländska miljöer har likställts med naturområden och glesbygder, men att nyare litteratur utmanar dessa och ger läsaren alternativa norrländska världar att läsa om.

What happens when one moves about in the city? In this essay I will explore how we through our movements create our own temporal cities. I base my investigation on Michel de Certeau's theories from his book The Practice of Everyday Life vol 1. De Certeau believes that by just walking in the city – a mostly unconscious and for many trivial activity – you write it, creating different types of spaces that can be understood using linguistic terms. In my essay, I develop de Certeau's theories about ordinary activities by applying them to two less ordinary – and between themselves quite different – spatial practices:  fare evasion on public transportation (plankning) and the urban activity of parkour. I also carry out a linguistic analysis of both parkour, fare evasion and walking, using the linguist Roman Jakobson's theory on the act of speaking together with de Certeau's theory on the rhetoric of walking. In my concluding discussion, I outline a theory regarding how these different spatial practices come together in the city and form a multiplicity of ever-changing spatial stories. I also discuss what one can say that this actually means, both practically and theoretically speaking.

Skåre och Skattkärr är två av Karlstads stadsnära tätorter. Trots deras liknande geografiska förutsättningar i anslutning till staden skiljer sig orterna åt. För att förstå Skåre och Skattkärrs särdrag är det betydande att studera hur orterna präglats olika av förändringsprocesser över tid samt förstå drivkrafterna bakom utvecklingen i varje ort. Qviström (2009) menar att planeringstrender är en av drivkrafterna som präglat förändringsprocessen. Sieverts (2003) lyfter istället vikten av ett bredare perspektiv för att uppnå en mer nyanserad bild av orternas komplexa utveckling. Utöver trendernas påverkan på utvecklingen har således tre ytterligare förklaringsmodeller tillämpats, centralortsteorin, Urban Sprawl och peri-urbanitet.   Uppsatsen syftar därav till att undersöka planeringstrenders historiskt rumsliga utfall i Skåre och Skattkärr samt förklara utfallet med hjälp av valda förklaringsmodeller. Syftet har mynnat ut i följande frågeställningar; Hur har planeringstrender påverkat orternas rumsliga utfall? och Hur kan orternas utveckling förklaras med hjälp av övriga valda förklaringsmodeller? För att besvara frågeställningarna har en fallstudie genomförts med de kvalitativa metoderna dokumentstudie och fältobservation. Dokumentstudien syftade till att kartlägga orternas utveckling över tid och fältobservationerna till att granska utvecklingens rumsliga utfall.    Studien visade att både Skåre och Skattkärrs rumsliga utfall påverkats av planeringstrender. Planeringstrenderna industrialismen och modernismen gick att utläsa i bebyggelsestrukturen. Postmodernismen och postindustrialismen var svårare att utläsa, vilket kan bero på trendernas liknande karaktär i kombination med en minskad exploatering. Dagens planeringstrend förtätning var svårast att utläsa genom en minskad exploatering i orterna. Utvecklingen kan dock tänkas vara ett utfall av en förtätning som främst riktar sig till centralorten. Resultatet synliggjorde även andra faktorer som påverkat utfallet, bland annat naturgeografiska förutsättningar och lagstiftning. Kartläggningen av orternas utveckling visade vidare på hur Skåre och Skattkärr över tid erhållit såväl urbana som rurala egenskaper. Skåre har utvecklats till en mer självständig ort med mer urbana funktioner, bland annat ett utvecklat serviceutbud. Skattkärr har istället tagit en mer självklar form av en stadsnära tätort. Framförallt genom bostadsbebyggelse i attraktiva lägen samt ett större beroende av utbudet i Karlstad tätort.

Staden är en central plats i våra vardagliga liv. Samlingen av människor, funktioner och verksamheter skapar en närhet vilket gör staden till en knutpunkt för både sociala, ekonomiska och kulturella utbyten. Ett begrepp som relaterar till stadens liv är urbanitet vilket översiktligt kan förklaras som hur- och i vilken grad människor interagerar och använder staden. Efter många år med den modernistiska stadsplaneringen med en funktionsuppdelning av samhället har urbaniteten i våra städer försämrats på grund av exempelvis externa köpcentrum, stadsrummens omvandling till parkeringar och bilens högre hastigheter. Efter modernismen kom nya stadbyggnadsideal om att återigen skapa en levande och tät blandstad. Men flera av nutidens stadsutvecklingsprojekt har inte nått upp till målbilden utan fortsätter att skapa enformiga och monofunktionella stadsrum, utan den närhet och mångfald som är stadens attraktionskraft. Studiens syfte utgår från att undersöka vad i stadens fysiska och ekonomiska form som främjar urbaniteten i staden. Vilka strukturer påverkar hur människor interagerar med den byggda miljön och hur dessa bör utformas för att interaktionen kan öka. För att möjliggöra detta har studien två underliggande frågeställningar: ”Vilka gestaltningsprinciper är viktiga för att främja urbanitet?” och ”Vad skapar diversitet och närhet i en stad?”. De element som undersöks är stadens morfologiska enheter: gatu-, kvarters-, fastighet- och byggnadsstrukturen. Detta görs genom en kvalitativ textanalys och genom att analysera tre stadskvarters fysiska och ekonomiska strukturer. Utifrån det insamlade kunskapsunderlaget framställs flera gestaltningsprinciper för hur de morfologiska elementen bör utformas för att främja urbaniteten i staden. Gestaltningsprinciperna appliceras sedan genom ett planförslag för hur området kring Tysklandsterminalen i Göteborg kan utvecklas.

Syfte med den här avhandlingen är att empiriskt kartlägga framväxten och utvecklingen av varietéunderhållningen i Stockholm 1870-1920, för att kunna förstå både förhållandet till dess transnationella förebilder, ekonomiska dynamik, kulturella dragningskraft, samt förklara hur genren kom att uppfattas i den offentliga debatten. Med teorier hämtade från Antonio Gramsci och Pierre Bourdieu diskuteras varietéerna som ett uttryck för det sena 1800-talets samhällsförändringar och marknadskapitalistiska dynamik, som bl.a. synliggjordes i nya urbana livsstilar och mönster. Resultatet av dessa undersökningar visar hur den tyska, brittiska, amerikanska och franska varietéunderhållningen influerade den svenska motsvarigheten. Samtidigt var faktorer som de nationella och lokala ekonomiska, politiska och sociala förhållandena avgörande i skapandet av de specifika uttrycksformer varietéunderhållning fick i Stockholm. Avhandlingen visar också hur varietésalongernas sociala praktiker, genom en medveten disciplineringssträvan från såväl entreprenörer som politiker, kom att genomgå en förändringsprocess där den sociala samvaron minskade till förmån för en allt starkare fokus på föreställningarnas innehåll. Genom sina samhällsutmanande drag kom varietéunderhållningen även att fungera som plattform varifrån viktiga värden och normer förhandlades och medierades. Detta bidrog till att underhållningsformen blev en måltavla för sedlighets- och nykterhetsrörelsen. Moulin Rouge på svenska är, genom att sätta fokus på hur entreprenörer, artister, skribenter, musikkompositörer och kritiker tänkte och agerade i den framväxande offentliga urbaniteten, ett viktigt bidrag i förståelsen av hur den tidiga svenska massproducerade populärkulturen tog form i slutet av 1800-talet. / The purpose of this dissertation is to chart and analyze the growth and development of variety entertainment in Stockholm 1870-1920 in order to reach an understanding of its transnational models, economic dynamics, and cultural attraction, as well as to explain how this genre was understood in the public debate. With the help of theories derived from Antonio Gramsci and Pierre Bourdieu variety entertainment is discussed as an expression of the social changes and the dynamics of market capitalism that became visible in new urban life styles and patterns at the end of the 19th century. The results of this investigation show how German, British, American and French variety entertainment influenced their Swedish counterparts. At the same time factors such as national and local economics and existing political and social conditions were determinants in the creation of the specific forms of expression that variety entertainment assumed in Stockholm. The dissertation also shows how social practice in the variety halls went through a process of change due to a conscious attempt on the part of both the entrepreneurs and politicians to discipline behaviour. In this process social interaction declined and a sharper focus came to be placed on the content of the performances. Because many of its characteristics challenged social values, variety entertainment came to function as a platform for the mediation of important norms and values. This was a contributing factor in making this form of entertainment a target for the temperance and morality movements. By focussing on how the entrepreneurs, actors, writers, composers and critics thought and acted in the growing public urbanity, Moulin Rouge in Swedish makes an important contribution to understanding how early mass produced Swedish culture took shape in the end of the 19th century.

Uppsatsen utforskar några omständigheter kring vilka de omfattande förändringarna i Stockholms centrala delar vid mitten av 1900-talet dokumenterats, i första hand genom fotografiska bilder. I de "minnesböcker" där dessa bilder står i förgrunden får "Klarakvarteren" i en viss mening stå som symbol för det moderna Stockholm i och med anläggandet av den nya centralstationen på 1870-talet, samt genom att utgöra den självklara platsen för otaliga tidningsredaktioner, hotell och kaféer. Som sinnebilden för det moderna stadslivet i Stockholm är "Klarakvarteren" förbundna med en annan viktig aspekt av moderniteten: den fotografiska bilden. "Klarakvarteren" finns idag, i spåren efter den omfattande omdaningen av stadskärnan, i allt väsentligt enbart kvar som minnesbilder i form av text och fotografier. Genom att undersöka en i sammanhanget central fotografisk bok, med en längre essä av Per Wästberg tillika fotografier av Lennart af Petersens, som i många år arbetat som fotograf för Stockholms stad, hoppas föreliggande uppsats kunna väcka frågor kring hur minnen, fotografier och tillvaron i den moderna staden kan sägas gå samman i dessa "minnesböcker" som publicerats under, liksom efter, dessa storskaliga arkitektoniska förändringar. / This essay explores some of the circumstances under which the extensive changes in central Stockholm in the mid 20th century were documented, primarily by means of photographic pictures. In a certain sense, "Klarakvarteren" stands as a symbol of  modernity, and in certain books featuring these documentary photographs "Klarakvarteren" has, as such, been epitomized as the centre of modern Stockholm following the construction of the new Central station in the 1870s, in addition to being the obvious location of numerous editorial offices and many hotels and cafés. As a symbol of modern city life in Stockholm, "Klarakvarteren" also relates to another key feature of modernity: the photographic image. Following the total reconstruction of the city centre, "Klarakvarteren" in this day essentially consists of memory images in the form of texts or photographs. In examining a central photographic book featuring an extensive essay by author Per Wästberg as well as pictures by Lennart af Petersens, long in service as photographer with the City of Stockholm, this essay hopes to uncover how certain questions of memory, photographic images and modern urban life are intertwined in respect to these "memory books" published during, as well as after, these large-scale architectural changes.