Studiens syfte är att generera förståelse för gymnasieelevers tankar om fotografi och hur de använder mediet i sin vardag, vilket medför möjlighet att använda aktuella praktiker i bildpedagogiskt syfte. Insamlingsmetod är intervjuer i två delstudier, delstudie ett är en enkätintervju där tio informanter deltagit. Delstudie två är fördjupad muntlig intervju med fotoelicitering som samtalsmetod med tre deltagare. Studien utförs med ett dubbelt perspektiv där en konstnärlig gestaltning får ta del av processen. Som ett komplement till det akademiska skrivandet formulerar jag en poetisk analys av innehållet, med passager av handskriven text. De elever som deltar som informanter har använt mobilkamera och sociala medier sedan de var unga, vilket har format deras fotografiska användande. Upplevelser, känslor, händelser, erfarenheter och tankar i vardagen representerar innehållet i vad som delas. Innehållet är anpassat och den publika kontexten hanteras med olika val vid fotografering och publicering. Visuella val görs i ett temporärt berättande med osentimentalt bevarande till skillnad från hur analoga kopior sparas. Ett flöde av kommunikation, med en lättare mentalitet till fotograferande, publicerande och bevarande. Stor andel av det som fotograferas delas i publika sammanhang vilket uppfattas som ett resultat av att delningsprocessen varit närvarande sedan ung ålder. Fokus ligger på hur platser i världen upplevs, och bilderna är en del av vardagskommunikationen. Hur man väljer att publicera påverkar vad som fotograferas. Ett personligt bildspråk formas i alla val som görs, unga människor som haft en ständigt närvarande kamera under sin uppväxt som har gjort dem till medvetna fotografiska utövare. Det sociala publika sammanhanget har skapat ett temporärt och samtida illustrerande, innehållet är nu baserat på ett flöde vilket är ett ungt sätt att använda fotografi.

Denna undersökning har utgått från följande frågeställning: kan en berättelse  förmedlas med hjälp av stillbilder? Hur kan möjligheten att berättelsen går fram  ökas? Går det att påverka förståelsen med hjälp av bildernas ordning och berättelsens  subjekt? Och kommer betraktaren att uppfatta berättelsen enligt skaparens  intention?  För att få ett svar på dessa frågor konstruerades en berättelse som sedan  fotograferades. Därefter genomfördes kvalitativa intervjuer där respondenterna fick  ta del av bildmaterialet, för att sedan svara på frågor om hur och om de uppfattade  berättelsen. Det visade sig att respondenterna uppfattade bilderna som en berättelse,  men bara till viss del enligt min egen, skaparens, intention. Dessutom visade det sig  att metoden inte fungerade för att besvara frågan om hur möjligheten att berättelsen  går fram kan ökas.

No description available.

Denna uppsats undersöker remediering och minne i Henry Parlands roman Sönder (om framkallning av Veloxpapper). Vad gäller remedieringen är det romanens efterhärmande av bildmediet och filmmediet som analyseras. Undersökningen av minne i Sönder gäller hur minnet är kopplat till ett fotografiskt seende, som i sin tur är förbundet med romanens remediering av bild- och filmmedierna – som möjliggör samt förutsätter detta seende.    Analysen bygger på en motivstudie av det fotografiska seendets inslag i romanen, och dess betydelse för levandegörande av minnen. Det går att tala om en strukturalistisk teoritillämpning, där detaljerna får belysa helheten och helheten får belysa detaljerna. Teorierna som uppsatsen stöder sig på – knutna särskilt till fotografi – är hämtade från Susan Sontag och Roland Barthes; från Sontags bok Om fotografi och Barthes bok Camera Lucida.    Undersökningen visar att minnet i Sönder är kopplat till seendet. Närmare bestämt till ett fotografiskt seende. Ett minne ska likt ett fotografi kunna granskas och avslöja ”förut icke observerade detaljer”. Att minnas någonting är i romanen synonymt med att se någonting framför sig. Remedieringen av fotomediet syftar till att frammana ögonblicksbild efter ögonblicksbild av den döde Ami, som då de läggs till varandra skapar en illusion av liv. Remedieringen av fotomediet leder till en remediering av filmmediet.

En konstnärlig undersökning om kopplingen mellan arkitektur och fotografi.

Jag har i min undersökning valt att gå in på djupet på tre konstnärer som verkar inom den dig-itala fotokonsten och som dels strävar efter att förmedla den problematik som ligger i det egna mediets förmåga att representera "verkligheten". Diskussionerna i början av min uppsats kommer bland annat behandla det förtroende man har haft och fortfarande delvis har kvar till fototekniken. Uppfattningen om att man med hjälp av denna lilla geniala fotografiapparatur skall kunna fånga "verkligheten" precis som den är, eftersom den till synes ser ut att göra det. Men istället handlar det mer om konstruktion av "verkligheten", baserad på fotografen själv eller den teknik han/hon har tillgång till. De tre konstnärerna jag har valt at utgå ifrån anser att det inte är möjligt att ge en hel och allmän bild av "verkligheten", utan snarare bara delar eller fragment ur denna. I min egen gestaltning har jag sedan utgått från konstnärernas filosofier för att kunna hitta mitt eget sätt att förmedla problematiken i mediet som representation av "verkligheten". Genom ett flertal fotografier som jag arbetade ihop i dataprogrammet Photoshop har jag sedan skapat min egen konstruktion av "verkligheten". Jag valde miljön skogen, och försökte återskapa den så som jag länge fått den konstruerad inom mig genom alla bilder som samlats med åren från exempelvis tidningar, television, eller konstutställningar. Undersökningens syfte är att hitta en metod som man kan låta eleverna ta efter där de får en möjlighet att pröva på hur det kan vara att göra sin egen konstruktion/representation av "verk-ligheten". Samtidigt som de undersöker hur andra konstnärer jobbar med detta och sedan att de själva får pröva (learning by doing), har de en möjlighet att få merförståelse för hur "verkligheten" kan konstrueras. Att det finns flera "verkligheter", dels inom dem men också gemensamma i sam-hället där normer bildas för hur saker och ting "skall vara". Om eleverna får arbeta med dessa i tid, finns stora möjligheter att förebygga eller minska de fördomar som kan förekomma för olikheter mellan individer och ökar förmodligen också trivseln mellan eleverna utanför och inom skolmiljön. / BI / Konst

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005.

Disputats, Stockholm 2005. / Sammanfattning på engelska med titeln: Photographic dreams and digital illusions : the use of altered photographs in the Swedish daily press, advertising, propaganda and art in the 1990s.

<p>David LaChapelle gör bilder som ofta är ganska provocerande i sitt uttryck eftersom de ofta föreställer mer eller mindre avklädda kvinnor och män i sexuellt laddade situationer. Syftet med denna uppsats är att undersöka ett par av LaChapelles bilder ur ett genusperspektiv med utgångspunkt i konstvetaren Norman Brysons text “Géricault and ”Masculinity”. I denna text diskuterar Bryson detta med manlig och kvinnlig maskerad genom att bland annat hävda att även männen är utsatta för den manliga betraktarens blick. Detta med framställningen av kvinnligt och manligt är själva grunden för denna uppsats. Med hjälp av Norman Brysons teorier gällande manlig och kvinnlig maskerad undersöker jag hur LaChapelle använder sig av denna maskerad, samt hur han använder sig av stereotypa roller för kvinnor och män. Jag undersöker också vem som är objekt för en betraktares blick och varför. Det jag kommer fram till är att LaChapelle i allra högsta grad använder sig av de stereotypa roller som finns och att han iscensätter en manlig och en kvinnlig maskerad genom att använda kulturellt betingade grepp för vad som anses vara kvinnligt och manligt. LaChapelle överdriver manligt och kvinnligt i sina iscensättningar och tar dem ett steg längre vilket gör dem skämtsamma eller lustfyllda. Hans bilder kan verka vulgära och provocerande vid en första anblick men efter att ha tittat noggrannare uppfattas de som mer humoristiska och med ett mångtydigt innehåll. LaChapelle vill provocera och få betraktaren att tänka till om sexuella normer, utseendemässiga ideal och masskonsumtion. Bilderna är inte enbart en glättig yta utan bär på olika budskap.</p><p>Viktiga komponenter i LaChapelles bilder är själva kompositionen och färgerna, vilket jag undersöker. I min undersökning av färg och komposition, där jag bland annat tar hjälp av konstvetarna/konstteoretikerna Ulf af Hård Segerstad och Rudolf Arnheim, blir resultatet tydligt. Kompositionen och färgerna är viktiga för bildernas uttryck och färgerna är en del av kompositionen. Färgen är en mycket viktig beståndsdel och de hjälper till att bygga upp hans bilder. Utan färger skulle hans bilder te sig tråkiga och inte ha samma spänning som de nu har, de hade också uppfattas som mycket mer hårda i sitt uttryck och inte alls med samma humor eller glädje. Bilderna hade förlorat mycket utav sitt uttryck och inte varit lika intensiva. Kompositionen av de olika delarna i bilderna och färgerna förstärker det mångtydiga innehållet i LaChapelles bilder.</p>

David LaChapelle gör bilder som ofta är ganska provocerande i sitt uttryck eftersom de ofta föreställer mer eller mindre avklädda kvinnor och män i sexuellt laddade situationer. Syftet med denna uppsats är att undersöka ett par av LaChapelles bilder ur ett genusperspektiv med utgångspunkt i konstvetaren Norman Brysons text “Géricault and ”Masculinity”. I denna text diskuterar Bryson detta med manlig och kvinnlig maskerad genom att bland annat hävda att även männen är utsatta för den manliga betraktarens blick. Detta med framställningen av kvinnligt och manligt är själva grunden för denna uppsats. Med hjälp av Norman Brysons teorier gällande manlig och kvinnlig maskerad undersöker jag hur LaChapelle använder sig av denna maskerad, samt hur han använder sig av stereotypa roller för kvinnor och män. Jag undersöker också vem som är objekt för en betraktares blick och varför. Det jag kommer fram till är att LaChapelle i allra högsta grad använder sig av de stereotypa roller som finns och att han iscensätter en manlig och en kvinnlig maskerad genom att använda kulturellt betingade grepp för vad som anses vara kvinnligt och manligt. LaChapelle överdriver manligt och kvinnligt i sina iscensättningar och tar dem ett steg längre vilket gör dem skämtsamma eller lustfyllda. Hans bilder kan verka vulgära och provocerande vid en första anblick men efter att ha tittat noggrannare uppfattas de som mer humoristiska och med ett mångtydigt innehåll. LaChapelle vill provocera och få betraktaren att tänka till om sexuella normer, utseendemässiga ideal och masskonsumtion. Bilderna är inte enbart en glättig yta utan bär på olika budskap. Viktiga komponenter i LaChapelles bilder är själva kompositionen och färgerna, vilket jag undersöker. I min undersökning av färg och komposition, där jag bland annat tar hjälp av konstvetarna/konstteoretikerna Ulf af Hård Segerstad och Rudolf Arnheim, blir resultatet tydligt. Kompositionen och färgerna är viktiga för bildernas uttryck och färgerna är en del av kompositionen. Färgen är en mycket viktig beståndsdel och de hjälper till att bygga upp hans bilder. Utan färger skulle hans bilder te sig tråkiga och inte ha samma spänning som de nu har, de hade också uppfattas som mycket mer hårda i sitt uttryck och inte alls med samma humor eller glädje. Bilderna hade förlorat mycket utav sitt uttryck och inte varit lika intensiva. Kompositionen av de olika delarna i bilderna och färgerna förstärker det mångtydiga innehållet i LaChapelles bilder.