Mitt examensarbete är en studie i vardagsfotografiet som behandlar behovet och funktionen av denna fotografiska genre samt hur den behandlats i samtidskonsten. Jag undersöker samtida nordiska konstnärers metoder i bearbetningen av vardagsfotografiet samt min egen metod utifrån den konstnärliga gestaltningen. Metoderna analyseras utifrån deras relation till minnen, dess effekter och synliggörandet av fotografiska konventioner. Metoderna återkopplas i den didaktiska diskussionen där jag behandlar hur man kan arbeta med vardagsfotografiet i bildundervisningen i skolan. Ett ämne som är viktigt för det bildpedagogiska fältet då det behandlar en vardaglig praktik och ett medium som ungdomar dagligen använder. I den gestaltande delen undersöks vardagsfotografier ur mina föräldrars och farföräldrars fotoalbum genom att rekonstruera befintliga bilder i form av iscensättning. Tillvägagångssättet bestod av att återuppbygga scenen i fotografiet på den plats där bilden tagits. I samtliga bilder har jag fungerat som både motiv och fotograf med hjälp av kamerans självutlösare och stativ. Den konstnärliga gestaltningen undersöker synen på fotografiet som en upptagning av verkligheten eller som en konstruktion, en fråga som förekommer i uppsatsen eftersom vi idagfotograferar när och var som helst men ändå håller oss inom vissa fotografiska konventioner för vad och hur vi fotograferar. / BI / Konst

Gatufotografin fångar det utmärkande i det alldagliga och det surrealistiska i det väntade. Fotografiet har genom tiderna tilldelats en avgörande roll gällande hur vi tolkar världen. Vi läser in vår egen kulturella förförståelse när vi betraktar ett fotografi, och kameran är lika mycket en målares pensel som det är ett sätt att konstruera och tolka verkligheten. Alla fotografier har en avsändare och en mottagare. Fotografiet hjälper till att forma vår bild av verkligheten, men det är inte en obeskuren verklighet vi betraktar. Henri Cartier-Bresson är nära sammankopplad med gatufotografin, som i sin tur är nära sammankopplad med den romantiserade bilden av det fria och direkta livet, ocensurerat och äkta. Jag undersöker om det går att skönja fotografens handling i bilden, och jag ifrågasätter tron på gatans svartvita realism. Mitt material består av Cartier-Bressons fotografier tagna i Europa mellan 1951-1966, sedda ur ett genusperspektiv. Utöver genusteori utgår jag även ifrån filmteori och bland andra Mary-Ann Doanes analys av den manliga blicken, samt Catherine Lutz och Jane Collins postkoloniala studie av blicken när jag analyserar. Jag tar det aktiva klivet in i bilden och belyser blickens betydelse för hur vi tolkar vem som har övertaget i bilden. Både mannens och kvinnans roller i fotografierna analyseras, och vem som betraktar vem är av stor betydelse.

I mitt examensarbete har jag undersökt ungdomars användande av kameramobilen. Jag vill visa på vilka sätt de använder den. Vilka fotografier de tar med mobilen, hur de ser på dem och på fotografi och hur användandet kan ingå i konstruerande av dem själva. Kameramobilen ingår i den nya teknologin och därför vill jag även synliggöra vad den tekniska apparaturen kan innebära för praktiker och för ungdomars syn på fotografi. I och med att många ungdomar nu har en kamera ständigt tillgänglig finns det anledning som blivande bildpedagog att skapa förståelse för hur praktiken kring den fungerar. Genom intervjuer med ungdomar och kategorisering av deras bilder, har det visat sig att användandet av kameramobilen är en del av en kommunikation och ett betydelsefullt berättande om självet. Bilderna kan fungera som bekräftelser på vad man själv gillar, vilka ens kompisar är, var man varit, hur man själv ser ut, eller vem man är. Mobilkameran är ett medel för att stärka vänskapsbanden, få perspektiv på sig själv och för att högtidhålla festliga sammanhang. Det är en lustfylld praktik som sällan läses utifrån estetiska kvaliteter. I min gestaltande del har jag slutligen använt mig av alla de bilder som jag själv tagit med en kameramobil och som inte var tänkta för det ändamålet. Det som har varit en process och del av min metod och empiri har nu med en undersökande intention blivit föremål för min gestaltning. Jag vill med dessa små bilder, och frånvaron av vissa, belysa den självbiografiska berättelsen som ständig och reviderbar. Gestaltningen visar på hur användningen av kameramobilen kan se ut. Den lyfter bl.a. upp de vanligast förekommande motiven, känslan av avspändhet och de personliga banden. Mängden och utformningen visar flödet. / BI/Media

Den här uppsatsen handlar om att ta bilder/fotografera i kontexterna Instagram och Fotografisk bild i gymnasieskolan och bygger på en fallstudie med några gymnasieungdomar. Syftet med undersökningen är att få större förståelse för hur ungdomar tänker när de publicerar bilder på Instagram och när de löser uppgifter i skolan. Skiljer sig förhållningssätt åt och hur resonerar ungdomarna kring det? I skolan finns mål och betygskriterier, hur förhåller ungdomarna sig till dem och vad gör dessa med hur de löser uppgifter? På Instagram finns inte skrivna regler så som i skolan, men finns det oskrivna regler som kan identifieras som riktlinjer för vad som anses vara rimligt handlande? Hur förhåller sig ungdomarna till dem när de publicerar bilder på Instagram? Ett syfte med undersökningen är också att synliggöra lärande utanför skolan och att ta till vara på kunskaper som ungdomar skapar i interaktion med andra. Den gestaltande delen i mitt examensarbete är inspirerad av ungdomarnas reflektioner kring seende i olika kontexter och deras beskrivning av hur vissa skriver ”hashtags” så att det blir lite som en melodi. På vårutställningen bad jag besökare använda hashtagen #perspektivpåkonstfack och hjälpa mig fylla en vägg med bilder. Bilderna som taggades skrevs ut och sattes upp kontinuerligt, och på väggen fanns också en iPad som visade bilder med denna hashtag. Gestaltningen tar avstamp i uppsatsen och är en fortsättning, utveckling, utväxt som utforskar perspektiv på konst, Konstfack, sociala medier, massproduktion och masskonsumtion av bilder. Min tanke var att utforska gränser för vad som är rådande normer i olika kontext. Vad händer när man beskriver konstnärliga verk med ett annat språk än det som förväntas och vad händer när bilder byter kontext? Kan man göra Instagram av konst och kan man göra konst med Instagram? Ungdomarna bjöds in till utställningen och att bidra till väggen, väl på plats visade det sig att störst engagemang ägnades åt att läsa uppsatsen, i ett fall genom högläsning.

Det här examensarbetet handlar om ungdomar 16-19 år gamla och deras relation till sociala medier och då med fotoappen Instagram i fokus. Den bygger på en undersökning i två delar; en intervjudel med informanter för att se hur instagramdiskursen ser ut, hur de använder sig av appen, tolkar och tänker och en observationsdel där jag tagit del av samma informanters bilder på Instagram. Jag tittar på hur användaren formas av Instagram och hur Instagram formas av användaren, på vilket sätt informanterna förhåller sig till bildtexter, hashtags och om intervjudelen skiljer sig från den observerande delen. Kan man finna en större och djupare mening med detta populärkulturella tidsfördriv där vi förväntas publicera vardagsbilder eller hur används det? Jag vill i den här studien kartlägga de normer som formar ungdomar 16-19 som använder sig av Instagram, de mönster som finns för användandet och se det ur Image – Picturesynvinkel, där picture står för bilderna enskilt och image är helhetsbilden de ger tillsammans genom frågeställningen: Hur ser normer och mönster ut för användandet av Instagram bland gymnasieungdomar? Syftet med undersökningen är att bättre förstå vad vi gör med sociala medier och vad dem gör med oss. Vad gör Instagram med användarens självbild och de normer för hur en ska vara och leva, påverkas vi eller går det oss förbi precis som vi tenderar att scrolla förbi händelser och bilder på sociala medier? Skulle man kunna/är det lämpligt att interagera med Instagram i bildundervisning och i så fall på vilket sätt? Resultatet av undersökningen stämde inte alls överens med de tankar och föreställningar jag inledningsvis hade. Istället för att tala om parallella världar, dubbla identiteter med ett sociala medier-jag och ett IRL-jag så vittnade många av informanterna om att de inte kunde frångå sitt IRL-jag på sociala medier för att det då skulle uppfattas som avvikande och konstigt. Även om det finns ett beteendemönster som anses vara okej så får individuella spelregler utformas som att hålla en viss redigeringsstil eller inte gilla/like förrän tio stycken före gjort det, då försvinner nämligen namnen på de som gillat en viss Instagrambild och ersätts med ”11 likes”. Min undersökning gestaltades på Konstfacks vårutställning 2014 i ett brädspel baserat på det sociala spel som återfinns på sociala medier och Instagram. Spelet är konstruerat och framtaget tillsammans med två kurskamrater vars undersökningar behandlar närliggande områden. Josefhine Olsson Forsström – Onstage/Offstage, om representationer och tillhörigheter på kollisionskurs och Mia Widoff – Jag syns alltså finns jag! En studie i hur ungdomar kommunicerar på sociala medier och hur stor vikt de lägger vid bild- och skriftskapande i interaktion med andra.

Studiens övergripande syfte är att undersöka om olika bildanalysmodeller är speciellt lämpade för olika genrer inom fotografisk bild. I studien prövas semiotisk och ikonologisk bildanalys på två fotografier från två olika fotografiska genrer – dokumentär- och konstfotografi. Bildanalys valdes som metod för att besvara följande frågeställningar: lämpar sig olika analysmodeller mer eller mindre bra för olika genrer inom fotografisk bild? Vilka likheter och skillnader mellan ikonologisk och semiotisk bildanalys kan observeras? Vilka möjligheter och begränsningar har bildanalysmodellerna vid analys av de olika genrerna? Kan resultatet av denna studie appliceras på undervisningen av fotografisk bild i skolan? Resultatet av studien visade att de båda bildanalysmodeller kunde användas vid analys av de två fotografierna. Det resulterade i slutsatsen att de två bildanalysmodellerna bör väljas efter vilket syfte den som analyserar har med analystillfället. Eventuellt är den semiotiska bildanalysmodellen mer aktuell då den endast analyserar den fotografiska bilden. Resultatet av studien kan i allra högsta grad appliceras i undervisningen av fotografisk bild i gymnasieskolan.

Fotografi är, enligt vår erfarenhet som förskollärarstudenter, en viktig del av arbetet med pedagogisk dokumentation i förskoleverksamhet. Pedagogisk dokumentation är ett verktyg som bygger på samarbete, reflektion och kommunikation. Det finns flera metoder att använda sig av i arbetet med pedagogisk dokumentation. Den digitala tekniken såsom att ta fotografi gör det lätt att dokumentera och visualisera vad som händer i förskolan. Syftet med studien är att få ökad kunskap samt problematisera förskollärares uppfattning om fotografi som dokumentationsmetod i den pedagogiska dokumentationen i förskolan. För att besvara syftet har vi använt oss av en kvalitativ forskningsmetod med intervjuer. I analysen av vårt insamlade material har vi använt oss av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att fotografi är snabbt och enkelt att använda sig av i den pedagogiska dokumentationen men att etiska aspekter av att fotografera barn behöver uppmärksammas mer. Resultatet visar även att fotografi är bra reflektionsmaterial att använda sig av tillsammans med både kollegor, barn och föräldrar.

Syftet med det här arbetet är att försöka synliggöra hur installationen Tilting Planet översatts i utställningskatalogen med samma titel. Jag är också intresserad av om det är möjligt att återge en installation genom fotografiska dokumentationer. I förlängningen undrar jag hur man i bildämnet kan närma sig dokumentationer av installationer. Min frågeställning är alltså följande: Hur representerar och översätter utställningskatalogen Tilting Planet installationen Tilting Planet?

No description available.

<p>Man brukar säga att kameran aldrig ljuger. Ändå blir folk ständigt lurade av bilder. Ett exempel är bilderna från Timisoara, där offren för en påstådd massaker visade sig ha dött av naturliga orsaker. Trots det landar debatten om bilders äkthet oftast i ett ifrågasättande av digital manipulation. Den kända diskussionen om huruvida man ska plocka bort en störande servett ur bilden innan fotograferingstillfället eller efteråt på digital väg, berörde aldrig åsikten att servetten kunde få ligga kvar för att undvika att förfalska verkligheten. Att det inte finns konsensus kring vad arrangerade bilder är och när de är okej bevisas av att vissa arrangerade bilder vinner pris medan andra leder till fotografens avskedande.</p><p>Därför handlar den här undersökningen om sex svenska pressfotografers åsikter och tankar kring arrangerade bilder. Vi har genomfört djupintervjuer med sex utvalda svenska pressfotografer utifrån frågeställningarna vad fotografer anser är en arrangerad bild, varför en fotograf väljer att arrangera bilder, i vilka situationer det är accepterat att iscensätta en bild samt om och på vilket sätt det spelar någon roll att en bild är arrangerad är.</p><p>Respondenterna menar att en bild är arrangerad om fotografen påverkat skeendet. Att påverka bilden är ofrånkomligt, men det är inte samma sak som att påverka omgivningen som fotograferas. För att bilden ska räknas som arrangerad krävs att den i någon mån är regisserad, var gränsen går för <em>hur </em>regisserad den kan vara är mycket individuellt.</p><p>En arrangerad bild kan bara vara trovärdig om man är helt öppen med att den är arrangerad, menar de intervjuade fotograferna. Trovärdigheten är mycket beroende av sammanhanget, och i exempelvis nyhetssammanhang är arrangerade bilder oacceptabelt.</p><p>Anledningarna till att fotografer arrangerar är många. Den främsta är tidspress, men även press från arbetsgivaren och estetiska faktorer bidrar. En nackdel med att arrangera en bild är att den kan förlora sin känsla. Men om det är okej eller inte att arrangera är något som måste avgöras från situation till situation, tycker respondenterna. Nyheter bör i stort sett aldrig arrangeras, i känsliga lägen är det också bäst att låta bli. Men det viktiga i alla situationer är att inte använda bilder för att lura läsaren</p>