Man brukar säga att kameran aldrig ljuger. Ändå blir folk ständigt lurade av bilder. Ett exempel är bilderna från Timisoara, där offren för en påstådd massaker visade sig ha dött av naturliga orsaker. Trots det landar debatten om bilders äkthet oftast i ett ifrågasättande av digital manipulation. Den kända diskussionen om huruvida man ska plocka bort en störande servett ur bilden innan fotograferingstillfället eller efteråt på digital väg, berörde aldrig åsikten att servetten kunde få ligga kvar för att undvika att förfalska verkligheten. Att det inte finns konsensus kring vad arrangerade bilder är och när de är okej bevisas av att vissa arrangerade bilder vinner pris medan andra leder till fotografens avskedande. Därför handlar den här undersökningen om sex svenska pressfotografers åsikter och tankar kring arrangerade bilder. Vi har genomfört djupintervjuer med sex utvalda svenska pressfotografer utifrån frågeställningarna vad fotografer anser är en arrangerad bild, varför en fotograf väljer att arrangera bilder, i vilka situationer det är accepterat att iscensätta en bild samt om och på vilket sätt det spelar någon roll att en bild är arrangerad är. Respondenterna menar att en bild är arrangerad om fotografen påverkat skeendet. Att påverka bilden är ofrånkomligt, men det är inte samma sak som att påverka omgivningen som fotograferas. För att bilden ska räknas som arrangerad krävs att den i någon mån är regisserad, var gränsen går för hur regisserad den kan vara är mycket individuellt. En arrangerad bild kan bara vara trovärdig om man är helt öppen med att den är arrangerad, menar de intervjuade fotograferna. Trovärdigheten är mycket beroende av sammanhanget, och i exempelvis nyhetssammanhang är arrangerade bilder oacceptabelt. Anledningarna till att fotografer arrangerar är många. Den främsta är tidspress, men även press från arbetsgivaren och estetiska faktorer bidrar. En nackdel med att arrangera en bild är att den kan förlora sin känsla. Men om det är okej eller inte att arrangera är något som måste avgöras från situation till situation, tycker respondenterna. Nyheter bör i stort sett aldrig arrangeras, i känsliga lägen är det också bäst att låta bli. Men det viktiga i alla situationer är att inte använda bilder för att lura läsaren

I uppsatsen undersöks och analyseras fotografiska självframställningar, detta genom semiotisk bildanalys med syfte att visa på olika strategier, att i fotografiska självporträtt använda sig själv som motiv. Uppsatsen fokuserar därmed på tre bildserier skapade av tre till uttryck skilda konstnärer; Cindy Sherman med serien Untitled Film Stills, Hannah Wilke med bildserien Intra-Venus och Jan Saudek med bildserien Pornographer. Uppsatsens teoretiska grund bygger på identitet och identitetsproblematik, samt poststrukturalism och queerteori med vikt på att se en persons identitet som en sammanblandning av sociala och kulturella företeelser kring denne, samt genus som en konstruktion.

I min undersökning har jag intresserat mig för bilder från en katastrof. Jag har valt en katastrof som jag själv har upplevt, stormen Gudrun som 2005 svepte in över södra Sverige. Min frågeställning har varit: Hur berättar privata bilder respektive mediebilder om stormen Gudrun och vilka funktioner fyller de olika bildtyperna? Jag har valt att undersöka dels den mediala bilden, men också den privata bilden i form av fotografier av stormen Gudrun. Jag har kategoriserat mediebilder från stormen Gudrun utifrån olika semiotiska modeller. Jag har fått syn på hur bilder iscensätts och dramatiseras av media och hur man kan se mönster i medias bildrepresentationer från katastrofer i ett vidare perspektiv. Anledningen till att jag ville göra en undersökning om mediebilden, är att bilder redigeras av tidningar och ges en viss form beroende av vilken känsla eller information som ska förmedlas. Mediebilden påverkar vår uppfattning om hur vi förstår och ser på världen. Jag har också undersökt den privata bilden av stormen Gudrun utifrån privata fotografier och intervjuer och har på så sätt fått syn bildens minnesfunktion och som ett verktyg för berättande. Ur ett didaktiskt perspektiv som blivande medielärare är det viktigt att fördjupa mina kunskaper om bilders olika funktioner, samt hur bilder verkar på oss. Bilder är en stor grund på vad vi bygger vår förståelse om saker. Jag har i mitt gestaltande arbete laborerat med faktiska bilder som skapar en illusorisk bild. Jag ska vid utställningen/examinationen visa en film där jag har filmat samma händelse med två kameror, fast med en liten förskjutning. Det är förskjutning som skapar 3d effekten när man betraktar de båda filmerna. Efter att ha undersökt mediebilden och den privata bilden av stormen blir mitt eget gestaltande arbete en tredje mer personlig undersökning.

This paper examines how nature is understood in the province of Härjedalen by the sami population of the area, through interviews with three informers and photographs taken by the author. Pictures and answers point in the direction that much of nature is understood through the reindeer, the most important key symbol of the reindeer herding part of the sami people and their kin.

Details - in Sophie Calle artwork, is an investigation where the staritng point is Suite vénitienne, one of the french artist, storyteller and photographer Sophie Calle's early projects, dated back to 1979.

No description available.

Syftet med min uppsats är att ta reda på hur unga kvinnor genom en estetisk praktik – fotografiet - skapar sin identitet och söker sitt vuxenblivande. Min uppsats har som rubrik – Betrakta och bli betraktad vilket för tankarna till kvinnan som objekt i en heteronormativ ordning där den manliga blicken är norm. Genom att undersöka elevernas estetiska praktik kan jag förbereda min egen roll som bildpedagog och öka min egen förståelse för hur eleverna fotograferar i skolan. Hur reproducerar eleverna bilden av den unga kvinnan i det här rollspelet? Är det inte förrän eleverna har tagit den här typen av fotografier som en diskussion om våra föreställningar och förväntningar på kvinnan idag kan komma i fokus och förändras? Att det i den här praktiken kan väckas en medvetenhet hos eleverna. Genom att eleven får agera modell, fotograf och betraktare kan eleverna skapa sig en konkret uppfattning om hur det är att vara kvinnan på bilden, fotografen och betraktaren. Jag kommer med hjälp av genusteorin undersöka identitetsskapande med begreppet vuxenblivande genom estetiska praktiker- fotografiet hos elever i en gymnasieskola. En form av Visuell etnografisk metod är min huvudmetod i undersökningen. Jag har tillsammans med elever tittat på fotografier genom en mindre deltagande observation. Min empiri innefattar fotografier, skriftliga frågor och svar samt samtal och reflektioner från mina observationer. Jag har varit i kontakt med sammanlagt fyra informanter. Tre av tjejerna går i samma klass på gymnasiet, den fjärde går i en annan skola. Informanterna i kursen Foto C lämnade fotografier till mig och svarade på frågor utifrån fotografens perspektiv. Två av tjejerna har fått titta på bilderna av de unga kvinnorna och svarat på frågor utifrån ett betraktarperspektiv. Modellen var i samtliga fall inte en elev i klassen. Jag har valt att huvudsakligen titta närmare på två av fotografierna från en uppgift. Kriterierna för uppgiften var att tekniskt behärska en digitalkamera, ljussättning och bildbehandling i programvaran Adobe Photoshop. Hur har eleverna utifrån den här relativt öppna uppgiften valt modell, miljö och övrig rekvisita. Hur har mina tankar bidragit till att jag som blivande bildpedagog förändrats? Kan jag genom att medvetandegöra konstruktionen av bilden av den unga kvinnan i media motivera eleverna till att gestalata de här bildtyperna på ett kritiskt sätt. I min gestaltning har jag försökt synliggöra mitt eget vuxenblivande och kvinnoblivande. Jag blev fotograferad för tidningar som barn. Jag minns det som roligt och spännande utan att fundera på att det var andra som betraktade de här relativt oskyldiga reklambilderna för kläder och läskedryck. Men att alltid vara påpassad och med ett krav att alltid se söt ut gav de här erfarenheterna under mitt vuxenblivande en förväntan på mig. Jag har inte reflekterat tidigare över att jag i princip är uppfostrad att bli betraktad, uppväxt med min mamma som var mitt i sin, ännu inte avslutade, fotomodellskarriär. Jag har gått tillbaka till fotografierna på mig som ung kvinna, min mamma och kvinnliga ikoner och skapat ett bildcollage presenterat i tidningsformat. Det har varit intressant att ställa de här bilderna mot mitt empiriska material i undersökningen. Kanske är det elevernas samtal om bilderna som skiljer mitt och deras vuxenblivande åt. Sexualiseringen av kroppen i media har ökat och att ungdomar idag har en annan medvetenhet är ett led i utvecklingen. Jag möter den nya medvetenheten hos mina informanter i undersökningen. Jag förvånas och gläds åt att den finns hos eleverna. Trots medvetenheten visar tjejerna en acceptans av bilden av den unga kvinnan. De protesterar mot bilden av den unga kvinnan likväl som de medverkar till reproduceringen av den. Hur har jag som blivande bildpedagog förändrats genom den här undersökningen? Kan jag genom att medvetandegöra konstruktionen av bilden av den unga kvinnan i media motivera eleverna till att gestalta den här bildtypen på ett kritiskt sätt? Jag hoppas det och kanske kan det bidra till att fortsätta utveckla förståelsen av bildens betydelser i media hos mina elever. / BI/Media

I uppsats och gestaltning vill jag lyfta fram och undersöka människors förhållande till det privata fotografiet. Både ur aspekten varför människor väljer att fotografera men också hur och vad som representeras i fotografier. Ämnet är allmängiltigt och lättillgängligt och ett viktigt område att synliggöra och reflektera på för människor i alla åldrar. Min förhoppning är att människor som inte problematiserat ämnet tidigare ska börja intressera sig och därigenom få ett vidgat synsätt. Arbetet har tagit stöd i teorier om fotografi skrivna av främst Roland Barthes, Susan Sontag och Vilém Flusser. I uppsatsen har fotografen Sally Manns arbeten undersökts som en levande text samt en visuell etnografisk undersökning ägt rum om människors fotografering. Exempel på begrepp som tas upp i texten är: appropriation, objektifiering, noem, motminnen och sanningen på snedden. Till uppsatsen bifogas två bilagor varav den ena innehåller bilder från den etnografiska undersökningen. I gestaltningen har både andra människors fotografering undersökts samt mitt eget förhållande till fotografering och representation. Den första delen behandlar de visuella representationer som blev till när informanter fotograferade under en etnografisk undersökning. Del två har utgått från ett fotografi taget av en fotograf på sin döda mor i förhållande till ett fotografi som både representerar mig och är berättat av mig. Del tre tar ett steg längre i de tankar som de första två delarna behandlar. Den lyfter fram hur lika berättelser kan representera samma person. Uppsats och gestaltning interagerar med varandra främst genom den visuella etnografiska undersökningen. Men självklart har alla olika delar befruktat varandra eftersom de behandlats och problematiserats under samma tidsperiod. Min metod att undersöka hur människor använder sig av fotografering kom att bli ett handfast pedagogiskt verktyg. Det material som finns i gestaltningen kan jag med fördel använda som igångsättare när jag i olika pedagogiska rum ska behandla ämnet fotografi. / BI/Media

Uppsatsen söker svara på vilken typ av "sanning", om någon, ett bearbetat fotografi kan förmedla. För att kunna finna svar på min huvudfråga undersöker jag även hur det fotografiska mediets sanningsbörda skapats och skapas diskursivt. Genom arbetet har jag tagit hjälp av en hel del teoretiker samt den amerikanske fotografen Brian Walskis bilder från Basra, Irak. Fotografiska bilder är så integrerade i vår kultur att vi tar dem för självklara. Just därför behöver de problematiseras. En medvetenhet om fotografiets godtyckliga karaktär är en viktig del i allmän medie- och samhällskunskap som alla elever bör besitta. Som blivande medielärare är ämnet högst aktuellt. I det gestaltande arbetet undersöker jag vilka olika möjligheter ett bearbetat fotografi har att förmedla sanning. Vidare undersöker jag mottagandet av bearbetade fotografier, hur vetskapen av att ett fotografi är bearbetat påverkar vår förståelse och vårt mottagande av detsamma. Detta gör jag genom att själv fotografera och sedan bearbeta bilderna digitalt. I presentationen av gestaltningen ämnar jag lämna det till betraktaren att avgöra huruvida bilderna är bearbetade eller ej. Resultatet av min undersökning visar på hur fotografiers trovärdighet är helt avhängig på dess avsändare och kontext. Vilket i sin tur innebär att även bearbetade fotografier kan förmedla sanningsenliga utsagor. Dessa utsagor är dock subjektiva, dess innebörder förändliga både i tid och rum. Förbehållen gäller alla fotografiska utsagor, bearbetade eller ej. Vår tilltro till och förståelse av fotografiska bilder är kulturellt konstruerad. Insikt i detta gör det möjligt att ifrågasätta rådande förhållanden och öppnar upp för nya sätt att se på och tänka kring fotografier. / BI/Media

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur streetstyle-bilder förhåller sig till sin visuella kultur i det nya bloggmediet genom att besvara följande frågor: ”Hur möter betraktaren dessa bilder?”, ”Vilka omständigheter finns kring fotografens bildskapande?”, ”Hur förhåller sig bilderna till sin visuella kontext” samt ”Hur påverkas genren streetstyle-bilder till den nya bloggkontexten?”. Uppsatsen har en performativ utgångspunkt och hör hemma på området visuella kulturstudier. Den använda metoden undersöker seende- och produktionskontext samt bildkonventioner för streetstyle-bilder i två utvalda bloggar: The Sartorialist samt JAK&JIL. Resultatet av studien är att identifikation är central för betraktandet av dessa bilder. Interaktion mellan konsument och producent av bilderna påverkar både hur bilderna skapas och hur de läses. De bildkonventioner som gäller kan härledas både till modefotografi och dokumentärfotografi men har smält samman i genren streetstyle. Det nya bloggmediet har påverkat bilderna genom att större produktion av bilder är nödvändig när tillgängligheten till dem ökar. Fotograferna har genom det nya mediet fått ökad synlighet och status som livsstilsregissörer. Denna status kan de omvandla till ekonomiskt kapital när de genom bloggmediet marknadsför sig i modebranschen och då kan få flera uppdrag. Det nya mediet har även lett till en globalisering av bildkonventioner för streetstyle-bilder som i sin tur speglar det mer globala samhället.