<p>Jag har kommit fram till i denna c-uppsats att den anti-estetiska och visuella aspekten i für Alle-konsten i huvudsak bygger på Wahlbeck/Ericssons användande av modern teknik såsom videokamera, ljud och visuell ljus-teknik. Detta i kombination med alternativa former för att visa upp konsten, t ex genom teater, likt spelfilmen och såpoperans estetik. Jag har även kommit fram till att det konstnärliga formatet och produkterna som sådana (Cd, Film och Video) är av betydelse för det anti-estetiska uttrycket i für Alle-konsten. Den anti-estetiska frågeställningen har jag fått svar på genom att studera tidigare forskares texter om anti-estetik, t ex. Keith Moxeys text om Heironymus Bosch, Folke Edwards text om Futurism, gränslös mediauppfattning och 60-talets konst samt Hal Fosters text om anti-estetiken. </p><p> Utifrån mina frågeställningar, kom jag fram till att det var fullt möjligt att dra paralleller och jämförelser mellan für Alle-konsten och den modernistiska, samt postmodernistiska konsten, samt att politiska och samtidskonstnärliga jämförelser och reflektioner var fullt möjliga att göra. Jag utgick från och analyserade für Alle-konsten utifrån 8 olika perspektiv: 1. expressivt, rytmiskt och dekorativt, 2. Jordnära, naivism och primitivism, 3. Visuellt och homoerotiskt, 4. Ljudkompositionsmässigt och språkliga varianter, 5. Science fiction, skräckfilm och destruktivt stämningsläge, 6. Politiska reflektioner, 7. Identifikation, roller och stereotyper, 8. Jämförelser med postmodernismen/samtidskonsten.</p><p> Jag kom fram till att für Alle-konsten kan upplevas och beskrivas som dynamisk, expressiv och dekorativ, där färgen och ljuset blir som centrala konstnärliga uttryck. Här jämförde jag med konstnären Axel Törnemans konst med liknande uttryck. Jag konstaterade också att det finns ett jordnära och vardagligt uttryck i videon till Ullared, som jag kunde jämföra med det konstuttryck som naivism och primitivism uttrycker, samt att für Alle innehåller minimalistisk och konkret musik, där jag jämförde med konstmusikern Laurie Anderson samt refererade till musikern John Cage. Teater, stadsskildringar, expressivt skymningsljus och homokultur konstaterade jag också att für Alle innehåller, där jag jämförde med konstnärer såsom Ragnar Josephsons syn på konstverket som visuellt teatraliskt och dramatiskt, Eugéne Jansson stads- och skymningsbilder och Matts Leiderstams homokulturella skildringar. Detta samt att jag kommit fram till att für Alles uttryck innehåller konstnärliga uttryck som kan relateras till konkret poesi, där jag jämförde med konstnären Öyvind Fahlström. Destruktiva och utopiska fiktiva miljöer där jag jämförde med konstnären John E Franzéns måleri. Detta samt Wahlbecks fiktiva personer, som jag upplever likt stereotyper och fiktiva roller där jag drog paralleller med konstnärer såsom Cindi Shermans, Mariko Moris och Aja Erikssons performance samt deras identitets- och rollgestaltningar. Landskap och ljudkompositioner med skrämmande stämningslägen konstaterade jag i für Alles uttryck då jag jämförde med Max Books ödesdigna och stämningsfyllda verk och Stig Sjölunds skrämmande ljud- och installationskonst. Politiskt har jag kommit fram till att für Alle-konsten innehåller karikatyrer på politiker på hela den politiska skalan, dock med ett reflekterande över orättvisor och kapitalismens avigsidor. Detta som jag konstaterade jag då jag jämförde med bl a konstnären Lena Svedbergs politiska konst om maktmissbruk och översitteri, och tidningen ”Puss,” samhällskritiska och politiska innehåll, samt ett citat om konstnärens politiska och sociala engagemang, av konstnären Picasso. Postmodernistiska och samtidskonstnärliga reflektioner, har jag gjort och kommit fram till att materialanvändning som videokamera, performance, artificiella uttryck och kritik mot konsumtionssamhället förekommer i für Alle-konsten, då jag jämförde med konstnärer såsom Ann Sofie Sidéns videoverk, Catti Brandelius performance, Tobias Bernstrups artificiella uttryck, Elin Wikströms fiktiva figurer i sitt måleri och Peter Geschwind konst som uttrycker kritik mot varumärkesfixering och överkonsumtion.</p><p>Avslutningsvis innehåller uppsatsen också en slutdiskussion.</p>

Jag har kommit fram till i denna c-uppsats att den anti-estetiska och visuella aspekten i für Alle-konsten i huvudsak bygger på Wahlbeck/Ericssons användande av modern teknik såsom videokamera, ljud och visuell ljus-teknik. Detta i kombination med alternativa former för att visa upp konsten, t ex genom teater, likt spelfilmen och såpoperans estetik. Jag har även kommit fram till att det konstnärliga formatet och produkterna som sådana (Cd, Film och Video) är av betydelse för det anti-estetiska uttrycket i für Alle-konsten. Den anti-estetiska frågeställningen har jag fått svar på genom att studera tidigare forskares texter om anti-estetik, t ex. Keith Moxeys text om Heironymus Bosch, Folke Edwards text om Futurism, gränslös mediauppfattning och 60-talets konst samt Hal Fosters text om anti-estetiken. Utifrån mina frågeställningar, kom jag fram till att det var fullt möjligt att dra paralleller och jämförelser mellan für Alle-konsten och den modernistiska, samt postmodernistiska konsten, samt att politiska och samtidskonstnärliga jämförelser och reflektioner var fullt möjliga att göra. Jag utgick från och analyserade für Alle-konsten utifrån 8 olika perspektiv: 1. expressivt, rytmiskt och dekorativt, 2. Jordnära, naivism och primitivism, 3. Visuellt och homoerotiskt, 4. Ljudkompositionsmässigt och språkliga varianter, 5. Science fiction, skräckfilm och destruktivt stämningsläge, 6. Politiska reflektioner, 7. Identifikation, roller och stereotyper, 8. Jämförelser med postmodernismen/samtidskonsten. Jag kom fram till att für Alle-konsten kan upplevas och beskrivas som dynamisk, expressiv och dekorativ, där färgen och ljuset blir som centrala konstnärliga uttryck. Här jämförde jag med konstnären Axel Törnemans konst med liknande uttryck. Jag konstaterade också att det finns ett jordnära och vardagligt uttryck i videon till Ullared, som jag kunde jämföra med det konstuttryck som naivism och primitivism uttrycker, samt att für Alle innehåller minimalistisk och konkret musik, där jag jämförde med konstmusikern Laurie Anderson samt refererade till musikern John Cage. Teater, stadsskildringar, expressivt skymningsljus och homokultur konstaterade jag också att für Alle innehåller, där jag jämförde med konstnärer såsom Ragnar Josephsons syn på konstverket som visuellt teatraliskt och dramatiskt, Eugéne Jansson stads- och skymningsbilder och Matts Leiderstams homokulturella skildringar. Detta samt att jag kommit fram till att für Alles uttryck innehåller konstnärliga uttryck som kan relateras till konkret poesi, där jag jämförde med konstnären Öyvind Fahlström. Destruktiva och utopiska fiktiva miljöer där jag jämförde med konstnären John E Franzéns måleri. Detta samt Wahlbecks fiktiva personer, som jag upplever likt stereotyper och fiktiva roller där jag drog paralleller med konstnärer såsom Cindi Shermans, Mariko Moris och Aja Erikssons performance samt deras identitets- och rollgestaltningar. Landskap och ljudkompositioner med skrämmande stämningslägen konstaterade jag i für Alles uttryck då jag jämförde med Max Books ödesdigna och stämningsfyllda verk och Stig Sjölunds skrämmande ljud- och installationskonst. Politiskt har jag kommit fram till att für Alle-konsten innehåller karikatyrer på politiker på hela den politiska skalan, dock med ett reflekterande över orättvisor och kapitalismens avigsidor. Detta som jag konstaterade jag då jag jämförde med bl a konstnären Lena Svedbergs politiska konst om maktmissbruk och översitteri, och tidningen ”Puss,” samhällskritiska och politiska innehåll, samt ett citat om konstnärens politiska och sociala engagemang, av konstnären Picasso. Postmodernistiska och samtidskonstnärliga reflektioner, har jag gjort och kommit fram till att materialanvändning som videokamera, performance, artificiella uttryck och kritik mot konsumtionssamhället förekommer i für Alle-konsten, då jag jämförde med konstnärer såsom Ann Sofie Sidéns videoverk, Catti Brandelius performance, Tobias Bernstrups artificiella uttryck, Elin Wikströms fiktiva figurer i sitt måleri och Peter Geschwind konst som uttrycker kritik mot varumärkesfixering och överkonsumtion. Avslutningsvis innehåller uppsatsen också en slutdiskussion.

<p>Tiden vi lever i är fylld av teknik och snabb utveckling. Vi kommer dagligen i kontakt med teknik utan att lägga vidare fundering kring att den faktiskt ens finns där. Vi tar den för given, troligen eftersom det blivit en så naturlig del för oss att interagera med den. Hur kommer då tekniken och människan samverka i framtiden, och hur gestaltas detta i en populärkulturell text så som TV-serien Futurama? Vi är intresserade av hur människan kan tänkas använda sig av teknik i framtiden och hur synen på tekniken ser ut. Det är för oss även intressant att diskutera föreställningen om det mänskliga och hur denna uppfattning gestaltas i Science Fiction. Inom Sci-Fi interagerar människor ofta med karaktärer som är från andra planeter och galaxer eller med intelligenta maskiner. Dessa ”andra” möts ibland med föreställningen om att de saknar ”det mänskliga” som t.ex. empatisk förmåga. Kan det vara så att dessa karaktärer snarare accentuerar människans egna tillkortakommanden på det området? I framtidsgestaltningen förekommer en problematisering kring vår samtid, som för oss är intressant då Futurama varken målar upp någon utopisk eller dystopisk framtid. Vi hamnar snarare i en kanske, för åskådaren, troligare hybrid av de båda.</p>

Projektet #visavärlden fokuserar lika mycket på att lära ut tolkning om konst som det själva skapandet av egen konst. Genom moment där eleverna exponeras för, tolkar och diskuterar konst skaffar de kunskaper och inspiration för att sedan producera sina egna verk. Moment som 'duschen', där de blir översköljda av olika verk och konstnärer, 'bildpromenaden', där de analyserar och tolkar verk utifrån vad de ser och tänker, och 'frågorna', ett hjälpmedel för eleverna att själva komma fram till vad de tycker är viktigt och vill dela med sig. Efter att ha skaffat kunskap och insikt har eleverna i projektet jobbat flitigt för att kunna ställa ut sina verk. Detta är deras berättelser, röster och perspektiv på världen. Nyckelordet i detta arbete är “att berätta”, vilket involverar ett narrativ, en röst och identitet. I skolans läroplan finns skrivet att dessa begrepp skall bearbetas i bildämnet. Genom att själv berätta och ta del av andras berättelser ökar förmågan att kunna se och lära känna sig själv vilket är en förutsättning för att kunna reflektera över sin egen värld och identitet och bli öppen för andra människors liv och livsberättelser. Men både som lärare och elev har jag saknat en pedagogisk metod som öppnar möjligheten för barn och ungdomar att arbeta med sina berättelser och sin identitet. Detta arbete är ett svar på denna avsaknad.

No description available.

No description available.

Syftet är att undersöka bildlärares användning av samtidskonst i undervisning i grundskola, årskurs 7-9. För att undersöka detta användes tre frågeställningar och semi-strukturerade intervjuer genomfördes med fyra ämneslärare i bild på högstadienivå i en mindre svensk kommun. Intervjuerna bearbetades med en kvalitativ temaanalys. Resultatet visar att undervisningen av samtidskonst varierar beroende på lärarens bakgrund. Bildlärarna använder sig till stor del av samtidskonst som de hyser ett eget privat intresse av. Resultatet visar även att lärarna ogärna lyfter termer som samtidskonst och politik i klassrummet och lyfter istället fram olika strategier lärarna har för att prata om bilden som uttrycksform. Vidare visar resultatet att lärarna på olika sätt tillgodoser elevernas behov av diskussioner runt samtidskonst, men att de också upplever tidsbrist i sina planeringar för sådana.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka konstruktioner av maskulinitet som uttrycks av några tonårstjejer genom deras omförhandlingar av begreppet. Jag vill undersöka vilka subjektspositioner som prövas i förhållande till rådande normer och ideal i en didaktisk situation. Studiens teoretiska perspektiv är socialkonstruktionistisk med genusperspektiv och inspirerad av etnografiska verktyg. I analysarbetet har bildsemiotiska, diskursteoretiska, maskulinitetsteoretiska begrepp och verktyg använts. Undersökningen gjordes på ett Estetprogram på ett gymnasium i Stockholms län, där jag utgick från några elevers arbete med fotografiska självporträtt. Jag vill också belysa vilka subjektspositioner som kan sättas i spel genom iscensättning i fotografisk bild. Uppsatsen syftar även till att bidra med ökad förståelse för hur bildpedagogik kan spela en roll i arbete med genusfrågor i skolan. Resultatet visar på en feminin maskulinitetsdiskurs där klädstilar har en viktig roll för tjejernas konstruktioner och att strukturer mer i det dolda vidmakthåller en cisnormativ uppdelning mellan könen i skolan. Denna studie bidrar till att visa vikten av att inom maskulinitetsforskning rikta fokus på tjejers och kvinnors konstruktioner av maskulinitet och beskriva dessa diskursiva praktiker. Genom detta kan även olika genuskonstruktioner medvetandegöras inom pedagogiska miljöer.

<p>August Underground is one of the sickest series of movies that ever been made. We try to understand what makes them so chocking to its audience. Critics says that the August Underground movies imitates Snuff, and we ask the question; How do people know what Snuff looks like.</p>

Detta examensarbete är en undersökning om hur det kan se ut då vi tar oss olika sökvägar på internet.      Hur kan man synliggöra det vi gör då vi söker på nätet?   För att undersöka detta har jag låtit gymnasieelever, studiekamrater och vänner utföra olika typer av internetbaserade sökningar och med hjälp av semiotiska analysverktyg har undersökningsmaterialet analyserats och reflekterats. Syftet med undersökningen är att få en fördjupad förståelse för hur man på olika sätt kan använda sig av visuellt material som elever och pedagoger redan använder. Som blivande bildpedagog vill jag tillsammans med mina elever utforska de tankeprocesser som sker då vi söker och delar information på internet. Genom att synliggöra mina egna tankeprocesser kan jag förstå andras. En förståelse som också gör det möjligt att förhålla sig till vår tids visuella kulturer. Tolkning och resultat har prövats med hjälp av internatbaserade undersöknings metoder. Även pedagogiska filosofier och teorier som jag stött på under min egen lärarutbildning samt situationer som jag själv upplevt på den gymnasieskola där jag arbetar har legat till grund för undersökningen. Resultat som framkommit ur bearbetningen av informanternas och mina egna internetsökningar har fått skapa det visuella abstraktet. Abstraktet med namnet Från Astrid till Bobby är framställd med video och har även fått ge namn åt det skriftliga examensarbetet.