No description available.

Denna undersökning har utgått från följande frågeställning: kan en berättelse  förmedlas med hjälp av stillbilder? Hur kan möjligheten att berättelsen går fram  ökas? Går det att påverka förståelsen med hjälp av bildernas ordning och berättelsens  subjekt? Och kommer betraktaren att uppfatta berättelsen enligt skaparens  intention?  För att få ett svar på dessa frågor konstruerades en berättelse som sedan  fotograferades. Därefter genomfördes kvalitativa intervjuer där respondenterna fick  ta del av bildmaterialet, för att sedan svara på frågor om hur och om de uppfattade  berättelsen. Det visade sig att respondenterna uppfattade bilderna som en berättelse,  men bara till viss del enligt min egen, skaparens, intention. Dessutom visade det sig  att metoden inte fungerade för att besvara frågan om hur möjligheten att berättelsen  går fram kan ökas.

Jeg tænker ofte på hvor meget jeg går glip af eller aldrig vil kommer til at forstå . Der findes såmeget viden, så mange systemer og logikker, som jeg aldrig vil have tid til at sætte mig ind i ellerundersøge kritisk. Der er så mange ting man tager for givet eller bare vælger at stole på blindt.Der findes dårligt tid til at standse op og reflektere. Vi skal rationalisere og effektivisere voreskærlighedsliv, vores økonomi,vores fritid. Der skal være kontrol på alting, så at man kan nå dethele.På dansk findes der et udsagn som lyder ”jeg har styr på tingene”, jeg har ofte spekuleret overdenne sætnings egentlige betydning. For mig handler dette udsagn om kontrol, om at stræbe efter atkontrollere alting. Det komplette/ perfekte menneske har styr på alt sit følelsesliv, sin karriere,opvasken... alt er under kontrol. Sætningen er ladet med en positiv ladning, men er detnødvendigvis ønskværdigt at stræbe efter at have kontrol over alting?Jeg har valgt at arbejde med temaet kaos og orden. Mit tema findes både i min fortælling og i minpraktiske metode. I mit arbejde anvender jeg mig af hverdagsobjektets logik til at skabe en fiction.Jeg vil i min rapport derfor kigge nærmere på hverdagsobjektets logik, som jeg undersøger iafsnittet hverdagsobjekt, hvori jeg også ser på kaos og orden udfra et hverdagsperspektiv.I afsnittet praktisk metode vil jeg gøre rede for, hvordan jeg undersøger kaos og orden igennemmin praktiske metode. Jeg har valgt udelukkende at beskrive min process, hvori jeg deformeretallerkenerne og kopperne, da dette er en direkte formundersøgelse af kaos og orden.Derudover vil jeg beskrive min egen arbejdsmetode samt supplere denne med refleksioner omkringmit arbejde. I afsnittet refleksion har jeg inkluderet dele fra Louise Mazanti´s Ph.d-afhandling”Superobjekter” for at understøtte min egen analyse af mit projekt. Efter at have gjort research påmit arbejde og skrevet dele af min opgave, blev det klart for mig at hendes forslag om et udvidetæstetik begreb, (for at kunne begrebsligøre konceptuelt kunsthåndværk), er ganske beskrivende ogbehjælpeligt i forståelsen af mit eget arbejde. Det er altså helt bevidst, at dette teori-afsnit ligger tilsidst i opgaven.

Syftet med mitt examensarbete är att ta reda på hur högläsning och berättande sker på några förskolor samt hur berättelseböcker används. Syftet är också att undersöka vilken betydelse högläsningen har för förskolebarnen. Jag har genom kvalitativa intervjuer undersöktvad sex pedagoger från olika förskolor anser att berättande samt högläsning ger barnen på förskolan.Genom mina intervjuer kom jag fram till att på förskolorna är högläsning och berättande en viktig del av verksamheten. Dessa stunder av berättande och läsande på förskolorna är någotsom sker mer eller mindre dagligen. Högläsning och berättande är något som stimulerar blandannat språket, intresset för ord, fantasin, skapandet och kommunikationen. Hur pedagogerna genomför lässtunden och kommunicerar med barnen är av stor betydelse för barnens framtida läsintresse och deras språkutveckling. Berättelseböcker finns tillgängliga för barnen och är något som flitigt används.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka bibliotekariers upplevelser av att arbeta med barns muntliga berättande. Metoden som används är kvalitativa intervjuer, där sammanlagt sex bibliotekarier intervjuas. I analysen presenteras resultatet från informanterna i tre olika delar, upplevelser och erfarenheter av barns muntliga berättande, arbetssätt som fungerat särskilt bra och särskilda utmaningar för att arbeta med barns muntliga berättande. Utöver detta går analysen även in på specifika områden som pedagogiska svårigheter, svåra ämnen, samarbeten och skillnader mellan äldre och yngre barn. Uppsatsen förankras kontinuerligt i tidigare forskning och i slutsatsen konstateras att bibliotekarierna är positiva till att arbeta med barns muntliga berättande, men att det inte görs i särskilt hög grad. De anser att det är något som är värdefullt för barnen av flera skäl, men upplever också att det finns svårigheter att genomföra detta arbete, trots att det är en uttalad uppgift för folkbiblioteken. Förhoppningsvis kan uppsatsen vara ett bidrag till att öka kunskapen i arbetet med barns muntliga berättande på biblioteken.

Detta examensarbete handlar om några förskollärares inställning till muntligt berättande i förskolan. Syftet med studien var att få kunskap om vilken syn några förskollärare har till berättande, hur ofta berättandet sker samt olika former av berättande som används på förskolorna. För att synliggöra detta har enkäter skickats ut till 20 verksamma förskollärare, svaren har sedan analyserats och sammanställts.    Resultaten visar att förskollärarna målmedvetet använder muntligt berättande samt högläsning i förskolan för att främja barnens språkutveckling. Berättande aktiviteter äger i de flesta fall rum minst en gång varje dag. Resultaten visar också att det finns en stor variation av berättande aktiviteter på de berörda förskoleavdelningarna.

Syftet med vår studie var att undersöka hur förskollärare uttrycker att de arbetar med sagoberättande samt vilken betydelse för barns utveckling förskollärare tillskriver sagoberättande. Vi använde oss av en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Det resultat vi fick var att alla förskollärare arbetar med sagoberättande men på olika sätt. Sagoberättande går att arbeta med på en mängd olika sätt vilket framkom av resultatet. Det framkom även att förskollärarna anser att sagoberättande ger barn möjligheter till utveckling inom olika områden som exempelvis språket och de sociala färdigheterna. Våra slutsatser av resultat är att sagan är en viktig del i förskolans verksamhet för förskollärare och barn. Sagoberättande är även tillskrivet en viktig och betydande roll för barns utveckling.

Ämnet för uppsatsen är muntligt berättande och syftet är att undersöka vilken plats det har i arbetet bland förskollärare. Muntligt berättande har, i tidigare forskning visat sig ha, många sidovinster såsom språklig utveckling, värdegrundsarbete och fantasi. Muntligt berättande har en lång tradition i Sverige och den lever kvar men nu i filmer. Därför blev det intressant att undersöka vilken plats det har i det pedagogiska arbetet bland förskollärare. Metoden som valdes var intervju och fyra förskollärare har intervjuats. Resultatet visar att alla förskollärare använder sig av muntligt berättande i olika former. De som framkom var muntligt berättande av sagor, muntligt berättande av vardagshändelser och dialogisk högläsning. De använde de olika formerna för olika syften. Muntligt berättande av sagor användes i främst för att barnen skulle utveckla språket, fantasi och känslomässigt. Dialogisk högläsning användes i störst utsträckning för att utveckla barnens språk. När förskollärarna berättade ur sin egen eller barnens vardag skedde det spontant med värdegrundssyfte. Alla förskollärarna framhöll att de skulle vilja använda muntligt berättande av sagor i större utsträckning, då de ser att det har goda effekter i barnens utveckling, men att bristen på tid var den största aspekten som hindrade dem. Nu förekom det främst vid särskilda tillfällen och ovanan leder till att mer förberedelsetid krävs. Förskollärare behöver prioritera arbetet med muntligt berättande av sagor för att det ska användas regelbundet i verksamheten. De förskollärare som blivit intervjuade har utifrån sin syn på berättande delgivit hur det arbetar med de muntliga berättande i vardagen och hur viktigt det är att berätta.

Det här examensarbetet undersöker tidigare teoribildning inom Tv-spelsforskningen och i synnerhet kring Tv-spelets berättande. Eftersom forskning inom Tv-spelsområdet är relativt nytt är också själva teorierna under konstruktion vilket leder till att en del antaganden kan diskuteras. Därför granskar och diskuterar jag i den här uppsatsen de teorier och teoretiker som menar att film och litteraturteorier inte bör användas inom Tv-spelsforskning och att det inte är intressant att analysera spelets berättande. Teoribildningen som gör detta kallas ludologi och driver en tes om att Tv-spel i egenskap av nytt medium istället bör undersökas mer funktionellt.             Den här uppsatsen diskuterar hur ludologerna argumenterat i sin framställning av denna tes och huruvida det är konstruktivt att smala av forskning genom att utesluta teorier från andra forskningsfält. Detta görs med hjälp av ett huvudspelexempel i form av Bastion (SuperGiant Games, 2010) som rent funktionellt är ett relativt enkelt spel, men som samtidigt har ett speciellt sätt att berätta på. Syftet är att bidra till forskningen kring Tv-spel och argumentera för en mer bred syn på vad som kan vara intressant att analysera.

Genom att göra en undersökning försöker uppsatsen undersöka huruvida det går att påverka aspekter som upplevd tidsperiod, upplevd miljö samt upplevd känsla för en kort spelsekvens enbart genom att alternera musiken som återföljer denna. Det undersöks också om ålder eller dator- och spelvana kan påverka hur en spelar uppfattar ett datorspel.Testpersonerna inkluderade i studien blev uppdelade i två grupper. Respektive grupp fick sedan spela spelsekvensen med olika musikläggning, och efter det svara på frågor om deras upplevelser.Resultatet utav studien visar att man i viss mån kan påverka ovannämnda aspekter av en spelsekvens genom att enbart alternera musiken. Genom jämförelser med studier utav filmmusik görs ett antagande att dessa aspekter är betydligt lättare att påverka om musiken samspelar med övriga delar utav spelet. Kritiskt för hur väl spelaren uppfattar dessa förändringar är dennes vana utav spel och datorer. Åldern tycks enligt studien inte spela någon roll i hur man uppfattar datorspel.