Många har varit utsatta för incest och det är viktigt att belysa erfarenheter av berättande och avslöjanden om att ha varit utsatt för incest för att öka kunskap och förståelse för upplevelser och effekter av att berättande, kunskapen är viktig både för de som har varit utsatta, för närstående och för professionella.  Det finns relativt lite studier om effekter av berättandet av att ha varit utsatt för incest som undersöker effekter i förhållande till olika aktörer som rättsväsende som hälso- och sjukvård, familj och vänner. Det behövs också forskning som täcker bredden i gruppen som har varit utsatta för incest, då flertalet av studierna är kliniska studier. Jag vill därför bidra till att med min uppsats öka förståelse för erfarenheter av att berätta för andra om att ha varit utsatt för incest.  Min teoretiska utgångspunkt är fenomenologi. Jag har valt en kvalitativ forskningsansats för att genom semistrukturerade djupintervjuer få kunskap om och förståelse av en grupp kvinnors verkligheter och upplevelser. Som analysmetod har jag använt tolkande fenomenologisk analys. Mina slutsatser är att det kan vara viktigt för personer som har varit utsatta för incest att veta att berättandet för ursprungsfamiljen kan leda till att man inte blir trodd, förklaras galen, anklagas för att förstöra familjen och att berättandet kan leda till att kontakten med medlemmar i ursprungsfamiljen bryts. Genom att vara förberedd så ökar möjligheten att redan innan berättandet se till att ha stöd från andra, antingen personer i det privata nätverket, stödorganisationer eller från professionella. För professionella kan det vara bra att veta att personer som berättar för ursprungsfamiljen kan behöva stöd då berättandet och dess effekter ofta är en svår och smärtsam process. Då cirka fyra % av befolkningen enligt undersökningar har varit utsatta för incest så kanske vi alla behöver bli mer vana mer att prata om incest och bli medvetna om omfattningen av problemet för att kunna vara ett bra stöd för de som berättar.

I detta arbete undersöker jag den berättande kvalité jag finner inom vissa improviserade jazzsolon. Denna kvalité har varit intressant att undersöka för att få utökade kunskaper inom improvisationskonsten och att hitta pedagogiska redskap för att undervisning i improvisation inte ska fastna i instrumentteknisk färdighet och harmonisk medvetenhet. Arbetet tar upp teorier om narrativ ur ett litteraturvetenskapligt perspektiv men tar också upp idéer om narrativ i musikalisk kontext. För att undersöka berättande improvisation har jag analyserat två jazzsolon där jag upplever denna kvalité, genomfört en intervju, spelat in egna improvisationer med en ensemble innan och efter jag praktiskt undersökt berättande improvisation. Inspelningarna har sedan spelats upp och diskuterats med en fokusgrupp. Resultatet visar på tydliga kopplingar mellan teorier om narrativ och berättande improvisation men att vägarna dit är många och att det är svårt att peka på objektiva företeelser som skapar detta.

The purpose of this study is to find out how teachers work with fairytales in preschools raising several questions; How would the teachers describe the literary environment at the preschools? What does theory say about the literary environment? What type of fairytales do the teachers perceive that they work with? How does theory describe these fairytales? What is the underlying purpose for teachers working with fairytales? What purposes are described in theory? My study is based on qualitative interviews conducted with three teachers working in preschool in a small town. The study is based on hermeneutic theory.  I have also used other theory to complete the study.          The teachers all see the possibility of using storytelling as a means to developing the children´ s vocabulary. Some of the teachers also use books and stories as a way of indirectly addressing ongoing personal problems.                                                                                                       The results of my study show that fairytales can be a valuable tool for personal development for children. Working with fairytales could be crucial to how children develop their curiosity and desire to learn and manage ongoing traumas in their lives. My study also raises questions that might be interesting to discuss in a future not so far from now; should teachers be more aware of their important therapeutic role when choosing fairytales?

Transmedialt berättande innebär berättande som sker över flera medium som samverkar för att berätta samma berättelse, där varje medium dessutom enskilt bör hålla god form, för att sedan skapa en större summa när det sammanförs med de andra. En sådan produktion kräver mycket ur publiken, såväl som forskare, då man behöver analysera och värdera varje enskild del av berättelsen varpå man kan ta sig an den fulla konstellationen. Denna uppsats syfte är att belysa transmedia och hur det kan brukas, samt undersöka hur webserien Marble Hornets utnyttjar sin transmedialitet för att forma flera berättare. Seriens berättarform kommer därefter jämföras med filmtolkningen av serien, Always Watching: A Marble Hornets Story, för att belysa vad transmedialiteten tillför för möjligheter, vilket sedan diskuteras. I studien utnyttjades en blandning av narrativa och semiotiska analysmetoder och tyder på att transmedia och alternate reality gaming öppnar många dörrar för manusskribenter för att förändra hur berättelsen skildras, på flera olika sätt.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka fem årskurs 2 lärares arbete med att stötta och utmana eleverna i det muntliga berättandet i svenskämnet. Studien är kvalitativ med stöd från Vygotskijs sociokulturella perspektiv samt tidigare forskning. Resultatet visar att det finns en vilja hos informanterna att arbeta för att hålla en hög nivå av stöttning och utmaning i det muntliga berättandet i svenskämnet. Det framgår dock att det finns både möjligheter och svårigheter för att den höga nivån av stöttning och utmaning ska kunna uppnås. Det kräver noga  genomtänkta tillvägagångssätt vid arbetet med muntligt berättande för att det muntliga berättandet ska skapa möjligheter framför svårigheter i svenskundervisningen. Slutsatsen blir att undervisningen för det muntliga berättandet behöver planeras in i svenskämnet och prioriteras lika högt som övriga delar i svenskämnet.

Forskning visar att en narrativ inramning kan bidra till att fakta blir lättare för icke-experter att ta till sig och i kombination med mobil teknik öppnas möjligheterna för alternativa sätt att berätta en historia på. Följande studie presenterar arbetsprocessen av en icke-platsberoende prototyp som verktyg för konceptframställan vid platsbaserat interaktivt berättande. Processen på sex månader inkluderade samarbete med nätverket GeoForum Skåne och fokuserade på naturområden i närheten av Höör, Skåne, i syfte att synliggöra och lyfta fram platsernas geokulturella och naturliga resurser för barn och unga. Fem respondenter testade och utvärderade prototypen på distans för att därefter delta i semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att prototypen, med vissa reservationer, har potential som verktyg för konceptframställan; kombinationen av linjärt narrativ, hyperlänkar med storydelar och upplåsbara berättelsefragment samt funktioner som fungerar som belöning uppskattades generellt av respondenterna. För att optimeras inför eventuell framtida vidareutveckling nämns emellertid ett antal förbättringsområden.

Since storytelling is a growing form of teaching we wanted to interview teachers to see what their experiences and opinions were on the subject. Therefore the purpose of this study is to use interviews to examine teacher perceptions and experiences about storytelling and its effect on language development. I will investigate both the use when the teacher is telling a story but also when students are telling stories. With help from my supervisor I was able to come up with interview questions that would help me answer my research question. After the interviews I reviewed the answers and analyzed them. I chose to have thematic rubrics in our results section. This enabled me to compare the different answers and analyze them. When I compiled the interviews I noticed that many of the teachers had the same opinion when it came to storytelling and how it can be used in school. In this degree project I found it relevant to analyze one part before going on to the next, therefore my analysis is integrated in my results section.I have done four qualitative interviews with four different teachers in four different K-3 schools in two different municipalities on the subject of storytelling. The interviews concern their experiences with the subject and how they use it in their classrooms.I have found that teachers have a positive attitude towards storytelling since they experience that their students benefit from this in their language development and overall motivation in school.

The Master and Kim - Artistic Research Projects that concern questions about musical narration. How can a single person with a flute on an empty scene create a daring and entertaining storytelling? A story that moves freely between realism and stylization.And how can the same person, together with the audience, create a forum where the audience can move between being observers and actors?   In four shows, Kim has explored these issues in various ways. Labored with different scenes, audience placement, balance between oral versus musical narrative.All the performances have both the stories and music written by Kim, and performed together with various fellow musicians. During his education, Kim has had both musical and theatrical supervision.The performances have been documented and evaluated by the audience in place, with distributed papers with the call: "Describe Your Experience". And thus the reflection on the project's issues has been compared with the audience's reception.The result of the project has become a number of methods for designing this highly individual storyteller. Which spans music theater to “recorder-stand up”.

Berättandets vägar

Sammanfattning   I studien har de båda berättarformerna högläsning och muntligt berättande undersökts och jämförts. Studiens huvudsyfte var att undersöka om det fanns någon skillnad i elevers förståelse av en sagas innehåll vid användningen av de två berättaformerna högläsning respektive muntligt berättande. Studien undersökte även om elever uppvisade större engagemang vid den ena berättarformen jämfört med den andra. Studiens material samlades in via enkäter, intervjuer och observationer som utfördes i två förskoleklasser. Varje klass delades upp i två grupper, så totalt genomfördes studien i fyra grupper. I studien medverkade 32 elever i åldrarna fem till sju år.    Min undersökning visar att båda berättarformerna (högläsning och muntligt berättande) är lika viktiga för elevers utveckling och lärande. Det framgår tydligt att den muntliga berättarformen generade flest antal korrekta svar i procent vid enkäterna i samtliga grupper. Elevernas egna upplevelse av sagostunden skilde sig inte anmärkningsvärt beroende på vilken berättarform som användes. Eleverna beskrev sin upplevelse som positiv både när de lyssnade till högläsningen och det muntliga berättandet. Resultatet av observationerna redogör för att eleverna under båda berättarformerna uppvisade ett engagemang. Dock varierade graden av engagemang vid de olika berättarformerna. Eleverna visade ett intresse för berättelsen när den lästes högt men de uttryckte inte samma förväntan och engagemang som under det muntliga berättandet. Att överge högläsning till förmån för muntligt berättande är inte ett önskvärt scenario, inte heller är det önskvärt att ignorera det muntliga berättandets värde som pedagogiskt verktyg. Eleverna i denna studie visar att båda berättarformerna behövs. De ger även uttryck för en önskan om att inför mer muntligt berättande i skolans värld. Högläsning och muntligt berättande är båda källor till avkoppling och ett sätt att förmedla kunskap. Båda aspekterna av berättarformerna är lika viktiga och båda behövs! / Abstract    In this study, the two narrative forms reading aloud and storytelling has been examined and compared. The study's main objective was to investigate whether there was any difference in pupils' understanding of a story's content in the use of the two narrative forms reading aloud and storytelling. The study is also intended to investigate whether pupils show greater dedication to one narrative form over the other. Material for the study was collected through questionnaires, interviews and observations which was conducted in two preschool classes. Each class were divided into two groups, so overall the study was conducted in four groups. The study involved 32 pupils aged five to seven.  The study shows that both narrative forms (reading aloud and storytelling) are equally important for pupils' development and learning. Storytelling generated the highest number of correct answers percentage during surveys in all groups. The pupils' own experience of the story time did not differ remarkably depending on the narrative form used. Pupils described their experience as positive both when they listened to reading aloud and storytelling. The observations shows that during story time where both narrative forms was used pupils showed that they were dedicated to the stories. However, the level of dedication varied during the story time depending on which narrative forms was used. The pupils showed an interest in the story when it was read aloud, but they did not express the same anticipation and dedication as during the storytelling. To abandon reading aloud for the benefit of storytelling is not a desirable scenario, nor is it desirable to ignore the value of storytelling as an educational tool. Pupils in this study show that both narrative forms are needed. They also expressed a desire to introduce more storytelling into the world of education. Reading aloud and storytelling are both sources of relaxation and a way to pass on knowledge. Both aspects of the narrative forms are equally important and both are needed!