Titel: Att leva med hiv - En litteraturstudie om personers upplevelser av att leva med en stigmatiserad sjukdom. Bakgrund: Idag lever ca 7000 personer med hiv i Sverige och årligen upptäcks ca 450 nya sjukdomsfall. Sjukdomen behöver inte längre leda till en för tidig död då effektiv bromsmedicin funnits sedan 1996. Hiv är dock fortfarande en stigmatiserande sjukdom som dessutom förknippas med andra stigmatiserande attribut. Att leva med hiv har en stor inverkan i personers liv då allmänhetens syn fortfarande försvårar möjligheten att vara öppen om hivsamt att vårdpersonals ovilja påverkar vårdkvaliteten. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hiv-smittade personers erfarenheter av att leva med hiv. Metod: En litteraturstudie genomfördes baserad på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudkategorier och totalt 8 underkategorier: “Livet påverkas av hiv”; - Att hantera en förändrad livssituation, - Att behöva ta läkemedel varje dag, “Att prata om hiv”; - Att välja att vara öppen, - En möjlighet till stöd genom att prata med någon, - Valet att hålla hiv hemligt, “Att leva med stigmatiserande sjukdom”; - En påverkad syn på sig själv, - Samhället och omgivningens syn, - Erfarenheter från möten med vården. Konklusion: Att leva med hiv kan orsaka flera svårigheter i de drabbades liv och de behöver stöd kring beslutet att vara öppna om sin hiv. Sjuksköterskor kan behöva mer kompetens inom området för att kunna ge bästa möjliga vård. Fler studier om vårdpersonals kunskapsläge och attityd är önskvärt.

<p>Att avslöja sin homosexuella läggning blir allt vanligare i dagens samhälle, dock lever negativa attityder gentemot homosexualitet och homosexuella individer kvar. I vården som i resten av samhället speglas vi av heteronormativa attityder och tankar. Det förutsätts att de flesta människor lever enligt den heterosexuella normen, vilket kan göra det svårare för homosexuella personer att komma ut och vara öppna om sin homosexuella läggning. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa patienters upplevelse av sjuksköterskans attityder och bemötande gentemot deras homosexuella läggning. Litteraturstudien utformades utifrån en induktiv ansats, där 14 vetenskapliga artiklar användes till resultatet. I resultatet framkom det att hälso- och sjukvården upplevs styras av ett heteronormativt tankesätt, där patienten antas vara heterosexuell. Bristfällig kunskap hos sjuksköterskor och annan vårdpersonal var något som upplevdes av flera informanter. Många var också rädda för att avslöja sin homosexuella läggning på grund av oro för sämre vård och negativa attityder ifrån vårdpersonal. Framtida forskning bör inriktas på vidare studier av patienter som är homosexuella och deras upplevelser av hälso- och sjukvård och dess attityder gentemot homosexualitet. Det kunde också vara intressant att studera om det fanns skillnader mellan homosexuella män och kvinnor när det gäller deras upplevelser av bemötandet inom vården. </p>

Att avslöja sin homosexuella läggning blir allt vanligare i dagens samhälle, dock lever negativa attityder gentemot homosexualitet och homosexuella individer kvar. I vården som i resten av samhället speglas vi av heteronormativa attityder och tankar. Det förutsätts att de flesta människor lever enligt den heterosexuella normen, vilket kan göra det svårare för homosexuella personer att komma ut och vara öppna om sin homosexuella läggning. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa patienters upplevelse av sjuksköterskans attityder och bemötande gentemot deras homosexuella läggning. Litteraturstudien utformades utifrån en induktiv ansats, där 14 vetenskapliga artiklar användes till resultatet. I resultatet framkom det att hälso- och sjukvården upplevs styras av ett heteronormativt tankesätt, där patienten antas vara heterosexuell. Bristfällig kunskap hos sjuksköterskor och annan vårdpersonal var något som upplevdes av flera informanter. Många var också rädda för att avslöja sin homosexuella läggning på grund av oro för sämre vård och negativa attityder ifrån vårdpersonal. Framtida forskning bör inriktas på vidare studier av patienter som är homosexuella och deras upplevelser av hälso- och sjukvård och dess attityder gentemot homosexualitet. Det kunde också vara intressant att studera om det fanns skillnader mellan homosexuella män och kvinnor när det gäller deras upplevelser av bemötandet inom vården.

Child abuse is a major public health problem which is largely hidden in the society. The main aim of the thesis was to study child maltreatment from children’s and young people’s perspectives focusing on prevalence, health, disclosure and support. The thesis is based on four studies. Quantitative and qualitative data from three national surveys of child maltreatment, including children in different age groups and young adults, have been analysed. The results showed that child maltreatment is prevalent and there is a large degree of overlap between maltreatment types. Neglect and witnessing intimate partner violence were the types that overlapped most with other types of maltreatment. Child maltreatment was strongly associated to psychosomatic symptoms and impaired quality of life. Young people who have been victims of child maltreatment described the psychological consequences, such as painful memories, low self-esteem and depression. The psychological abuse was described as particularly detrimental. Victims of sexual abuse expressed feelings of shame and guilt. About half of the severely abused children did not disclose the abuse, mainly because of lack of trust in adults. Many children felt that they did not receive adequate support when they disclosed the maltreatment, particularly because they experienced a lack of child perspective among professionals. Children and young people experienced positive support from the school health services which they considered to have a particularly important role in the detection and support of maltreated children. The results emphasize an increased awareness among professionals to recognise and respond to child maltreatment. / Barnmisshandel är ett omfattande folkhälsoproblem som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Det är också ett dolt problem då det sällan avslöjas eller upptäcks. Avhandlingens övergripande syfte var att undersöka barnmisshandel ur barns och ungas perspektiv med fokus på omfattning, hälsa, avslöjande och stöd. Avhandlingen bygger på fyra delstudier som baseras på nationella kartläggningar av barnmisshandel. Resultaten visar att barnmisshandel är vanligt förekommande och att olika former av barnmisshandel i stor utsträckning överlappar varandra. Vidare visar resultaten att barnmisshandel påverkade barns och ungas hälsa negativt ur ett biopsykosocialt perspektiv. Den psykiska misshandeln uttrycktes som särskilt svår och ouppmärksammad. De som utsatts för sexuella övergrepp uttryckte känslor av skam och skuld. En stor andel barn och unga som varit utsatta för barnmisshandel avslöjade inte misshandeln, framförallt på grund av brist på tillit till vuxna. Många upplevde att de inte fått tillräckligt med stöd när de berättat om misshandeln, huvudsakligen på grund av att de upplevt ett saknat barnperspektiv hos professionella. Barn och unga hade goda erfarenheter av elevhälsan och ansåg den ha en särskilt viktig roll för upptäckt och stöd.

Humant immunbristvirus, som förkortas HIV, uppfattas som ett kroniskt sjukdomstillstånd och inte längre som en dödlig sjukdom. Sjukvården fokuserar idag på att den drabbade ska uppnå normal hälsa relaterat till livskvalité. Att få diagnosen HIV är påfrestande och är associerat med stigmatisering och diskriminering. Dessa individer är i behov av stöd för att hantera de problem som uppstår med sjukdomen. Att utsättas för stigmatisering är ett globalt problem för alla diagnostiserade. Det är därför viktigt att undersöka stigmatiseringens påverkan på individen och vikten av socialt stöd i vardagen. Syftet var att undersöka upplevelsen av livskvalité hos individer som har diagnosen HIV med fokus på socialt stöd och stigmatisering. En litteraturöversikt utfördes med både kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. 11 artiklar användes i litteraturöversikten. Fyra huvudkategorier formulerades med tio subkategorier. Resultatet visar att livskvalitén minskar desto mer stigmatisering en person utsätts för från samhället. Fördomar och okunnighet i samhället anses skadligare än själva sjukdomen. Många dras mellan att berätta respektive att inte berätta om sin diagnos för omgivningen på grund av rädsla för stigmatisering och rejektion. För att få möjlighet till socialt stöd krävs det att diagnosen avslöjas. Socialt stöd kan hjälpa individer med HIV att lära sig hantera sin diagnos och acceptera sin nya livssituation. Det krävs en ökad spridning av kunskap kring HIV för att minska stigmatisering och öka socialt stöd, vilket i sin tur kan öka livskvalitén hos den enskilda individen.

Många har varit utsatta för incest och det är viktigt att belysa erfarenheter av berättande och avslöjanden om att ha varit utsatt för incest för att öka kunskap och förståelse för upplevelser och effekter av att berättande, kunskapen är viktig både för de som har varit utsatta, för närstående och för professionella.  Det finns relativt lite studier om effekter av berättandet av att ha varit utsatt för incest som undersöker effekter i förhållande till olika aktörer som rättsväsende som hälso- och sjukvård, familj och vänner. Det behövs också forskning som täcker bredden i gruppen som har varit utsatta för incest, då flertalet av studierna är kliniska studier. Jag vill därför bidra till att med min uppsats öka förståelse för erfarenheter av att berätta för andra om att ha varit utsatt för incest.  Min teoretiska utgångspunkt är fenomenologi. Jag har valt en kvalitativ forskningsansats för att genom semistrukturerade djupintervjuer få kunskap om och förståelse av en grupp kvinnors verkligheter och upplevelser. Som analysmetod har jag använt tolkande fenomenologisk analys. Mina slutsatser är att det kan vara viktigt för personer som har varit utsatta för incest att veta att berättandet för ursprungsfamiljen kan leda till att man inte blir trodd, förklaras galen, anklagas för att förstöra familjen och att berättandet kan leda till att kontakten med medlemmar i ursprungsfamiljen bryts. Genom att vara förberedd så ökar möjligheten att redan innan berättandet se till att ha stöd från andra, antingen personer i det privata nätverket, stödorganisationer eller från professionella. För professionella kan det vara bra att veta att personer som berättar för ursprungsfamiljen kan behöva stöd då berättandet och dess effekter ofta är en svår och smärtsam process. Då cirka fyra % av befolkningen enligt undersökningar har varit utsatta för incest så kanske vi alla behöver bli mer vana mer att prata om incest och bli medvetna om omfattningen av problemet för att kunna vara ett bra stöd för de som berättar.

Våldtäkt förklaras vara ett stort samhällsproblem som ökar i Sverige. Definitionen av ett sexualbrott är att genom misshandel eller tvång utföra en sexuell handling som kan jämföras med samlag. Det är all hälso- och sjukvårdpersonals skyldighet att veta var, när och hur patienten kan få bästa möjliga hjälp och stöd. Trots detta får många kvinnor ännu inte tillräckligt med medicinsk behandling och stöd efter en våldtäkt. Synen på våldtäkt har genom tiden förändrats. Förr var kvinnans nej till samlag något som inte alltid respekterades, men efter årtionden av diskussioner kring ämnet, har kvinnojourer uppstått och lagändringar om sexualbrott har skett. Syftet med denna studie är att beskriva kvinnors upplevelse efter en våldtäkt, för att sedan diskutera sjuksköterskans bemötande och agerande i mötet med den utsatta kvinnan. En litteraturstudie med innehållsöversikt av åtta kvalitativa och tre kvantitativa vetenskapliga artiklar har använts enligt Friberg (2012, s. 100). Resultatet bygger på två teman: Kvinnors upplevelse av sig själva och kvinnors upplevelse av att vilja söka hjälp. Studiens resultat visar att våldtäkt påverkar kvinnors självbild och självkänsla negativt, vilket gör att de i efterhand har svårigheter att stå ut med sin egen kropp. Efter våldtäkten upplevde kvinnorna skamkänslor och skuldbelade oftast sig själva för händelsen. Alla problem medförde att även sexlivet påverkades negativt för många kvinnor. En och annan uttryckte även en önskan att ibland vilja skada eller till och med döda gärningsmannen på grund av ilska.  Något som yttrade sig i kvinnornas vardag var en känsla av oro. Det kunde även förekomma inslag av depression och posttraumatiskt stressyndrom. Många valde att inte anmäla eller söka hjälp efter övergreppet. Detta kunde bero på en rädsla, osäkerhet eller en misstro till samhällets förmåga att ge hjälp. Genom att sjuksköterskan ger information, tar hänsyn till patientens livsvärld, integritet och autonomi kan den utsatta kvinnan uppleva trygghet och en minskad psykisk påfrestning. Sjuksköterskan bör vara medveten om sitt bemötande och agerande, något som kan bidra till ett minskat vårdlidande.

<p>Introduktion: Sjuksköterskor har ett stort ansvarsområde och en viktig uppgift är att informera och kommunicera med patienter som fått svåra besked. Informationen till patienter om deras sjukdomstillstånd är ofta bristfällig, även om sjukvården har till uppgift att ge korrekt och ärlig information. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med patienter som är svårt sjuka och/eller befinner sig i livets slutskede. Metod: En litteraturstudie gjordes där tre kvantitativa och tolv kvalitativa artiklar, efter kvalitetsbedömning analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor ansåg att patienter hade rätt till information om sin sjukdom, men upplevde det obekvämt att tala med patienter om svåra besked och om döden och information undanhölls ibland från patienten. Sjuksköterskors kommunikation påverkades av samarbete med läkaren, tid, planering, vilken träning de har fått i kommunikation, verbala och icke-verbala signaler samt deras inställningar till att ge ärlig information till patienter. Diskussion: Tydliga ansvarsfördelningar för vem som ger information till patienten bör utformas, och informationen bör individanpassas. Det kan vara svårt för sjuksköterskor att påverka tiden som avsätts till patienten. Slutsats: För att förbättra kommunikationen bör sjuksköterskor få mer övning i att kommunicera, få mer tid med patienten, de bör tänka på kroppsspråket, samt att förbättra samarbetet med läkare.</p>

Introduktion: Sjuksköterskor har ett stort ansvarsområde och en viktig uppgift är att informera och kommunicera med patienter som fått svåra besked. Informationen till patienter om deras sjukdomstillstånd är ofta bristfällig, även om sjukvården har till uppgift att ge korrekt och ärlig information. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med patienter som är svårt sjuka och/eller befinner sig i livets slutskede. Metod: En litteraturstudie gjordes där tre kvantitativa och tolv kvalitativa artiklar, efter kvalitetsbedömning analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor ansåg att patienter hade rätt till information om sin sjukdom, men upplevde det obekvämt att tala med patienter om svåra besked och om döden och information undanhölls ibland från patienten. Sjuksköterskors kommunikation påverkades av samarbete med läkaren, tid, planering, vilken träning de har fått i kommunikation, verbala och icke-verbala signaler samt deras inställningar till att ge ärlig information till patienter. Diskussion: Tydliga ansvarsfördelningar för vem som ger information till patienten bör utformas, och informationen bör individanpassas. Det kan vara svårt för sjuksköterskor att påverka tiden som avsätts till patienten. Slutsats: För att förbättra kommunikationen bör sjuksköterskor få mer övning i att kommunicera, få mer tid med patienten, de bör tänka på kroppsspråket, samt att förbättra samarbetet med läkare.

Bakgrund: Humant immunbristvirus, HIV, är ett virus som angriper kroppens immunsystem. Acquired immunodeficiency syndrome, AIDS, utvecklas från HIV efter lång tid utan behandling. I samhället råder det okunskap och rädsla kring sjukdomen vilket skapar stigmatisering och diskriminering som dagligen påverkar de som lever med HIV/AIDS. Attityden mot HIV-smittade personer är hos många negativ. Det finns sjuksköterskor som inte vill behandla HIV-smittade på grund av rädsla och okunskap. Att få diagnosen är livsomställande och att handskas med det är inte lätt. Syfte: Syftet var att beskriva hur det är att leva med HIV/AIDS i Norden. Metod: Litteraturöversikten baserades på sex kvantitativa och sju kvalitativa artiklar för att få en fördjupad kunskap och en överblick över kunskapsläget för hur det är att leva med HIV/AIDS i Norden. Resultat: I resultatet framkommer det tre kategorier som tillsammans ger en överblick om hur det är att leva med HIV/AIDS. Dessa kategorier är; anpassning till ett nytt liv, hålla hemligt eller komma ut och begränsad sexualitet. Stigmatisering påverkade personernas syn på sig själva och deras beslut kring avslöjandet av sjukdomen. Slutsats: Personer som lever med HIV bemöts ofta med okunskap, fördomar och avståndstagande, därför är bemötandet avgörande. Litteraturöversikten bidrar med information och kunskap som senare kan användas av vårdpersonal för att få en djupare förståelse för personer som lever med HIV. Sjuksköterskan bör ha kunskap om HIV/AIDS för att på bästa sätt kunna ge god omvårdnad, då okunnighet och fördomar i samhället ansågs vara värre än själva sjukdomen.Nyckelord: / Background: Human immunodeficiency virus, HIV, is a virus that attacks the immune system of the body. Acquired immunodeficiency syndrome, AIDS, develops from HIV if it is left untreated. There is a lack of knowledge and fear in the community, which creates stigmatization and discrimination towards the disease. This is affecting those who are living with it daily. The attitude towards HIV-infected individuals is negative. Some nurses are not willing to care for persons with HIV because of fear and lack of knowledge. The diagnosis alters the person’s previous life and to deal with the disease is not easy. Aim: The aim was to describe how it is to live with HIV/AIDS in the Nordic countries. Method: The literature review was based on six quantitative and seven qualitative articles chosen to get a deeper understanding and an overview of knowledge about how it is to live with HIV/AIDS in the Nordic countries. Result: The analysis resulted in three categories that together formed an overview of the life with HIV/AIDS. These categories are; adjusting to a new life, keep secret or come out and limited sexuality. Stigmatization affected the individuals’ view of themselves and their decisions concerning disclosure. Conclusion: People living with HIV are often countered with ignorance, prejudice and distance, therefore the encounter is important. The literature review contributes with information and knowledge that can be used by health professionals to receive a deeper understanding for people living with HIV. Nurses should have knowledge about HIV/AIDS to be able to provide good care. Lack of knowledge and prejudices in the community was considered worse than the disease itself.