Den här studien handlar om pedagogens roll i muntligt berättande i förskolan utifrån Merleau- Pontys livsvärldsteori där kroppen är central. Syftet med studien är att undersöka några pedagogers agerande i deras muntliga berättande; hur de använder kroppsspråk, mimik, röst men även hur de använder rekvisita när de berättar sagor muntligt. För att synliggöra pedagogernas roll i muntligt berättande användes observation som metod. Två pedagoger har observerats vid tre olika tillfällen, och en av pedagogerna observerades vid två tillfällen med två olika barngrupper. Resultatet av studien visar att pedagogerna i hög utsträckning använder sig av både kroppsspråk och mimik, även om rösten används allra mest. Pedagogerna använder även sin blick för att fånga barnens intresse i lyssnandet, och det har framkommit att ögonkontakt är viktigt för att få barnen att lyssna och fokusera på sagan.

Denna uppsats undersöker Environmental Storytelling som berättarteknik i spel. Huvudsyftet med uppsatsen är att få kunskap i ämnet för att applicera på ett specifikt spelprojekt, samt att undersöka området genom en användarundersökning. Frågan ställs hur spelare använder environmental storytelling för att skapa sig en uppfattning om spelets story. Teori undersöks för att samla information och rekommendationer om hur man använder environmental storytelling, och denna information används sedan för att skapa en virtuell miljö. Miljön testas av spelare som får spela igenom miljön under observation och sedan delta i en kvalitativ semi-strukturerad intervju, där de frågas om vad de förstår av spelets story, och hur de kom fram till det genom att titta på miljön. Resultaten visar att spelare kunde få en uppfattning och storyn, dra slutsatser och spekulera utifrån det de sett i miljön. Mycket av teorin stöddes också av undersökningen.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare kan främja barns språkutveckling genom berättande. Vi genomförde 8 intervjuer med yrkesverksamma förskollärare som datainsamlingsmetod för studien. Resultatet visade att förskollärarens roll är betydelsefull för hur barnen utvecklar sitt berättande. Strategier som synliggjordes i både resultat och analys för främjandet av barns berättande var att använda utvidgande frågor i samtal men även genom sagor, högläsning och andra uttryckssätt. Utmaningar som framkommer i resultatet var att stora barngrupper kan försvåra förskollärarens arbete med barns berättande. Ett sociokulturellt perspektiv är utgångspunkten för analysen, där språket är centralt för barns tänkande och lärande.

Syftet med denna undersökning var att utforska förskollärares arbete med muntligt berättande som tillvägagångssätt för att stärka barns språk. Undersökningen har utforskat hur förskollärares föreställning ser ut kring muntligt berättande och hur de använder detta som tillvägagångssätt för att skapa intresse och stimulera barns språkutveckling. Det metodologiska tillvägagångssättet var en kvalitativ undersökning där 10 förskollärare har medverkat utifrån semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att muntligt berättande kan ha olika ingångar för att stärka barns språk. Övervägande av förskollärarna använder rekvisita när de berättar sagor muntligt för barnen. De värderar de vardagliga samtalen med barnen högt och har en önskan om barngrupper med färre barn för att lättare kunna tillgodose alla barns språkliga behov. En önskan är även att arbeta mer med estetiska uttryckssätt för att stärka barnens språkutveckling. Slutsatser som kan ställas utifrån denna undersökning är, genom att arbeta med muntligt berättande för att stärka barns språkutveckling krävs det kunskap och metoder och en medvetenhet bland förskollärarna om vad muntligt berättande innebär och hur det kan stärka barns språkutveckling och kreativitet.

Med utgångspunkt i en fältstudie som genomförts i grundskolans årskurs nio studeras elevernas dokumentärfilmer om mänskliga rättigheter, som visuell kultur och representationer av hur de ser på normer och genus. Syftet med studien är att ge ett bidrag till förståelsen av hur eleverna representerar sin syn på genusdiskursen, i samband med skapandet av elevernas dokumentärfilmer. Filmerna kan analyseras ur ett etnografiskt perspektiv, som vägletts av ett intresse för elevernas uppfattningar och tankar om fenomen i omvärlden. Jag intresserar mig för om det sker eventuella perspektivbyten när eleverna får andra åskådarperspektiv på sina filmer. Samtidigt har jag haft för avsikt att identifiera hinder och möjligheter för att utmana och gå bortom dominerande diskurser om kön. Det handlar också om att låta eleverna vara medforskare och göra deras röster hörda samt bidra till elevernas egna digitala artefakter, berättandekultur och kunskapande. Studiens forskningsfråga är: Vilka genusperspektiv blir synliga i elevernas samtal om egna dokumentärfilmer? Undersökningen har en socialkonstruktionistisk teoretisk ram, där eleverna ses som kunskapande aktörer och medaktörer till genusdiskursen. Det empiriska materialet analyseras utifrån metoder inom diskursanalys som en variant av bild och textanalys. Resultatet av denna studie har medfört att jag har fått en förståelse för hur viktiga estetiska ämnen är i skolan för att lyfta normargumentet genom estetiska uttrycksformer. Jag har funnit att detta medför egen initiativförmåga, kreativitet och kritisk reflektion hos eleverna. Eleverna i studien har själva kommit med lösningar på hur man ska komma till rätta med jämlikhetsdiskursen i skolan. Sammanfattningsvis lever traditionella normer kvar i skolans kontext, trots den omfattande forskning som finns på området.

Projektet #visavärlden fokuserar lika mycket på att lära ut tolkning om konst som det själva skapandet av egen konst. Genom moment där eleverna exponeras för, tolkar och diskuterar konst skaffar de kunskaper och inspiration för att sedan producera sina egna verk. Moment som 'duschen', där de blir översköljda av olika verk och konstnärer, 'bildpromenaden', där de analyserar och tolkar verk utifrån vad de ser och tänker, och 'frågorna', ett hjälpmedel för eleverna att själva komma fram till vad de tycker är viktigt och vill dela med sig. Efter att ha skaffat kunskap och insikt har eleverna i projektet jobbat flitigt för att kunna ställa ut sina verk. Detta är deras berättelser, röster och perspektiv på världen. Nyckelordet i detta arbete är “att berätta”, vilket involverar ett narrativ, en röst och identitet. I skolans läroplan finns skrivet att dessa begrepp skall bearbetas i bildämnet. Genom att själv berätta och ta del av andras berättelser ökar förmågan att kunna se och lära känna sig själv vilket är en förutsättning för att kunna reflektera över sin egen värld och identitet och bli öppen för andra människors liv och livsberättelser. Men både som lärare och elev har jag saknat en pedagogisk metod som öppnar möjligheten för barn och ungdomar att arbeta med sina berättelser och sin identitet. Detta arbete är ett svar på denna avsaknad.

Digitalt berättande har blivit en del av undervisningen i svenska de senaste åren. Än så länge verkar dock ingen omfattande forskning ha bedrivits i Sverige om hur arbetet med detta påverkar elevers skrivande. Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att undersöka digitalt berättande och dess inverkan på grundskoleelevers skrivförmågor. Detta gjordes utifrån frågeställningen: På vilket sätt inverkar digitalt berättande på de kognitiva förmågorna i skrivprocessen? För att besvara studiens syfte och frågeställning insamlades totalt elva vetenskapligt granskade artiklar som presenterade empirisk data. Dessa hittades främst genom databaserna Scopus, ERIC och sökmotorn UniSearch. Resultatet visar att digitalt berättande kan ha en positiv inverkan på flera kognitiva förmågor som är involverade i skrivprocessen. Exempelvis påverkades förmågan att tänka kreativt, planera, och kontrollera sitt skrivande. Även förmåga att hantera språket ur ett grammatiskt perspektiv och budskapsförmedling påverkades. Utöver detta diskuteras möjliga förklaringar till att digitalt berättande skulle kunna bidra till att utveckla dessa förmågor. De förklaringar som lyfts handlar främst om att digitalt berättande som arbetssätt främjar elevsamarbete och är motivationshöjande. Forskningen verkar vara samstämmig i att digitalt berättande kan ha positiv inverkan på elevers skrivande. För att kunna dra mer slutsatser och utöka kunskap om detta anser vi dock att det finns behov av vidare forskning framförallt i skolans tidiga år och utifrån svensk kontext.

<p>Muntligt berättande får en alltmer uppmärksammad roll inom det pedagogiska fältet. Detta arbete syftar till att belysa den skillnad som enligt facklitteraturen finns mellan muntligt berättande och högläsning samt lyfta fram pedagogiska vinster med respektive metod med fokus på muntligt berättande. Syftet är också att undersöka om och hur elever uppfattar skillnad mellan muntligt berättande och högläsning. Två frågeställningar förtydligar syftet: Finns det någon skillnad i hur elever uppfattar och kommer ihåg innehållet i en berättelse de fått muntligt berättad respektive uppläst? Finns det någon skillnad i elevers inlevelse i en berättelse de fått muntligt berättad respektive uppläst? Arbetet omfattar litteraturstudie och fältundersökning. Litteraturstudiens huvudsakliga resultat visar att båda metoderna bör ingå i ett djupare helhetsperspektiv i undervisningen. Fältundersökningen har genomförts i två klasser i år 2 där samtliga elever lyssnat till muntligt berättande och högläsning av två sagor. Datainsamlingen har omfattat både enkäter och intervjuer. Resultatet av fältundersökningen visar att eleverna i högre grad kommer ihåg innehållet efter en muntligt berättad berättelse än efter högläsning och att eleverna har en något djupare inlevelse efter berättandet, jämfört med högläsningen. Slutsatsen är att muntligt berättande och högläsning har många gemensamma pedagogiska vinster och bör gå hand i hand.</p>

Muntligt berättande får en alltmer uppmärksammad roll inom det pedagogiska fältet. Detta arbete syftar till att belysa den skillnad som enligt facklitteraturen finns mellan muntligt berättande och högläsning samt lyfta fram pedagogiska vinster med respektive metod med fokus på muntligt berättande. Syftet är också att undersöka om och hur elever uppfattar skillnad mellan muntligt berättande och högläsning. Två frågeställningar förtydligar syftet: Finns det någon skillnad i hur elever uppfattar och kommer ihåg innehållet i en berättelse de fått muntligt berättad respektive uppläst? Finns det någon skillnad i elevers inlevelse i en berättelse de fått muntligt berättad respektive uppläst? Arbetet omfattar litteraturstudie och fältundersökning. Litteraturstudiens huvudsakliga resultat visar att båda metoderna bör ingå i ett djupare helhetsperspektiv i undervisningen. Fältundersökningen har genomförts i två klasser i år 2 där samtliga elever lyssnat till muntligt berättande och högläsning av två sagor. Datainsamlingen har omfattat både enkäter och intervjuer. Resultatet av fältundersökningen visar att eleverna i högre grad kommer ihåg innehållet efter en muntligt berättad berättelse än efter högläsning och att eleverna har en något djupare inlevelse efter berättandet, jämfört med högläsningen. Slutsatsen är att muntligt berättande och högläsning har många gemensamma pedagogiska vinster och bör gå hand i hand.

Lupus is the result of an investigative project in illustration. In my degree- work I have investigated the different guises of the wolf, which I have then illustrated visually combined with some portions of text. The result, presented in the form of a book of 36 pages, is narrated in a poetic and free style with me as a personal author. The images of the book tell the story of both the wolf of flesh and blood, as well as the wolf as a symbol. My work is produced with the hope that by talking about the wolf in a way other than the standard, new ways of regarding a presently endangered but valuable animal, can arise. / Lupus är resultatet av ett undersökande illustrationsprojekt. Jag har i mitt examensarbete undersökt vargens olika skepnader, för att sedan berätta om dem i bild med ett visst textuellt inslag. Resultatet, presenterat i bokform på 36 sidor, är fritt berättat med mig som personlig avsändare och har ett poetiskt anslag. Bilderna i boken gestaltar både vargen av kött och blod och vargen som symbolväsen.  Arbetet är gjort med förhoppningen att genom att prata om vargen på ett vis annat än det gängse, öppna upp för nya sätt att uppskatta ett idag utsatt och hotat, värdefullt djur.