Digitalt berättande har blivit en del av undervisningen i svenska de senaste åren. Än så länge verkar dock ingen omfattande forskning ha bedrivits i Sverige om hur arbetet med detta påverkar elevers skrivande. Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att undersöka digitalt berättande och dess inverkan på grundskoleelevers skrivförmågor. Detta gjordes utifrån frågeställningen: På vilket sätt inverkar digitalt berättande på de kognitiva förmågorna i skrivprocessen? För att besvara studiens syfte och frågeställning insamlades totalt elva vetenskapligt granskade artiklar som presenterade empirisk data. Dessa hittades främst genom databaserna Scopus, ERIC och sökmotorn UniSearch. Resultatet visar att digitalt berättande kan ha en positiv inverkan på flera kognitiva förmågor som är involverade i skrivprocessen. Exempelvis påverkades förmågan att tänka kreativt, planera, och kontrollera sitt skrivande. Även förmåga att hantera språket ur ett grammatiskt perspektiv och budskapsförmedling påverkades. Utöver detta diskuteras möjliga förklaringar till att digitalt berättande skulle kunna bidra till att utveckla dessa förmågor. De förklaringar som lyfts handlar främst om att digitalt berättande som arbetssätt främjar elevsamarbete och är motivationshöjande. Forskningen verkar vara samstämmig i att digitalt berättande kan ha positiv inverkan på elevers skrivande. För att kunna dra mer slutsatser och utöka kunskap om detta anser vi dock att det finns behov av vidare forskning framförallt i skolans tidiga år och utifrån svensk kontext.

Mina frågeställningar i denna undersökning har varit Vad kan arbete med digitalt berättande i några olika pedagogiska sammanhang innebära? Vad krävs för att digitala berättelser ska skapa förutsättningar för lärande i skolan? Bakgrunden till mitt intresse för digitalt berättande grundar sig i min egen erfarenhet från en workshop i digitalt berättande som Kulturskolan Stockholm genomförde 2006 i projektet 1000 unga berättar. Jag upplevde väldigt starkt att denna metod kunde vara mycket användbar i skolan. Mitt arbete har en pedagogiskt didaktisk inriktning och syftar till att förstå vad digitala berättelser faktiskt kan tillföra arbetet i skolan och framförallt till allt att kartlägga möjligheter och begränsningar i förhållande till läroprocessen. I mitt intresse har också varit att fördjupa min förståelse av vad begrepp som det vidgade textbegreppet och digital kompetens kan innebära i skolans praktik genom att sätta dem i relation till digitala berättelser. Undersökningen har haft sin bas i Paul Ricoeurs kritiska hermeneutik, som bygger på hur vi genom narrativ aktivitet och kommunikation konstruerar förståelsen av oss själva och vår omvärld, och som också betonar reflexionens betydelse för utveckling. Jag har tittat på hur det ursprungliga digital storytelling-konceptet är konstruerat och hur denna struktur modifierats till digitalt berättande i svenska pedagogiska sammanhang. Syftet har varit att se på vilket sätt det har förändrats och vad det ger för effekt. Min empiri har jag avgränsat till intervjuer med personer som både arbetar med, och utbildar i, digitalt berättande, samt intervjuer med lärare som använder detta i skolan. Jag har även tittat på digitala berättelser från workshops och på nätet. Sammanfattningsvis ser jag en stor potential med denna arbetsform för ”ett ovanligt lärande” i skolan. Metoden kan bland annat användas till; personligt berättande i ett identitetsarbete, alternativ redovisningsform, en kunskapstest eller initialt i ett projekt, för att ta reda på vilken förförståelse som finns. Den är inte minst viktig som en möjlighet till ”lustfyllt” lärande. Om digitalt berättande ska kunna bidra till lärprocesser i skolan förutsätter det att både lärare och elever har ett språk för, både skapandet av och reflektionen kring, visuella berättelser. Det är också en förutsättning att tillräckligt med tid avsätts för reflektion. Den gestaltande delen av arbetet består av tre egna digitala berättelser och en från den egna ”workshop” jag haft med en femteklass. Genom min gestaltning har jag velat visa hur digitala berättelser kan kommunicera narrativt utanför den personliga berättelsen. Genom att delvis frigöra mig från ”grundkonceptet”, vill jag visa på några av dess möjligheter. / BI/Media

The two writers who wrote this paper are two students from Malmö University. We are studying to become primary school teachers. Our interest in the topic came mostly through our experience of digital storytelling and pupils' motivation in our schools where we have our internship. This paper is based on ten different studies about digital storytelling and the focus throughout the paper is to answer the following question: what kind of impact does digital storytelling have on pupils' motivation? Some keywords are important throughout the paper. These are digital storytelling, motivation, self-esteem, writing skills and language management. There have been field studies regarding digital storytelling within education and they are mostly based on groups between 22-30 pupils around the age of five to eleven years old. The purpose of the studies was to see if pupils’ motivation has increased. How long did the pupils devote themselves to write a story? The research resulted in up to three conclusions. The pupils seemed to become more motivated and could concentrate longer on the assignment by digital storytelling. They also improved their language skills and their writing abilities due to higher self-esteem and the novelty of using digital devices. If every teacher used digital storytelling, pupils might have better writing and language skills in all subjects.

Syftet med detta utvecklingsarbete är att undersöka och tolka gymnasielevers upplevelser av att arbeta med informations- och kommunikationsteknik (IKT) i gymnasiets pedagogikämne med utgångspunkt i en lektionsserie. Den metod som har använts i utvecklingsarbetet är kvalitativ metod med en hermeneutisk metodansats. Enkät och observationer har använts för insamling av data till den studie som detta utvecklingsarbete baserar sig på. Totalt deltog 11 elever som gick första året på gymnasiet i studien och nio av dem svarade på enkäten som ingick i studien. Resultatet från studien visar på att majoriteten av eleverna upplevde att deras digitala kompetens förbättrades när de fick arbeta med digitalt berättande som arbetsmetod jämfört med om eleverna fick arbeta antingen med inlämningsuppgifter, muntlig presentation med ett presentationsverktyg eller med att lyssna på genomgångar/föreläsningar. Resultatet i studien visar också att majoriteten av eleverna upplevde att de hade utvecklat olika kunskaper och att de motiveras i skolarbetet när de får arbeta och skapa med digitala verktyg. I resultatet framkommer också att en majoritet av eleverna inte upplevde att de motiverades mer av arbetsmetoden digitalt berättande varken som arbetsmetod i sin helhet, i kursen kommunikation eller som arbetsmetod i relation till andra arbetsmetoder.

This study aims to dive deeper into the specific structure, propagation and adaptability of the American alt-right political movement QAnon’s underlying narrative through the lens of “Digital Storytelling”. The method employed being a holistic narrative analysis. Utilizing data collected from the image boards 4chan, 8chan and 8kun we look at a large narrative specifically centered around Donald Trump’s presidency. By gaining a more thorough understanding of the narrative techniques employed to create said narrative, this study will highlight resilient and recurring structures within the QAnon movement. Our findings show that the movement through the application of several characteristic features of digital storytelling have created a highly adaptable narrative. The cryptic nature of messaging used by the movements original author has through the instance of “decoding”, allowed a range of different interpretations to flourish. We identify three key factors connected to the success of the QAnon narrative, these being, 1: An authentic message, created through both hidden and visible feedback. 2: An elastic and resilient narrative, formed through iterative interpretations of coded messages. 3: A tight knitted group-identity, reinforced by the self-classifying as underdogs.

I takt med att världens befolkning åldras ökar också gruppen av äldre användare. För denna användargrupp är ensamhet ett samhälleligt problem som riskerar att förvärras i och med ökande digitalisering. Ensamhet har identifierats som en orsak till flera psykiska och fysiska hälsoproblem. Åtgärder för att minska ensamhet bör fokusera på att stärka användares redan existerande sociala kopplingar; ett sätt att stärka den sociala sammankopplingen för äldre användare är genom hågkomst och berättande i ett intergenerationellt perspektiv. Denna studie undersöker just hur ett digitalt verktyg skulle kunna utformas i syfte att stimulera äldre till intergenerationellt berättande. För detta ändamål skapades en prototyp (“Minnesvandring”) av en möjlig mobilapplikation för intergenerationellt berättande. Denna prototyp undersöktes sedan med hjälp av fyra respondenter (74 - 92 år) i en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer. Det empiriska materialet analyserades sedan med den Stegvis-deduktiva induktiva metoden. Undersökningens viktigaste slutsatser är: minnesberättande är en process; triggers bör utformas med tanke på både de yngre och de äldre; trygghet och kontroll är viktiga; att få respons är motiverande för de äldre. Dessa slutsatser kan tjäna som hjälpmedel för en designer vid design av en tjänst avsedd att stödja äldre i deras minnesberättande. / The world's population is ageing and the number of elderly technology users increases. For this user group loneliness has become a public health concern which is likely to continue growing along with the rising digitalisation. Worsened mental and physical health in elderly users has also been attributed to loneliness. Measures aiming to reduce loneliness should focus on strengthening users’ existing social bonds; one way to achieve this is through intergenerational storytelling and reminiscing. This paper evaluates how a digital artefact could be designed for intergenerational storytelling, with a focus on the elderly users’ engagement. To fulfil this research objective, we created a prototype of a mobile application for intergenerational storytelling. The prototype was tested together with four elderly (74 – 92 years) users in a qualitative study of semi-structured interviews. The stepwise deductive-inductive approach was used to analyse the empirical data.   The most important findings of this study indicate that: storytelling of memories is a process; triggers should be designed together with both the elderly users and their audience; security and control are important; receiving an answer is motivating to the elderly users.  These conclusions can be used as a guide for design of digital services that aim to support elderly users in their intergenerational storytelling.

Denna studie utforskar användningen av scrollytelling, en metod inom digitalt berättande, i jämförelse med ett traditionellt statiskt webbformat. Studien syftar till att undersöka i vilken utsträckning interaktivt och multimedia-integrerat innehåll påverkar användarupplevelse, användarengagemang, kunskapsförståelse och retention. En prototyp för respektive format skapades för att genomföra den komparativa studien. Med en blandad metodansats som kombinerar ett kvantitativt frågeformulär och kvalitativa intervjuer, samlades data från en grupp unga vuxna inom en akademisk miljö. Utöver detta genomförde deltagarna även ett kunskapstest för att mäta kunskapsförståelsen och retentionen. Resultaten visar att scrollytelling ökar både engagemang och upplevd förståelse bland deltagarna, med en tydlig förbättring av användarupplevelsen jämfört med statiska formatet. Samtidigt som kunskapstestet indikerade på en aningen bättre retention av informationen som presenterades i det traditionella statiska format. Slutsatserna pekar på att scrollytelling erbjuder fördelar för digitalt berättande, där dess dynamiska och interaktiva format kan öka engagemanget och förståelsen i jämförelse med det traditionella statiska formatet. Men det går inte i denna studie att konstatera en direkt ökad retention av information. Studiens fynd understryker dock potential för scrollytelling i kontrast mot det traditionella statiska formatet, och därför rekommenderar ytterligare forskning att utforska dess optimala design och effektivitet över olika kontexter. / This study explores the use of scrollytelling, a method within digital storytelling, in comparison to traditional static web formats. The study aims to examine the extent to which interactive and multimedia-integrated content affects user experience, engagement, knowledge comprehension, and retention. A prototype for each format was created to conduct the comparative study. Using a mixed-method approach combining a quantitative survey and qualitative interviews, data were collected from a group of young adults in an academic setting. Additionally, the participants also took a knowledge test to measure their comprehension and retention. The results show that scrollytelling increases both engagement and perceived understanding among participants, with a clear improvement in user experience compared to the static format. While the knowledge test indicated slightly better retention of the information presented in the traditional static format. The conclusions suggest that scrollytelling offers advantages for digital storytelling, where its dynamic and interactive format can enhance engagement and understanding in comparison to the traditional static format. However, this study does not establish a direct increase in information retention. Nonetheless, the findings underline the potential for scrollytelling in contrast to the traditional static format, and therefore, further research is recommended to explore its optimal design and effectiveness across different contexts.