Detta examensarbete handlar om några förskollärares inställning till muntligt berättande i förskolan. Syftet med studien var att få kunskap om vilken syn några förskollärare har till berättande, hur ofta berättandet sker samt olika former av berättande som används på förskolorna. För att synliggöra detta har enkäter skickats ut till 20 verksamma förskollärare, svaren har sedan analyserats och sammanställts.    Resultaten visar att förskollärarna målmedvetet använder muntligt berättande samt högläsning i förskolan för att främja barnens språkutveckling. Berättande aktiviteter äger i de flesta fall rum minst en gång varje dag. Resultaten visar också att det finns en stor variation av berättande aktiviteter på de berörda förskoleavdelningarna.

Ämnet för uppsatsen är muntligt berättande och syftet är att undersöka vilken plats det har i arbetet bland förskollärare. Muntligt berättande har, i tidigare forskning visat sig ha, många sidovinster såsom språklig utveckling, värdegrundsarbete och fantasi. Muntligt berättande har en lång tradition i Sverige och den lever kvar men nu i filmer. Därför blev det intressant att undersöka vilken plats det har i det pedagogiska arbetet bland förskollärare. Metoden som valdes var intervju och fyra förskollärare har intervjuats. Resultatet visar att alla förskollärare använder sig av muntligt berättande i olika former. De som framkom var muntligt berättande av sagor, muntligt berättande av vardagshändelser och dialogisk högläsning. De använde de olika formerna för olika syften. Muntligt berättande av sagor användes i främst för att barnen skulle utveckla språket, fantasi och känslomässigt. Dialogisk högläsning användes i störst utsträckning för att utveckla barnens språk. När förskollärarna berättade ur sin egen eller barnens vardag skedde det spontant med värdegrundssyfte. Alla förskollärarna framhöll att de skulle vilja använda muntligt berättande av sagor i större utsträckning, då de ser att det har goda effekter i barnens utveckling, men att bristen på tid var den största aspekten som hindrade dem. Nu förekom det främst vid särskilda tillfällen och ovanan leder till att mer förberedelsetid krävs. Förskollärare behöver prioritera arbetet med muntligt berättande av sagor för att det ska användas regelbundet i verksamheten. De förskollärare som blivit intervjuade har utifrån sin syn på berättande delgivit hur det arbetar med de muntliga berättande i vardagen och hur viktigt det är att berätta.

Den här studien handlar om pedagogens roll i muntligt berättande i förskolan utifrån Merleau- Pontys livsvärldsteori där kroppen är central. Syftet med studien är att undersöka några pedagogers agerande i deras muntliga berättande; hur de använder kroppsspråk, mimik, röst men även hur de använder rekvisita när de berättar sagor muntligt. För att synliggöra pedagogernas roll i muntligt berättande användes observation som metod. Två pedagoger har observerats vid tre olika tillfällen, och en av pedagogerna observerades vid två tillfällen med två olika barngrupper. Resultatet av studien visar att pedagogerna i hög utsträckning använder sig av både kroppsspråk och mimik, även om rösten används allra mest. Pedagogerna använder även sin blick för att fånga barnens intresse i lyssnandet, och det har framkommit att ögonkontakt är viktigt för att få barnen att lyssna och fokusera på sagan.

Syftet med denna undersökning var att utforska förskollärares arbete med muntligt berättande som tillvägagångssätt för att stärka barns språk. Undersökningen har utforskat hur förskollärares föreställning ser ut kring muntligt berättande och hur de använder detta som tillvägagångssätt för att skapa intresse och stimulera barns språkutveckling. Det metodologiska tillvägagångssättet var en kvalitativ undersökning där 10 förskollärare har medverkat utifrån semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att muntligt berättande kan ha olika ingångar för att stärka barns språk. Övervägande av förskollärarna använder rekvisita när de berättar sagor muntligt för barnen. De värderar de vardagliga samtalen med barnen högt och har en önskan om barngrupper med färre barn för att lättare kunna tillgodose alla barns språkliga behov. En önskan är även att arbeta mer med estetiska uttryckssätt för att stärka barnens språkutveckling. Slutsatser som kan ställas utifrån denna undersökning är, genom att arbeta med muntligt berättande för att stärka barns språkutveckling krävs det kunskap och metoder och en medvetenhet bland förskollärarna om vad muntligt berättande innebär och hur det kan stärka barns språkutveckling och kreativitet.

<p>Muntligt berättande får en alltmer uppmärksammad roll inom det pedagogiska fältet. Detta arbete syftar till att belysa den skillnad som enligt facklitteraturen finns mellan muntligt berättande och högläsning samt lyfta fram pedagogiska vinster med respektive metod med fokus på muntligt berättande. Syftet är också att undersöka om och hur elever uppfattar skillnad mellan muntligt berättande och högläsning. Två frågeställningar förtydligar syftet: Finns det någon skillnad i hur elever uppfattar och kommer ihåg innehållet i en berättelse de fått muntligt berättad respektive uppläst? Finns det någon skillnad i elevers inlevelse i en berättelse de fått muntligt berättad respektive uppläst? Arbetet omfattar litteraturstudie och fältundersökning. Litteraturstudiens huvudsakliga resultat visar att båda metoderna bör ingå i ett djupare helhetsperspektiv i undervisningen. Fältundersökningen har genomförts i två klasser i år 2 där samtliga elever lyssnat till muntligt berättande och högläsning av två sagor. Datainsamlingen har omfattat både enkäter och intervjuer. Resultatet av fältundersökningen visar att eleverna i högre grad kommer ihåg innehållet efter en muntligt berättad berättelse än efter högläsning och att eleverna har en något djupare inlevelse efter berättandet, jämfört med högläsningen. Slutsatsen är att muntligt berättande och högläsning har många gemensamma pedagogiska vinster och bör gå hand i hand.</p>

Muntligt berättande får en alltmer uppmärksammad roll inom det pedagogiska fältet. Detta arbete syftar till att belysa den skillnad som enligt facklitteraturen finns mellan muntligt berättande och högläsning samt lyfta fram pedagogiska vinster med respektive metod med fokus på muntligt berättande. Syftet är också att undersöka om och hur elever uppfattar skillnad mellan muntligt berättande och högläsning. Två frågeställningar förtydligar syftet: Finns det någon skillnad i hur elever uppfattar och kommer ihåg innehållet i en berättelse de fått muntligt berättad respektive uppläst? Finns det någon skillnad i elevers inlevelse i en berättelse de fått muntligt berättad respektive uppläst? Arbetet omfattar litteraturstudie och fältundersökning. Litteraturstudiens huvudsakliga resultat visar att båda metoderna bör ingå i ett djupare helhetsperspektiv i undervisningen. Fältundersökningen har genomförts i två klasser i år 2 där samtliga elever lyssnat till muntligt berättande och högläsning av två sagor. Datainsamlingen har omfattat både enkäter och intervjuer. Resultatet av fältundersökningen visar att eleverna i högre grad kommer ihåg innehållet efter en muntligt berättad berättelse än efter högläsning och att eleverna har en något djupare inlevelse efter berättandet, jämfört med högläsningen. Slutsatsen är att muntligt berättande och högläsning har många gemensamma pedagogiska vinster och bör gå hand i hand.

Sammanfattning   I studien har de båda berättarformerna högläsning och muntligt berättande undersökts och jämförts. Studiens huvudsyfte var att undersöka om det fanns någon skillnad i elevers förståelse av en sagas innehåll vid användningen av de två berättaformerna högläsning respektive muntligt berättande. Studien undersökte även om elever uppvisade större engagemang vid den ena berättarformen jämfört med den andra. Studiens material samlades in via enkäter, intervjuer och observationer som utfördes i två förskoleklasser. Varje klass delades upp i två grupper, så totalt genomfördes studien i fyra grupper. I studien medverkade 32 elever i åldrarna fem till sju år.    Min undersökning visar att båda berättarformerna (högläsning och muntligt berättande) är lika viktiga för elevers utveckling och lärande. Det framgår tydligt att den muntliga berättarformen generade flest antal korrekta svar i procent vid enkäterna i samtliga grupper. Elevernas egna upplevelse av sagostunden skilde sig inte anmärkningsvärt beroende på vilken berättarform som användes. Eleverna beskrev sin upplevelse som positiv både när de lyssnade till högläsningen och det muntliga berättandet. Resultatet av observationerna redogör för att eleverna under båda berättarformerna uppvisade ett engagemang. Dock varierade graden av engagemang vid de olika berättarformerna. Eleverna visade ett intresse för berättelsen när den lästes högt men de uttryckte inte samma förväntan och engagemang som under det muntliga berättandet. Att överge högläsning till förmån för muntligt berättande är inte ett önskvärt scenario, inte heller är det önskvärt att ignorera det muntliga berättandets värde som pedagogiskt verktyg. Eleverna i denna studie visar att båda berättarformerna behövs. De ger även uttryck för en önskan om att inför mer muntligt berättande i skolans värld. Högläsning och muntligt berättande är båda källor till avkoppling och ett sätt att förmedla kunskap. Båda aspekterna av berättarformerna är lika viktiga och båda behövs! / Abstract    In this study, the two narrative forms reading aloud and storytelling has been examined and compared. The study's main objective was to investigate whether there was any difference in pupils' understanding of a story's content in the use of the two narrative forms reading aloud and storytelling. The study is also intended to investigate whether pupils show greater dedication to one narrative form over the other. Material for the study was collected through questionnaires, interviews and observations which was conducted in two preschool classes. Each class were divided into two groups, so overall the study was conducted in four groups. The study involved 32 pupils aged five to seven.  The study shows that both narrative forms (reading aloud and storytelling) are equally important for pupils' development and learning. Storytelling generated the highest number of correct answers percentage during surveys in all groups. The pupils' own experience of the story time did not differ remarkably depending on the narrative form used. Pupils described their experience as positive both when they listened to reading aloud and storytelling. The observations shows that during story time where both narrative forms was used pupils showed that they were dedicated to the stories. However, the level of dedication varied during the story time depending on which narrative forms was used. The pupils showed an interest in the story when it was read aloud, but they did not express the same anticipation and dedication as during the storytelling. To abandon reading aloud for the benefit of storytelling is not a desirable scenario, nor is it desirable to ignore the value of storytelling as an educational tool. Pupils in this study show that both narrative forms are needed. They also expressed a desire to introduce more storytelling into the world of education. Reading aloud and storytelling are both sources of relaxation and a way to pass on knowledge. Both aspects of the narrative forms are equally important and both are needed!

The aim of this bachelor's thesis is to gain a deeper knowledge of attitudes towards and experiences of reading and literature among immigrant women of none-European origin living in Sweden. Qualitative semi-structured interviews were conducted with eight women from Afghanistan, Somalia, Eritrea and Thailand, two from each country. The women were asked to describe the role reading had during different periods of their life, for example whether there were books or newspapers at home, whether somebody used to read to them during their childhood, if their reading pattern had changed since they immigrated to Sweden and if they themselves were reading to their children. They were also asked to compare the situation in their country of origin and Sweden when it came to literacy and reading habits. The results of the interviews show that most of the women grew up in homes where there were few or no books, some had parents that were illiterate, and several of them had to quit school because of war. Nevertheless, most of them had a positive attitude towards reading and literature and were now reading to their own children. All of them said that reading is more common and is considered more important in Sweden than in their country of origin. They suggested that this was mainly due to the fact that people there have to work hard to support their family and don't have the habit of reading.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger stimulerar och utvecklar barns språk i sin verksamhet med hjälp av olika pedagogiska verktyg. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ intervjustudie där nio pedagoger deltog under två månader från olika förskolor i Östergötland. Resultatet visade att pedagogerna i studien uppfattade två centrala begrepp som är gruppens organisation och språkutvecklande arbetssätt som viktiga redskap för barns språkliga utveckling. Mitt resultat visar att muntligt berättande och högläsning används regelbundet i verksamheten av de pedagoger som varit med i undersökningen. Muntligt berättande som sker vid olika tillfällen i förskolor och sagor ger möjligheter att väcka fantasi och stimulera barnens språkutveckling. Samtidigt visar resultatet att högläsning av pekbok och bilder/sagobok har en hög status och genererar mycket samtal och frågor mellan eller efter läsning. Slutsatsen jag kom fram till är att det inte finns ett enda arbetssätt som är språkutvecklande utan att en blandning gynnar språkutvecklingen bäst.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka bibliotekariers upplevelser av att arbeta med barns muntliga berättande. Metoden som används är kvalitativa intervjuer, där sammanlagt sex bibliotekarier intervjuas. I analysen presenteras resultatet från informanterna i tre olika delar, upplevelser och erfarenheter av barns muntliga berättande, arbetssätt som fungerat särskilt bra och särskilda utmaningar för att arbeta med barns muntliga berättande. Utöver detta går analysen även in på specifika områden som pedagogiska svårigheter, svåra ämnen, samarbeten och skillnader mellan äldre och yngre barn. Uppsatsen förankras kontinuerligt i tidigare forskning och i slutsatsen konstateras att bibliotekarierna är positiva till att arbeta med barns muntliga berättande, men att det inte görs i särskilt hög grad. De anser att det är något som är värdefullt för barnen av flera skäl, men upplever också att det finns svårigheter att genomföra detta arbete, trots att det är en uttalad uppgift för folkbiblioteken. Förhoppningsvis kan uppsatsen vara ett bidrag till att öka kunskapen i arbetet med barns muntliga berättande på biblioteken.