Om att leta efter ett narrativt berättande i rummet. Om att hitta tillbaka till scenkonsten efter en flera års exkursion i radiomediet. Om att försöka berätta om något som egentligen ligger för nära. Om att sätta fingret på vad jag konkret har gjort under den senaste två åren, åt vilket håll jag börjat gå. En text som är ett dokumentärt berättande i sig. Om de som har haft oturen att inte födas till ett pass. Om migrationsverkets perversiet. En text som vill förändra. En text som i sin väv har tillit till sig själv. / radio in the room

The aim of this bachelor's thesis is to gain a deeper knowledge of attitudes towards and experiences of reading and literature among immigrant women of none-European origin living in Sweden. Qualitative semi-structured interviews were conducted with eight women from Afghanistan, Somalia, Eritrea and Thailand, two from each country. The women were asked to describe the role reading had during different periods of their life, for example whether there were books or newspapers at home, whether somebody used to read to them during their childhood, if their reading pattern had changed since they immigrated to Sweden and if they themselves were reading to their children. They were also asked to compare the situation in their country of origin and Sweden when it came to literacy and reading habits. The results of the interviews show that most of the women grew up in homes where there were few or no books, some had parents that were illiterate, and several of them had to quit school because of war. Nevertheless, most of them had a positive attitude towards reading and literature and were now reading to their own children. All of them said that reading is more common and is considered more important in Sweden than in their country of origin. They suggested that this was mainly due to the fact that people there have to work hard to support their family and don't have the habit of reading.

Studiens syfte har varit att ta reda på hur berättandet uttrycks och används i förskolans verksamhet.Detta har undersökts genom tolv observationstillfällen på fem förskoleavdelningar med barn iåldrarna ett till fem år. Observationerna har genomförts i två storstadsområden. Studien är kvalitativoch bygger på hermeneutisk forskning. Resultatet har analyserats fram genom en tolkande ansats ocharbetet har rört sig parallellt i en levande process. Resultatet i studien synliggör att högläsningen ärden mest frekventa metoden för hur berättande uttrycker sig i förskolans dagliga verksamhet.Resultatet visar även att berättande används för att främja barns språkutveckling och kreativitet samtstärka barns identitet och egna berättarförmåga. I studien lyfts även pedagogens innebörd förberättandets uttryck samt hur berättande kan användas som ett didaktiskt verktyg i ettutbildningssyfte i förskolans verksamhet. / <p>Godkännande datum: 2019-01-04</p>

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger stimulerar och utvecklar barns språk i sin verksamhet med hjälp av olika pedagogiska verktyg. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ intervjustudie där nio pedagoger deltog under två månader från olika förskolor i Östergötland. Resultatet visade att pedagogerna i studien uppfattade två centrala begrepp som är gruppens organisation och språkutvecklande arbetssätt som viktiga redskap för barns språkliga utveckling. Mitt resultat visar att muntligt berättande och högläsning används regelbundet i verksamheten av de pedagoger som varit med i undersökningen. Muntligt berättande som sker vid olika tillfällen i förskolor och sagor ger möjligheter att väcka fantasi och stimulera barnens språkutveckling. Samtidigt visar resultatet att högläsning av pekbok och bilder/sagobok har en hög status och genererar mycket samtal och frågor mellan eller efter läsning. Slutsatsen jag kom fram till är att det inte finns ett enda arbetssätt som är språkutvecklande utan att en blandning gynnar språkutvecklingen bäst.

<p>Syftet med uppsatsen är att diskutera begrepp och termer inom virtuella utställningar, studera berättandet i virtuella utställningar och undersöka hur användare/besökare uppfattar och upplever berättandet i desamma.</p><p>För att ta reda på hur besökare uppfattar och upplever berättandet i en virtuell utställning har vi utfört ostrukturerade observationer med sex personer, där varje person har fått besöka tre utställningar. Det empiriska materialet har sedan analyserats och tolkats med hjälp av teorier kring berättande och Michael Murtaugh’s narrativa verktyg.</p><p>Berättandet i virtuella utställningar är utformat som i de reella med den skillnaden att det i en virtuell värld inte finns några fysiska begränsningar. I en virtuell utställning kastas besökaren direkt in i utställningen och vägen mellan början och slut får i större utsträckning skapas av besökaren själv. Berättelsen får i de virtuella utställningarna en underordnad betydelse till förmån för upplevelsen av att befinna sig i en virtuell värld, men om mediets kapacitet utnyttjas så att en ytterligare dimension kan läggas till, kan också berättandet fördjupas.</p>

No description available.

<p>The purpose of this essay has been to do a study on narration as a strategy in history education. By taking a starting point in the perspective that Shulman calls “wisdom of practice” and other studies I interviewed three teachers that were all experts in narration. This to have an insight in how they looked at the oral narration and on its role in history education. Is there a common view among the interviewed techers and to what extent are the traits and qualities of story telling described in litterature linked to the teachers’ answers?</p><p>My results show that the oral narration is not a straight and exclusive teaching strategy; it differs from teacher to teacher. The decisive factor that makes the difference is their main view point on story telling. These three teachers show three different styles of narration; the narrative subject, the above narrator and the anecdotic narrator.</p><p>Furthermore, I found that the main argument for the use of narration in history education is that oral narration has a great capacity when it comes to passing on information and making the students remember it. But how ever strong the arguments are for using one special strategy of teaching, variation is very important; not only because of the risk of making student bored, but also because it isn’t possible to stay in line with the national guidlines that the teachers must follow.</p><p>In the process of this study, I have concretisised four advantages and three disadvantages of narration.</p><p>1. It is easier to remember information passed on in stories because it creates a context.</p><p>2. Oral narration creates an interest in students due to an internal and external meaning.</p><p>3. Stories fulfil fundamental needs because of its ability to explain.</p><p>4. Oral narration differs from other teaching strategies and creates a creative variation.</p><p>1. Narration has the ability to affect students, which may lead to a less critical approach to information sources.</p><p>2. Illusory coherence may appear in a story because narration strives to create coherence.</p><p>3. When creating a story meant to be told orally you risk loosing focus because of an indistinct purpose.</p>

The purpose of this essay has been to do a study on narration as a strategy in history education. By taking a starting point in the perspective that Shulman calls “wisdom of practice” and other studies I interviewed three teachers that were all experts in narration. This to have an insight in how they looked at the oral narration and on its role in history education. Is there a common view among the interviewed techers and to what extent are the traits and qualities of story telling described in litterature linked to the teachers’ answers? My results show that the oral narration is not a straight and exclusive teaching strategy; it differs from teacher to teacher. The decisive factor that makes the difference is their main view point on story telling. These three teachers show three different styles of narration; the narrative subject, the above narrator and the anecdotic narrator. Furthermore, I found that the main argument for the use of narration in history education is that oral narration has a great capacity when it comes to passing on information and making the students remember it. But how ever strong the arguments are for using one special strategy of teaching, variation is very important; not only because of the risk of making student bored, but also because it isn’t possible to stay in line with the national guidlines that the teachers must follow. In the process of this study, I have concretisised four advantages and three disadvantages of narration. 1. It is easier to remember information passed on in stories because it creates a context. 2. Oral narration creates an interest in students due to an internal and external meaning. 3. Stories fulfil fundamental needs because of its ability to explain. 4. Oral narration differs from other teaching strategies and creates a creative variation. 1. Narration has the ability to affect students, which may lead to a less critical approach to information sources. 2. Illusory coherence may appear in a story because narration strives to create coherence. 3. When creating a story meant to be told orally you risk loosing focus because of an indistinct purpose.

No description available.

Det här är ett arbete som rör frågor om lek och lärande samt hur vi genom det visuella språket kan skapa berättelser om oss själva och vår omvärld. Allt visuellt som omger oss formar våra handlingar och vårt sätt att tänka. Vi upplever därför inte världen så som den är, utan som den växer fram genom användandet av olika verktyg. Genom leken, med eller utan leksaker, ges barnen möjlighet att prova olika fiktiva roller och identiteter. Vilka skulle kunna ligga som grund för den egna identitetskonstruktionen. Syftet med undersökningen är att, utifrån barns och ungas perspektiv, titta närmare på hur olika leksaker kan användas som verktyg för meningsskapande. Undersökningen är en kvalitativ etnografiskt inspirerad studie som bygger på barns samtal och tankar om olika leksaker. Bland annat de leksaker som presenteras i filmen Toy Story 3. Resultatet av undersökningen presenteras dels genom denna uppsats men även genom ett gestaltande arbete som består av en hemsida. På hemsidan finns utöver textbaserad information även en stor del av de bilder och filmer som skapats inom ramen för undersökningen.  Under mitt arbete blev det uppenbart att vuxna människor har mycket att lära genom det som barnen visar och berättar om sina leksaker. Genom informanternas egna ord och bilder blir det tydligt att det vi lär oss genom användandet av olika leksaker präglas av leksakernas visuella karaktär och den kontext som leksaken har uppstått ur. Leken erbjuder inte bara en möjlighet till berättande om det som redan finns, utan även andra möjligheter till meningsskapande utöver verkliga förebilder och existerande verksamheter.[1]En slutsats som jag drar utifrån undersökningen är att leksaker inte är pedagogiska i sig, utan blir det först genom användandet tillsammans med andra. [1]Nelson Anders &amp; Svensson Krister (2005) Barn och leksaker i lek och lärande, Stockholm Liber, sid 62