Om att leta efter ett narrativt berättande i rummet. Om att hitta tillbaka till scenkonsten efter en flera års exkursion i radiomediet. Om att försöka berätta om något som egentligen ligger för nära. Om att sätta fingret på vad jag konkret har gjort under den senaste två åren, åt vilket håll jag börjat gå. En text som är ett dokumentärt berättande i sig. Om de som har haft oturen att inte födas till ett pass. Om migrationsverkets perversiet. En text som vill förändra. En text som i sin väv har tillit till sig själv. / radio in the room

Bara Bostäder Placerat mellan Bollmora flerbostadshus och den gamla landsvägen breder Tyresögymnasium ut sig. Vår ingång blir atr riva skolan, materialet ´kremeras´till tegelkross och sprids i en röd löparbana längs med den befintliga landsvägen, att tillåtas glömma för att senare minnas. Gymnasiet förstås som en del av det befintliga landskapet, det ändrar bara from och byter plats.  Vad händer om man släcker ett lager i AutoCad? Det närvarar i sin frånvaro. Djup genom lager. Gestaltat i platsmodell- höjdkurvor, vägar och fält, blir det tydligt att de separerade lagrerma inte går att särsklija. Konstruktionen är närvarande  i såväl landskap som byggd miljö. Error- går det att separera det byggda från det byggda? Samspel och mottsättning- relation och konflikt eller inget av dera alt båda samtidigt. Projektet berör teman som samarbete, representation och (klurar på saken...) Vad blir det tredje? Teman -> Det platsspecifika, idéen om det naturliga och idéen om det konstruerade. Berättelse och historia. / Housing Tyresö Between Bollmora social housing complex and the old highroad one find Tyresö gymnasium. Our starting point is to demolish the school, ´cremeate´it´s material in to brickash and spread it as a red running track along the existing highroad, permission to forget in order to remember. The gymnasium is understood as part of the existing landscape, it only changes form and place. What happens if you delete a layer in AutoCad? Presence through absence. Depth through layers. Represented in sitemodel- terrain, roads and fields, it becomes clear that the separated layers can´t be distinguished from one another.  The constructed nature is present, in the landscape aswell as the built environment. Default- is it possible to separate the built from the built? Interplay and opposition- relation and conflict or neither one,  alternative both at once. The project touches upon themes such as collaboration, representation and (thinking about it…) What is the third? Themes –> The sitespecific, the idea of the natural and the idea of the constructed. History and fiction.

No description available.

I denna uppsats har syftet varit att undersöka hur verksamma idrottslärare uppfattar att lärarrollen påverkar omsättningen av läroplanen. Uppsatsen uppmärksammar även vad det dubbla läraruppdraget innebär och hur medverkande lärare upplever förändringen mellan Lpf94 och Lgy11. För att undersöka detta har vi utgått ifrån följande frågeställningar; Hur arbetar lärare med att omsätta läroplanen för att ge eleverna möjlighet att ta till sig kunskap och samtidigt främja elevernas människoblivande i sin undervisning? Vad innebär lärarrollen för idrottslärare utifrån det dubbla läraruppdraget? Hur upplever lärare med erfarenhet från Lpf94 och Lgy11 förändringen av läraruppdraget i ämnet idrott och hälsa? Vi analyserar undersökningen utifrån det dramaturgiska perspektivet som Goffman (2009) formulerat. I vår tidigare forskning lyfter vi fram relevant forskning som vi även relaterar vårt resultat till. Uppsatsen är utförd utifrån en kvalitativ induktiv forskningsmetod där resultatet från semistrukturerade intervjuer tolkats och jämförts med tidigare forskning samt styrdokument. I resultatet framkommer det hur komplex lärarrollen är och hur personlighet, intressen och erfarenheter kan påverka lärarrollen. Det belyser även att lärarnas arbetsuppgift innefattar betydligt mycket mer än att vara en kunskapsförmedlare. Slutligen visar vårt resultat att lärarrollen har en avgörande roll för hur det dubbla läraruppdraget uppfattas och genomförs.

Den här uppsatsen är skriven av Maria Nätterlund. Den baseras på ett projekt av tre sceniska gestaltningar som genomförts i två separata söndagsgudstjänster. Syftet är att undersöka på vilket sätt en gudstjänst och dess deltagare påverkas när pedagogiskt drama, i form av scenisk gestaltning, införlivas. Litteraturen som har använts spänner över fälten liturgik och pedagogiskt drama. Efter gudstjänsterna har 21 personer intervjuats om sin upplevelse av den sceniska gestaltningens inverkan på gudstjänsten och om gudstjänsten i sin helhet. Den kvalitativa forskningsintervjun valdes som metod för att komma åt upplevelsernas personliga aspekt. Resultatet visar att scenisk gestaltning påverkar gudstjänsten i stor grad, varför det är viktigt med grundliga förberedelser och ordentlig utvärdering. Resultatet tyder också på att pedagogiskt drama har potential att vara ett positivt tillskott i gudstjänsten. / This essay is written by Maria Nätterlund. It is based on a project containing three dramatic performances conducted in two separate sunday services. The purpose is to see in what way a service and its attenders is affected when pedagogical drama is added. The essay is based on litterature in pedagogy and liturgy, and on qualitative interviews with 21 persons who attended the services. The results show that pedagogical drama has a large impact on the service, why it is of high importance to prepare the performance well and to evaluate through out the process. The results also shows that pedagogical drama has the potentials of being a positive imput in the service.

This thesis investigates the communicative role of scenography in the performing arts for children, with an aim to make the readers understand the ways in which a set design can be optimized so that a young audience can be able to interpret the play and its message. The art of scenography is complex and includes many elements. The research questions can therefore be grouped into three clusters: one artistic oriented (How does the scenographic process work and what is its relation to the scenic piece at large? In which ways may scenography be used to support the desiderate interpretation?), one audience oriented (Which work processes enhances the chances of creating dramatic art that is perceived as meaningful to the audience? On what premises can the semiotics of theatre be used in the performing arts for a young audience?) and last a cluster that focuses on Den magiska cirkeln (The Magic Circle) by ung scen/öst (What is told in the show and how is this portrayed in the scenography? Who is in the target group, and does the audience get the feeling of the performance as intended?). Den magiska cirkeln is used as a case study in the thesis in order to reflect the theoretical material. Methods in the case study includes performance analysis, a survey completed by 178 people in the audience and an interview with scenographer Anna Dolata. 14 performing analyzes of Swedish children’s theatre shows have been made in addition to the case study. The thesis analyses and compares two work logics; the internal logic and the external logic, and it is shown that meaningful interpretations are likelier to happen with an external logical point of view. But the result is not unequivocal; a performance without any internal logic is likely to fall flat as the performance needs to be extracted from the creators’ full conviction. As shown in the thesis, scenography can be used to amplify the readings and intents with usage of the semiotics of theatre. It is important not to overlook the great potential of scenography in order to enhance the experience. The thesis also shows that the intentions that ung scen/öst had with Den magiska cirkeln went past many in the audience. Many felt that the show was confusing, and expressed frustration at not having solved the performance’s message. A high level of knowledge about the audience, and a willingness to listen and absorb its opinions, increases the chances of creating meaningful performances. Key words: scenography, stage design, set design, stage art, performing arts, theatre, children’s theatre, theatre semiotics, ung scen/öst / I denna uppsats studeras scenografi inom scenkonst för barn och unga. Syftet är att utreda vilken roll scenografin har för förmedlingen av det som berättas för publiken. Detta syftar i sin tur till att läsarna av denna uppsats ska förstå på vilka sätt en scenografi kan utformas på bästa sätt för att en ung publik ska kunna ta till sig föreställningen och dess budskap. Scenografi är en komplex konstart som innehåller många moment. För att uppnå syftet ställs frågeställningar som kan indelas i tre kluster; ett konstnärligt, scenografiskt orienterat (Hur ser den scenografiska arbetsprocessen ut och i vilken relation står den till det stora allkonstverket? Hur kan scenografi användas för att stödja och förstärka det som önskas förmedlas på scenen?), ett publikorienterat (Vilka arbetsmetoder ökar chansen för att skapa scenkonst som upplevs som meningsskapande av mottagaren? På vilka sätt kan teatersemiotiska överenskommelser användas i scenkonst för en ung publik?) och ett kluster som fokuserar på ung scen/östs föreställning Den magiska cirkeln (Vad berättas i föreställningen Den magiska cirkeln, och hur gestaltas detta i scenografin? Vem/vilka berättas det för, och får publiken den känsla av föreställningen som avsändaren har avsett?). Den magiska cirkeln används som fallstudie i uppsatsen med syfte att reflektera det teoretiska materialet mot ett verkligt studieobjekt. I fallstudien ingår föreställningsanalyser, en enkätundersökning med 178 personer i publiken samt en intervju med scenografen Anna Dolata. Förutom fallstudien har även föreställningsanalyser gjorts av 14 föreställningar som visats på Sveriges barnteaterscener 2012-2013. I uppsatsen analyseras och jämförs internlogisk arbetsmetod med externlogisk, och den visar att chansen för meningsskapande upplevelser hos publiken är större med externlogiska referenspunkter. Men det är inte helt svart eller vitt; utan internlogiska drag riskerar föreställningen att falla platt, eftersom det är viktigt att föreställningen utvinns ur upphovsmakarnas fulla övertygelse. Denna uppsats visar att scenografi kan användas för att förstärka bakomliggande läsart och intentioner med hjälp av teaterns semiotiska teckenvärld. Det är viktigt att inte förbise scenografins stora potential för att förstärka visuell och kroppslig erfarenhet av alla de teman som upphovsmakarna önskar förmedla. Uppsatsen visar även att ung scen/östs intentioner med Den magiska cirkeln gick många åskådare förbi. Flera ansåg att föreställningen var förvirrande, och uttryckte frustration över att inte ha knäckt föreställningens budskap. En hög kännedom om sin publik, samt en vilja att lyssna och ta till sig av dess åsikter, ökar chanserna för att skapa meningsfulla gestaltningar.

En undersökning av Bayeuxtapetens (BT) språkliga struktur. Undersökningen avser berättandetsorganisering och fördelning mellan huvudfris, bårder, den kortfattade inbroderade texten och en postulerad förlorad text. Särskild fokus läggs på den s.k. indexnumreringen och föreställningen om den som en indelning av BT i ett antal scener. Undersökningen problematiserar begreppet ”scen” och följer också traderandet av föreställningen om BT som indelad i ett antal scener., där två skolor utkristalliserar sig: en om 58 scener, en om ca.70. Den senare visar sig förlora sig i en rad av källhänvisningar som ingen längre känner ursprunget till. ”58”-skolan menar att indexnumreringen är en scenindelning.Undersökningen avvisar indelningen i scener som en konstruktion som inbjuder till missförstånd i tolkningen. I stället hävdas att index syftar på en postulerad, sedan länge försvunnen text, påminnande om Rolandsången. Analysen pekar på att det är den textens språkliga struktur som bestämt utformningen av hela BT, och att forskningen hittills tenderat att tolka fr.a. mittfrisens bilder allt för mycket som utsagor om konkreta skeenden. Bilderna bör istället i högre grad förstås metaforiskt; som direkta avbildningar av de språkliga metaforerna i den postulerade texten.

No description available.

En Cirkus i ett parkeringshus – en omdefiniering av en existerande och oanvänd struktur med en spännande rörelse på en växande plats – Telefonplan. En plats för performativa artister att komma samman och utveckla sina idéer och producera en föreställning.  En hemmascen att arbeta utifrån och en fast punk att arbeta på då arbetsplatserna även finns inom enstaka evenemang. En kreativ plats med flexibla rum med en rytm mellan träning, produktion och scen.

opera om ca 30.000 kvm