1 |
Barnteater - inte bara ”målad”… : En studie om hur barnteater kan se ut idag och hur en bra barnteaterföreställning ska vara enligt barn, lärare och medverkande. / Children’s theatre- not only “painted”… : A study of the state of children’s theatre today and how a good children’s theatre performance should be, according to children, teachers and performers.Färnqvist, Johanna January 2008 (has links)
<p>Syftet med det här arbetet är att undersöka hur barnteatern kan se ut idag och om den uppfyller barnens krav.</p><p>Observationer gjordes på tre slumpmässigt utvalda barnföreställningar för lågstadiet. Därefter intervjuades medverkande och publik som i detta fall bestod av barnen och dess lärare. Intervjufrågorna behandlade dels hur medverkande tänker inför en föreställning för barn och hur publiken uppfattade den, dels hur de anser att en bra barnföreställning bör vara.</p><p>Resultatet i undersökningen visar några tydliga tendenser. De tre barnföreställningarna höll en god kvalitet i avseende på framförande, musik och dekor. Men barn är ofta ovana teaterbesökare och har svårt att ta in information genom bara iakttagande. Därför behöver de en annan typ av föreställning än de tre jag observerade. En föreställning med mera delaktighet.</p> / <p>The purpose of this study is to investigate the current state of children’s theatre, and if it meets the needs of the children.</p><p>Observations were carried out in three randomly chosen children’s theatre performances. After the observations, performers and the audience - in this case, children and their teachers - were interviewed. The questions dealt with how performers think prior to a performance for children, and how the audience reacted to it, in addition to how they think a good children’s theatre performance should be.</p><p>The result of the study indicates some clear tendencies. The three children’s theatre performances received good reviews with regard to performance, music and décor. But children are seldom familiar with the theatre and have trouble attaining information through watching alone. Thus, they need a different kind of theatrical performance than the three I observed. A performance in which they are more involved in the action.</p>
|
2 |
Barnteater - inte bara ”målad”… : En studie om hur barnteater kan se ut idag och hur en bra barnteaterföreställning ska vara enligt barn, lärare och medverkande. / Children’s theatre- not only “painted”… : A study of the state of children’s theatre today and how a good children’s theatre performance should be, according to children, teachers and performers.Färnqvist, Johanna January 2008 (has links)
Syftet med det här arbetet är att undersöka hur barnteatern kan se ut idag och om den uppfyller barnens krav. Observationer gjordes på tre slumpmässigt utvalda barnföreställningar för lågstadiet. Därefter intervjuades medverkande och publik som i detta fall bestod av barnen och dess lärare. Intervjufrågorna behandlade dels hur medverkande tänker inför en föreställning för barn och hur publiken uppfattade den, dels hur de anser att en bra barnföreställning bör vara. Resultatet i undersökningen visar några tydliga tendenser. De tre barnföreställningarna höll en god kvalitet i avseende på framförande, musik och dekor. Men barn är ofta ovana teaterbesökare och har svårt att ta in information genom bara iakttagande. Därför behöver de en annan typ av föreställning än de tre jag observerade. En föreställning med mera delaktighet. / The purpose of this study is to investigate the current state of children’s theatre, and if it meets the needs of the children. Observations were carried out in three randomly chosen children’s theatre performances. After the observations, performers and the audience - in this case, children and their teachers - were interviewed. The questions dealt with how performers think prior to a performance for children, and how the audience reacted to it, in addition to how they think a good children’s theatre performance should be. The result of the study indicates some clear tendencies. The three children’s theatre performances received good reviews with regard to performance, music and décor. But children are seldom familiar with the theatre and have trouble attaining information through watching alone. Thus, they need a different kind of theatrical performance than the three I observed. A performance in which they are more involved in the action.
|
3 |
Här är jag! : En essä om skådespelaren i mötet med den yngsta publikenMyrberg, Sara January 2023 (has links)
This essay is about theater for the youngest audience 0–6 years. The aim is to highlight the actor's role in the encounter with the small child and the question I am investigating is: How has my work creating and performing theater for young children over many years influenced and shaped me as an actor? I put into words many years of research into performing arts for children and I also practically investigate my question in a performance for adults - fake or fur. With my essay, I want to clarify the knowledge required to be able to meet a child who may be visiting a theater for the first time. What does it mean for an actor to play for young children? What is acting for the youngest audience and what are the creative processes like? I describe the specifics of theater for the youngest partly through reflection and narration of mainly three productions, Clothes off Clothes on (2-4 years), Bubbla and Bo both for an audience of babies 6-12 months and their adults. Long preparatory work and the necessity of a reference audience are described here. There are several stories about various audience meetings over the years. The second part of my essay describes my work with the scenic part of my master's project. I examine theme, form and appeal to an adult audience in order to find clear differences in acting for children and for adults. With my story, I want to highlight the specific skills required for an artistic dialogue with the youngest audience where the actor, in addition to his role in the performance, must be able to guide the children into a theatrical ritual. Going to the theater. It requires a special interest and perseverance, as well as being aware of one's responsibility both for the children and acknowledging one's own memory of being a child. A kind of ”soft” acting that can be quickly adapted to today's audience. It takes sensitivity, courage and a willingness to learn the language of the children's world.
|
4 |
MAGISKA RUM : om scenografins roll i scenkonstverk för barn och ungaKöpsell, Linn January 2013 (has links)
This thesis investigates the communicative role of scenography in the performing arts for children, with an aim to make the readers understand the ways in which a set design can be optimized so that a young audience can be able to interpret the play and its message. The art of scenography is complex and includes many elements. The research questions can therefore be grouped into three clusters: one artistic oriented (How does the scenographic process work and what is its relation to the scenic piece at large? In which ways may scenography be used to support the desiderate interpretation?), one audience oriented (Which work processes enhances the chances of creating dramatic art that is perceived as meaningful to the audience? On what premises can the semiotics of theatre be used in the performing arts for a young audience?) and last a cluster that focuses on Den magiska cirkeln (The Magic Circle) by ung scen/öst (What is told in the show and how is this portrayed in the scenography? Who is in the target group, and does the audience get the feeling of the performance as intended?). Den magiska cirkeln is used as a case study in the thesis in order to reflect the theoretical material. Methods in the case study includes performance analysis, a survey completed by 178 people in the audience and an interview with scenographer Anna Dolata. 14 performing analyzes of Swedish children’s theatre shows have been made in addition to the case study. The thesis analyses and compares two work logics; the internal logic and the external logic, and it is shown that meaningful interpretations are likelier to happen with an external logical point of view. But the result is not unequivocal; a performance without any internal logic is likely to fall flat as the performance needs to be extracted from the creators’ full conviction. As shown in the thesis, scenography can be used to amplify the readings and intents with usage of the semiotics of theatre. It is important not to overlook the great potential of scenography in order to enhance the experience. The thesis also shows that the intentions that ung scen/öst had with Den magiska cirkeln went past many in the audience. Many felt that the show was confusing, and expressed frustration at not having solved the performance’s message. A high level of knowledge about the audience, and a willingness to listen and absorb its opinions, increases the chances of creating meaningful performances. Key words: scenography, stage design, set design, stage art, performing arts, theatre, children’s theatre, theatre semiotics, ung scen/öst / I denna uppsats studeras scenografi inom scenkonst för barn och unga. Syftet är att utreda vilken roll scenografin har för förmedlingen av det som berättas för publiken. Detta syftar i sin tur till att läsarna av denna uppsats ska förstå på vilka sätt en scenografi kan utformas på bästa sätt för att en ung publik ska kunna ta till sig föreställningen och dess budskap. Scenografi är en komplex konstart som innehåller många moment. För att uppnå syftet ställs frågeställningar som kan indelas i tre kluster; ett konstnärligt, scenografiskt orienterat (Hur ser den scenografiska arbetsprocessen ut och i vilken relation står den till det stora allkonstverket? Hur kan scenografi användas för att stödja och förstärka det som önskas förmedlas på scenen?), ett publikorienterat (Vilka arbetsmetoder ökar chansen för att skapa scenkonst som upplevs som meningsskapande av mottagaren? På vilka sätt kan teatersemiotiska överenskommelser användas i scenkonst för en ung publik?) och ett kluster som fokuserar på ung scen/östs föreställning Den magiska cirkeln (Vad berättas i föreställningen Den magiska cirkeln, och hur gestaltas detta i scenografin? Vem/vilka berättas det för, och får publiken den känsla av föreställningen som avsändaren har avsett?). Den magiska cirkeln används som fallstudie i uppsatsen med syfte att reflektera det teoretiska materialet mot ett verkligt studieobjekt. I fallstudien ingår föreställningsanalyser, en enkätundersökning med 178 personer i publiken samt en intervju med scenografen Anna Dolata. Förutom fallstudien har även föreställningsanalyser gjorts av 14 föreställningar som visats på Sveriges barnteaterscener 2012-2013. I uppsatsen analyseras och jämförs internlogisk arbetsmetod med externlogisk, och den visar att chansen för meningsskapande upplevelser hos publiken är större med externlogiska referenspunkter. Men det är inte helt svart eller vitt; utan internlogiska drag riskerar föreställningen att falla platt, eftersom det är viktigt att föreställningen utvinns ur upphovsmakarnas fulla övertygelse. Denna uppsats visar att scenografi kan användas för att förstärka bakomliggande läsart och intentioner med hjälp av teaterns semiotiska teckenvärld. Det är viktigt att inte förbise scenografins stora potential för att förstärka visuell och kroppslig erfarenhet av alla de teman som upphovsmakarna önskar förmedla. Uppsatsen visar även att ung scen/östs intentioner med Den magiska cirkeln gick många åskådare förbi. Flera ansåg att föreställningen var förvirrande, och uttryckte frustration över att inte ha knäckt föreställningens budskap. En hög kännedom om sin publik, samt en vilja att lyssna och ta till sig av dess åsikter, ökar chanserna för att skapa meningsfulla gestaltningar.
|
5 |
Isso é infantil?: perspectivas, expectativas e tabus transmidiáticos a partir de Miúda e o Guarda - ChuvaBorges, Paula Alice Baptista 10 October 2014 (has links)
Submitted by Glauber Assunção Moreira (glauber.a.moreira@gmail.com) on 2018-09-20T20:08:31Z
No. of bitstreams: 1
tese arquivo único_final.pdf: 1735509 bytes, checksum: 93313d86a6b81b4dba7fc85873f82a71 (MD5) / Approved for entry into archive by Ednaide Gondim Magalhães (ednaide@ufba.br) on 2018-09-25T12:46:29Z (GMT) No. of bitstreams: 1
tese arquivo único_final.pdf: 1735509 bytes, checksum: 93313d86a6b81b4dba7fc85873f82a71 (MD5) / Made available in DSpace on 2018-09-25T12:46:29Z (GMT). No. of bitstreams: 1
tese arquivo único_final.pdf: 1735509 bytes, checksum: 93313d86a6b81b4dba7fc85873f82a71 (MD5) / Esse trabalho pretende construir uma teia discursiva particular, a partir das ideias de memória, imaginação e poesia, cruzando perspectivas teórico-críticas à minha leitura sobre como as discursividades sobre/para a infância têm negociado suas produções na contemporaneidade. Aqui, me coloco em primeira pessoa, fugindo da retórica discursiva abstrata da modernidade, que forja uma expressão universalista de mundo. Ao desenhar meu lugar de fala, a partir da minha experiência de criadora de um produto transmidiático para a infância: Miúda e o guarda-chuva, pretendo discutir os usos da infância, desejando uma maior politização das ações artísticas voltadas para crianças, que repense modelos engessados, estereotipados e estagnados. O primeiro capítulo relaciona os discursos produzidos sobre a infância à literatura, partindo do conto e da relação proibitiva da ideia de tabu com a infância. O segundo capítulo apresenta textos escritos sobre a peça Miúda e o guarda-chuva, que foram disparadores de muitas das reflexões desse trabalho. A leitura crucial, portanto, redimensiona infância e teatro, aventando conexões entre o tabu e o estereótipo, como instâncias de luta e de conforto. O terceiro capítulo relaciona os discursos produzidos sobre a infância ao cinema dirigido a ela. Parte dele se debruça sobre a mudança paradigmática que se processa na atualidade, no tocante à revisão de estigmas hegemônicos em narrativas fílmicas infantis contemporâneas. Nele também, procuro agenciar leituras sobre a infância à articulação de três pesquisas de grupo focal feitas sobre o curta e a versão em longa-metragem, ambas de animação, de Miúda e o guarda-chuva. As considerações finais apontam para o fim desse processo como o começo de uma nova jornada, a construção do meu segundo espetáculo para crianças: Para o menino-bolha. / This work intends to build a particular discursive web out of notions such as memory, imagination and poetry, crossing critical theoretical perspectives to my view as to how discursivities about/for childhood have been dealing with its productions in contemporary times. Here I use the first person in na attempt to escape modernity´s abstract discursive rhetorics, which forges an universalist world expression. By highlighting my locus of speech, from my experience as a creator of a transmediatic product for childhood: Miúda and the Umbrella, I intend to discuss the uses of the childhood notion, aspiring to a greater politization of artistic actions for children which may rethink cast, stereotyped and stagnant models. The first chapter relates the discourses produced on childhood to literature, starting from the short story and the prohibitive idea of taboo in childhood. The second chapter presents written texts about the play Miúda and the Umbrella, which triggered many of the reflections present in this work. That crucial reading, therefore, resizes childhood and theater, suggesting connections between taboo and stereotype, as both mourning and comfort instances. The third chapter links discourses produced on childhood to the cinema especially produced for children. Part of it is dedicated to the paradigmatic shift taking place today, when it comes to revising hegemonic stigmas in contemporary child filmic narratives. I also try to enable ways of looking looking at childhood, articulating three focus group researches made on the short and long versions of the animated film Miúda and the Umbrella. Final comments point at the end of this process, as much at the beginning of a new journey – the construction of my new play for children: To the bubble-boy.
|
Page generated in 0.0586 seconds