Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur pedagoger arbetar kring besök vid en teater samt hur de utövar drama på förskolan. Är det betydelsefullt för barn att få uppleva teater och drama? Detta är en kvalitativ studie där vi har utgått ifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Det insamlade materialet från två semistrukturerade intervjuer och ett fokusgruppssamtal har tolkats och vi har bildat oss nya förståelser i ämnet. Resultatet visar att det är viktigt med kultur för barn och då studien fokuserar på teater framgår det att även teater är en betydelsefull del av den kultur som förskolan får möjlighet att ta del av. Resultatet visar även att för att göra ett bra pedagogiskt förarbete med barn behöver de som arbetar med teater skicka ut information om teaterföreställningen innan förskolegruppens besök. Pedagoger arbetar bäst med efterarbetet när de kopplar teaterföreställningens handling till barnens egna erfarenheter, däremot är det svårt att alltid koppla teaterföreställningen till förskolans pågående tema. Genom att använda drama som uttrycksform i förskolan får barnen chans att uttrycka sina känslor och sin fantasi vilket kan bidra till stärkt självförtroende. Att använda drama som en arbetsform kan dessutom underlätta för pedagogernas arbete på förskolan, genom att de tillsammans med barnen kan bearbeta händelser som sker i verksamheten.

This master’s thesis deals with the issue of children’s theatre at the public library. I want to examine what purpose children’s theatre play for the children according to the children’s librarians, what different factors that may influence the purchase of plays to the public library and what the children’s librarians think of the children’s theatre at the public library at present and in the future. Interviews have been conducted with four children’s librarians, at different libraries, who are somehow involved in the purchase of children’s plays to the library. The material has then been analysed with the help of the theories and earlier research. The theories applied consist of two different parts. Firstly, I look into the new way of looking at childhood as a social construction, which has emerged in the last couple of decades. This is used as a framework and is applied on the thesis as a whole. I also apply Karin Helander’s theory of the three purposes of children’s theatre. The findings show that the librarians think that all three purposes of children’s theatre are important, but the most important one is the educational purpose. At the purchase of children’s theatre there are a lot of factors to take in consideration, the librarians find the most important ones to be those of practical origin, for example the premises available and the price of the performances. All of the librarians think that the children’s theatre is important at the public library but time and money are the biggest threats towards it. / Uppsatsnivå: D

"A reflection on the process of working with Lyktmannen a horror genre performance for a young audience at Stockholm university of the arts during the spring of 2022. The text discusses the responsibility towards a young audience while working with violent and difficult subjects from a theatre stage."

Syftet med denna avhandling är att visa på den komplexitet som skådespelarens arbete med teater för barn och unga innebär. Avhandlingstexten utgår från en kritisk granskning av min egen professionella erfarenhet av att spela teater för barn och unga. Den grundläggande forskningsfrågan är: Vilka är de utmaningar vi som spelar teater för barn och unga ställs inför och hur förhåller vi oss till dem? Genom att lägga tonvikten vid uppsökande teater för skola och förskola blir utmaningarna extra tydliga. Dels måste skådespelaren förhålla sig till yttre omständigheter i en miljö som inte är tänkt för teater och en stark exponering av skådespelaren som privatperson. Dels måste skådespelaren hitta ett sätt att fungera i relation till publiken, där åskådarna består av en ålderspecifik och stundtals ovan teaterpublik som känner varandra i egenskap av klass- och skolkamrater och som oftast inte själva valt att se den föreställning som spelas för dem. Samtidigt skall skådespelaren relatera till den pedagogiska koppling som ofta förmodas finnas där. Avhandlingen består av egna berättelser, intervjuer med skådespelande kolleger och en teoretisk genomlysning av materialet. Den teoretiska grunden är fenomenologisk och hermeneutisk med ett sätt att betrakta teorin som en grundhållning i arbetsprocessen snarare än en referensbank som de berättade erfarenheterna skall mätas emot. Det dialogiska tilltalet genomsyrar skådespelarens arbete med teater för barn och unga. Både i det att jag som konstnär kommunicerar med min publik genom mina verk, men också i ett rent praktiskt perspektiv i det att jag i stunden, innan, under och efter föreställningen, måste vara öppen för att jag kommer att hamna i dialog med publiken. För att möta dessa utmaningar på ett kreativt sätt krävs det att jag som skådespelare har ett uppriktigt intresse för den publik jag möter, samt en stark tillit till teatern som konstnärligt medium. Utöver det måste jag också medvetandegöra mig själv om min egen hållning till det uppdrag jag har. I det som jag valt att kalla en insikt om min position, ingår en medvetenhet om var jag är, varför jag är där jag är, för vems skull jag är där samt vem jag är i publikens ögon. Strävan är att genom en realistisk förståelse för de villkor jag arbetar under, skapa ökade förutsättningar för lyckade möten med min unga publik. / Summary This dissertation is about children’s theatre from the perspective of the professional actor. The main question is: Which are the challenges we actors face when performing for children and young people, and how do we relate to them? The research is based on a long personal experience of acting in theatre aimed at children from the age of three to eighteen years old. In addition to this I have also interviewed actors with similar and different experiences of the same specific age groups, in order to get a better understanding of my field of research. My main goal is to show the complexity of this specific field of acting. The text is essayistic in that it is using experiences as means for reflection. Here I reflect on and over specific events from my practice. These reflections are then set against the interviews and texts from different philosophical and theoretical perspectives, mainly phenomenological and hermeneutic. In the presentation of the challenges I have chosen to focus on the theatre performed in the schools and classrooms. They are divided in three categories; External circumstances, Relation to audience and Other challenges. / <p>Stockholms dramatiska högskola</p>

This master’s thesis concerns the performance of professional children’s theatre in public libraries. With qualitative interviews I have looked into how four children’s librarians and two theatre consultants appreciate professional children’s theatre, and furthermore I have looked into their view on the importance of theatre for children. My intentions have also been to investigate their views on the function and status of children’s theatre in public libraries and also the relationship between library and theatre activities for children. The empirical findings have been analyzed using theory and previous research. The quality aspect of children’s theatre has been analysed using Willmar Sauter’s communication model, which analyzes the communication between the stage and the audience. The results show that children’s librarians and theatre consultants believe that the experience of quality is strongly connected to the theatre company’s treatment of the audience prior to the performance and their ability to maintain the communication with the audience through out the performance. The quality of the performance is also influenced by the children’s librarians and the theatre consultant’s perception of the working skills, intentions, conditions of production, and economical conditions of the theatre company. Furthermore the results show that the children’s librarians and theatre consultants are convinced that a positive experience of children’s theatre is potentially beneficial to children, due to its ability to confirm the child’s inner and outer world, and work as a means for processing and reflection. The results show that children’s theatre performed in libraries can serve a useful purpose in the relation between a child and its parents. The children’s librarians all consider children’s theatre to be an integral part of children’s libraries activities.

<p>Syftet med det här arbetet är att undersöka hur barnteatern kan se ut idag och om den uppfyller barnens krav.</p><p>Observationer gjordes på tre slumpmässigt utvalda barnföreställningar för lågstadiet. Därefter intervjuades medverkande och publik som i detta fall bestod av barnen och dess lärare. Intervjufrågorna behandlade dels hur medverkande tänker inför en föreställning för barn och hur publiken uppfattade den, dels hur de anser att en bra barnföreställning bör vara.</p><p>Resultatet i undersökningen visar några tydliga tendenser. De tre barnföreställningarna höll en god kvalitet i avseende på framförande, musik och dekor. Men barn är ofta ovana teaterbesökare och har svårt att ta in information genom bara iakttagande. Därför behöver de en annan typ av föreställning än de tre jag observerade. En föreställning med mera delaktighet.</p> / <p>The purpose of this study is to investigate the current state of children’s theatre, and if it meets the needs of the children.</p><p>Observations were carried out in three randomly chosen children’s theatre performances. After the observations, performers and the audience - in this case, children and their teachers - were interviewed. The questions dealt with how performers think prior to a performance for children, and how the audience reacted to it, in addition to how they think a good children’s theatre performance should be.</p><p>The result of the study indicates some clear tendencies. The three children’s theatre performances received good reviews with regard to performance, music and décor. But children are seldom familiar with the theatre and have trouble attaining information through watching alone. Thus, they need a different kind of theatrical performance than the three I observed. A performance in which they are more involved in the action.</p>

Syftet med det här arbetet är att undersöka hur barnteatern kan se ut idag och om den uppfyller barnens krav. Observationer gjordes på tre slumpmässigt utvalda barnföreställningar för lågstadiet. Därefter intervjuades medverkande och publik som i detta fall bestod av barnen och dess lärare. Intervjufrågorna behandlade dels hur medverkande tänker inför en föreställning för barn och hur publiken uppfattade den, dels hur de anser att en bra barnföreställning bör vara. Resultatet i undersökningen visar några tydliga tendenser. De tre barnföreställningarna höll en god kvalitet i avseende på framförande, musik och dekor. Men barn är ofta ovana teaterbesökare och har svårt att ta in information genom bara iakttagande. Därför behöver de en annan typ av föreställning än de tre jag observerade. En föreställning med mera delaktighet. / The purpose of this study is to investigate the current state of children’s theatre, and if it meets the needs of the children. Observations were carried out in three randomly chosen children’s theatre performances. After the observations, performers and the audience - in this case, children and their teachers - were interviewed. The questions dealt with how performers think prior to a performance for children, and how the audience reacted to it, in addition to how they think a good children’s theatre performance should be. The result of the study indicates some clear tendencies. The three children’s theatre performances received good reviews with regard to performance, music and décor. But children are seldom familiar with the theatre and have trouble attaining information through watching alone. Thus, they need a different kind of theatrical performance than the three I observed. A performance in which they are more involved in the action.

Syftet med uppsatsen är att diskutera vilken delaktighet RATS Teater erbjuder sin publik i mobiltelefondramat Antigones dagbok och vidare visa på hur publiken förvaltar denna delaktighet under föreställningstillfället.I uppsatsens första del görs en semiotisk tolkning av föreställningens visuella och audiella teckengrupper. I uppsatsens andra del görs en receptionsstudie med den unga publiken. Förutom observationer och intervjuer återfinns en analys av det textmaterial som publiken får möjlighet att skapa under föreställningstillfället.I uppsatsens teoridiskussion redogör jag för delaktighetsbegreppets mångfacetterade innehåll och funktion. Detta är nödvändigt för visa på begreppets variationer beroende på i vilken forskningskontext det används och vidare för att ringa in på vilket sätt begreppet delaktighet diskuteras i relation till uppsättningen.Antigones dagbok är utformad som en applikation för smartphones och kan beskrivas som gps-styrd radioteater i offentlig miljö. Ljudfiler spelas upp när publiken närmar sig de i förväg bestämda spelplatserna. För att publiken ska kunna orientera sig tar de hjälp av den karta som visas i telefonens display samt de röster och den musik som spelas upp. Efter varje ljudscen ställer huvudkaraktären Antigone en fråga till publiken. De svarar på dessa genom att skicka sina svar som sms. Kommentarerna går att läsa direkt i displayen och kan få betydelse för tolkningen av föreställningen. I uppsatsen diskuteras dels hur publiken är delaktig genom att replikera skriftligt på frågorna. Därtill diskuteras hur iscensättningen låter publiken vara medskapare av uppsättningens helhet. De unga åskådarna måste själva tillskriva karaktärerna attribut eftersom dessa aldrig syns utan enbart finns i ljudscenerna. Publiken har också till uppgift att ta ställning till vad, i den offentliga miljön, som ska utgöra föreställningens scenrum. Till skillnad från föreställningar i teatersalonger med specifik scenografi och rekvisita blir det publikens uppgift att skapa föreställningens fiktiva rum utifrån det offentliga rummet som omger dem.I receptionsstudien är det tydligt att publiken gillar denna digitala och utmanande iscensättning. Den unga publiken visar sig ha vissa svårigheter att ta till sig historien om Antigone. Samtidigt är det tydligt att den stora behållningen inte är föreställningens berättelse utan formen. Eleverna i receptionsstudien framhåller närheten till karaktärerna och platserna som skapas under föreställningshändelsen; de känner sig snarare som aktörer än som åskådare. Formen erbjuder också en mer tillåtande miljö där elevernas är mer aktiva som åskådare än passiva. Detta visar sig har positiva effekter på elevernas upplevelser.Mest uppskattat är föreställningens digitala verktyg. Det tillåter publiken att göra avtryck i produktionen. Förutom att svara på frågorna som ställs och dela med sig av sina perspektiv använder eleverna tekniken för att lämna omdöme på föreställningen och kommentera sin upplevelse.

The purpose of the study is to identify children’s librarians' approaches to children and children's theatre when reasoning about the purchase and selection of children’s theatre, and the view of children that can then be expressed. Questions posed are: What approaches to children’s theatre do children’s librarians express? What view of children do the identified approaches express? The theoretical framework consists of three approaches to reading translated into a theatrical context. The three approaches are pragmatic, traditional and emancipatory. The study is also based on the view of children as beings and becomings. Semistructured interviews were conducted with five children’s librarians and analysed through a qualitative content analysis. The results show that the librarians express several approaches to children’s theatre. Children’s theatre can aim to be an experience and a fun moment, but also make children reflect and develop their critical thinking. As well as to provide knowledge and conveying messages. The theatre performances can also be a way of educating children in the art form and fostering them into the theatre tradition. The results show that the approaches the children’s librarians express are not direct opposites of each other. A theatre performance can, for example, aim to be both experience-focused and at the same time evoke thoughts and reflections. The study also shows that the identified approaches express both a view of children as actors in their own right, but also a view of children as future adults.

The Swedish professional theatre for children and young audiences is in a constant change, development and renewal due to adulthoods shifting view and understanding of the child and childhood through the ages. The shifting discourse of childhood can be seen both in the various theatre performances for children and young audiences throughout the 20th century, but also in the constant shifting discussions and debates about what sort of performances are appropriate for children. The base of this thesis is a performance analysis of a recorded version of Unga Klara’s För att jag säger det from a gender perspective, with a focus on the stage setting and the mise-en-scène, along with the actors’ performative actions. The purpose is to examine if and how these theatrical signs counteracts or correlates with gender and hetero norms, but also investigate if the complex relationship between childhood and adulthood can be seen in the performance. To do this, I use a combination of hermeneutics, theatre semiotics and phenomenology as my main methodological starting point. Theories about gender performativity and discourse analysis in childhood studies serve as perspectives to the analysis and interpretation of the performance. The analysis starts with a brief introduction to the performance along with a discussion about the dramaturgical structure and the course of events and situations taking place in För att jag säger det. The analysis continues with a discussion about the theatrical space, in particular the stage space in relation to the starting point of the performance, along with the theatrical communication between the actors and the audience. Then, I discuss the theatrical signs that first caught my attention; the actors’ performative bodies and the music and stage sounds, where I analyse my comprehension of the actors’ performative bodies from a gender perspective. The analysis then continues to a more argument based interpretation of the interactions between the actors and the audience, and follows by a discussion of the actors impersonation of childhood and adulthood. In the last part of the analysis I identify and discuss my understanding of various themes and messages in För att jag säger det. The result of the study implies that a few sequences of the staging along with the actors’ performative bodies in För att jag säger det correlates to gender and hetero norms, but mostly the performance discourages normativity in general. The complex relationship between childhood and adulthood are however well established in the performance’s staging, and can be found in how the actors portraits childhood versus adulthood. It is also visible in the interactive communicational parts between the stage and the auditorium, which only occurs under the terms and conditions of the actors.