Global ETD Search

1	Metod och teori kopplat till gestaltning av Den goda skådespelaren Höghede, Erika January 2015 (has links) Mitt magisterarbete bestod av en 45 minuter lång pjäs som jag skrivit och som framfördes i januari 2016 vid två publika tillfällen på Stockholms konstnärliga högskola. Processen beskrivs inledande i skrivarbetet. Den färdiga pjäsen, Den goda skådespelaren, finns som version 14 och version 1 i slutet av skrivarbetet. Själva magister redovisningen var praktisk, det vill säga att jag skrev en pjäs och framförde den för publik och examinerades sedan då jag också skrivit om vad det var jag hade gjort. Det inledande texten består av beskrivning av metod, mål och syfte och om processen att iscensätta och gestalta kultursociologiska teorier med utgångspunkt från främst sammanfattningen av Bourdieus teorier som jag fann i uppsatsen Kulturens fält Om Pierre Bourdieus kultur och utbildningssociologi av Donald Broady. Till min praktiska framställning utgick jag från Brechts teaterteorier. Både Bourdieu och Brecht var intresserade av utbildning. Jag ville (enligt Brecht via teater undervisa) om frilansande konstnärers livsvillkor och arbetsförhållanden kopplade till de ekonomiska förutsättningarna för konsten och konstnären. Syftet var att väcka idéer och tankar. Bourdieus teorier är i pjäsen gestaltade som dialoger om tillhörighet, vilka grupper som utestängs från de kulturella arenorna och varför? (hur eliter formeras och reproduceras), hur makteliter inte erkänner (misskännande) att de har haft vissa fördelar (socialt och kulturellt kapital) som gjort att de nått toppositioner inom sitt yrkesfält. När jag nu fått spela min pjäs vid flera tillfällen har jag experimenterat med att, mer eller mindre, beskriva Bourdieus tankar och teorier för publiken efter föreställningen. När jag redovisat Bourdieus och Brechts teorier och begrepp så har det uppstått diskussioner om maktstrukturer inom olika fält. Exempelvis privata teateraktörer kontra fria grupper. Om jag inte redovisat teorin uppstod diskussioner av mer igenkännande karaktär. Då har diskussionen kommit att handla om egna minnen från den egna yrkesverksamheten. Diskussioner har uppstått. Brechts episka teaterteknik har på ett tydligt sätt fungerat som en grund för dialog och diskussion efter föreställningarna. Om man tittar på föreställningen som ett slutgiltigt verk är möjligen så att den konstnärliga helheten hade mått bättre av att minska antalet distansering tekniker (projektioner, att bjuda in publik i dialog, kommentera privat, distrahera genom plötsliga händelser och komik m.m.) i min föreställnings uppförande. Men det var inte målet. Brecht förespråkade teatern som ”utbildning” och i det här fallet har jag utbildat mig själv och förhoppningsvis också hittat en metod för att utbilda och väcka reflektion hos andra genom scenisk gestaltning och genom skriven dialog med noter och hänvisningar till sociologisk teori och teaterteori. Praktik och teori i ett arbete. Skådespelarkonst Teater Performing Arts Scenkonst
2	Skådespelaren i barnteatern : utmaningar för oss som spelar teater för barn och unga : en doktorsavhandling i praktisk kunskap Hald, Niklas January 2015 (has links) Syftet med denna avhandling är att visa på den komplexitet som skådespelarens arbete med teater för barn och unga innebär. Avhandlingstexten utgår från en kritisk granskning av min egen professionella erfarenhet av att spela teater för barn och unga. Den grundläggande forskningsfrågan är: Vilka är de utmaningar vi som spelar teater för barn och unga ställs inför och hur förhåller vi oss till dem? Genom att lägga tonvikten vid uppsökande teater för skola och förskola blir utmaningarna extra tydliga. Dels måste skådespelaren förhålla sig till yttre omständigheter i en miljö som inte är tänkt för teater och en stark exponering av skådespelaren som privatperson. Dels måste skådespelaren hitta ett sätt att fungera i relation till publiken, där åskådarna består av en ålderspecifik och stundtals ovan teaterpublik som känner varandra i egenskap av klass- och skolkamrater och som oftast inte själva valt att se den föreställning som spelas för dem. Samtidigt skall skådespelaren relatera till den pedagogiska koppling som ofta förmodas finnas där. Avhandlingen består av egna berättelser, intervjuer med skådespelande kolleger och en teoretisk genomlysning av materialet. Den teoretiska grunden är fenomenologisk och hermeneutisk med ett sätt att betrakta teorin som en grundhållning i arbetsprocessen snarare än en referensbank som de berättade erfarenheterna skall mätas emot. Det dialogiska tilltalet genomsyrar skådespelarens arbete med teater för barn och unga. Både i det att jag som konstnär kommunicerar med min publik genom mina verk, men också i ett rent praktiskt perspektiv i det att jag i stunden, innan, under och efter föreställningen, måste vara öppen för att jag kommer att hamna i dialog med publiken. För att möta dessa utmaningar på ett kreativt sätt krävs det att jag som skådespelare har ett uppriktigt intresse för den publik jag möter, samt en stark tillit till teatern som konstnärligt medium. Utöver det måste jag också medvetandegöra mig själv om min egen hållning till det uppdrag jag har. I det som jag valt att kalla en insikt om min position, ingår en medvetenhet om var jag är, varför jag är där jag är, för vems skull jag är där samt vem jag är i publikens ögon. Strävan är att genom en realistisk förståelse för de villkor jag arbetar under, skapa ökade förutsättningar för lyckade möten med min unga publik. / Summary This dissertation is about children’s theatre from the perspective of the professional actor. The main question is: Which are the challenges we actors face when performing for children and young people, and how do we relate to them? The research is based on a long personal experience of acting in theatre aimed at children from the age of three to eighteen years old. In addition to this I have also interviewed actors with similar and different experiences of the same specific age groups, in order to get a better understanding of my field of research. My main goal is to show the complexity of this specific field of acting. The text is essayistic in that it is using experiences as means for reflection. Here I reflect on and over specific events from my practice. These reflections are then set against the interviews and texts from different philosophical and theoretical perspectives, mainly phenomenological and hermeneutic. In the presentation of the challenges I have chosen to focus on the theatre performed in the schools and classrooms. They are divided in three categories; External circumstances, Relation to audience and Other challenges. / <p>Stockholms dramatiska högskola</p> Barnteater Barn och teater Skådespelarkonst Skådespeleri Barnteater Praktisk kunskap Teater Skådespelarkonst Skådespeleri Skådespelare Konstnärlig forskning Performing Arts Scenkonst
3	What is the ART of ADHD SoMe Acting : and how is it artistically relevant for everyone to know? Lindman, Alexander January 2023 (has links) During my master program in acting 2021-23 at Stockholm University of the Arts I coined the term deneurotypicalize and a definition of art as ART to guide my now and future work of trying to deneurotypicalize acting technique and understand what the ART of the SoMe Actor might be and do and and if there is or should be a difference between a neurotypical and neurodiverse way of applying oneself and communicate with said audience on said platform(s)? This all resulted in over 150 pages of written words, and a great deal more written documentation; a performance lecture on the 2nd of May 2023 with a Q&A, several short films and Social Media interactions, 3 Surveys about ADHD-acting and art, 3 events on Scenkonstbiennalen (2022); and this master thesis and a research catalogue page with a more general documentation, too. ADHD, ART, Social Media and acting is more connected than I first realised, maybe because ADHD-actors have an affinity for ARTing which can be, and not be, an asset during ARTistic-processes. Lots of further research is needed, and in larger quantities. The ADHD relation to the arts might seem obvious because the out of the box thinking, hyperfocus, hyperfixation and only being able to follow your strongest passions and interests but it can also be because the rest of the society isn’t built for ARTing or ADHD-people which makes the field of arts so alluring. And maybe more often than we’d like to admit: also a very all consuming — especially if all the ARTistic-processes are based upon neurotypical standards — energy draining (and worst case scenario a death) trap. / Under mitt masterprogram i skådespeleri 2021-23 vid Stockholms konsthögskola myntade jag termen deneurotypicalize (avneurotypikalisera) och en definition av konst som ART för att vägleda mitt nu- och framtida arbete med att försöka avneurotypikalisera skådespeleritekniken och förstå vad the ART of/ADHD Socialamedie-skådespelarkonsten är och kan vara och göra och och om det finns någon skillnad eller borde vara skillnad mellan ett neurotypiskt och neurodiverst sätt att applicera sig och kommunicera med nämnda publik på nämnda plattform(ar)? Allt detta resulterade i över 150 sidor med skrivna ord och mycket mer skriftlig dokumentation; en performanceföreläsning den 2 maj 2023 med en Q&A, flera kortfilmer och sociala medier interaktioner, 3 undersökningar om ADHD-skådespeleri och konst, 3 evenemang på Scenkonstbiennalen (2022); och denna masteruppsats och en forskningskatalogsida med mer allmän dokumentation. ADHD, ART, sociala medier och skådespeleri hänger mer ihop än jag först insåg, kanske för att ADHD-skådespelare har en fördel när det kommer till att kontsta (ARTing) som kan vara, och inte vara, en tillgång under KONSTnärliga processer (ARTistic-processes). Det behövs mycket mer forskning, och i större mängder. ADHD-relationen till konsten kan tyckas uppenbar på grund av out of the box-tänkande, hyperfokus, hyperfixering och bara kunna följa dina starkaste passioner och intressen, men det kan också bero på att resten av samhället inte är byggt för att konsta (ARTing) eller ADHD-människor som gör konstområdet så lockande. Och kanske oftare än vi skulle vilja erkänna också: en väldigt allförbrukande - speciellt om alla konstnärliga processer är baserade på neurotypiska standarder - energitömmande (och värsta scenariot en dödsfalls-) fälla. / <p>Since this is an artistic work there was an IRL examination of my performance lecture on the second of May 2023 and also an examination of this master thesis of 127 pages on the 26th of May 2023 that both were passed by Ulrika Malmgren. And, also a research catalouge page https://www.researchcatalogue.net/view/1398260/1398261 that will be published at the same time as this thesis: all three is a part of Alexander Lindman's IDP at Stockholm University of the Arts. All interlinked; all stand alone.</p> ADHD ADHD-actor ART art Fine arts Acting Acting Social Media-actor Social Media actor Deneurotypicalize Deneurotypicalise SoMe-Actor Acting technique Acromee Alexander Lindman Alexander Lindman preparatory Artistic-research a piece of ART art definition performance theatre film screen acting TikTok Instagram YouTube VR AR AI Mime NFT Ai-promting neurodivergent neurodiversity ADHD friendly Avneurotypikalisera ADHDskådespeleri ADHDskådespelaren Sociala medier skådespeleri Acromee förberedande konstnärlig forskning Alexander Lindman Alexander Lindman konst konstdefinition konstnärlig skådespelarkonst konsten att teater film sociala medier platform platform web2 web3 ai VR AR NFT ADHD-vänlig neurodiversitet neurodivergent scenkonst Performing Arts Scenkonst

1

Page generated in 0.0688 seconds