<p>Syftet med denna uppsats är att göra en diskursanalytisk undersökning av hur barn som dödat barn framställs i TV, tidningar och litteratur. En övergripande fråga är vilka diskurser om barnet och barndom som kan urskiljas i medias rapportering. Som underlag för den svenska analysen ligger mordet på Kevin Hjalmarsson från Arvika. Materialet har här utgjorts av artiklar från Dagens Nyheter och Expressen samt en film om mordet. I det engelska fallet har vi grundat vår analys i mordet på James Bulger från Liverpool. Här har materialet bestått av artiklar från The Times, The Guardian och boken Fallet Mary Bell av Gitta Sereny.</p><p>En tydlig diskurs i det svenska fallet utgörs av talet om det avvikande barnet. På grund av yttre omständigheter, så som trasiga familjer, anses barnet sakna de spärrar som normala barn har. Därför ska barnen inte heller ensamma bära hela ansvaret för brottet. Åtgärder i form av specialistinsatser och vård ses som en lösning på problemet. I det engelska fallet framkommer en annan syn på barnet. Där anses barnen som begick mordet vara onda och fängelse ses som en naturlig följd. Gitta Sereny kan i mångt och mycket ses som en motpol till de engelska artiklarna då hon fråntar barnen skulden och i stället lägger den på familjen och samhället. Det kan konstateras att det såväl inom som mellan de olika samhällena finns olika sätt att se på barnet.</p>

Syftet med denna uppsats är att göra en diskursanalytisk undersökning av hur barn som dödat barn framställs i TV, tidningar och litteratur. En övergripande fråga är vilka diskurser om barnet och barndom som kan urskiljas i medias rapportering. Som underlag för den svenska analysen ligger mordet på Kevin Hjalmarsson från Arvika. Materialet har här utgjorts av artiklar från Dagens Nyheter och Expressen samt en film om mordet. I det engelska fallet har vi grundat vår analys i mordet på James Bulger från Liverpool. Här har materialet bestått av artiklar från The Times, The Guardian och boken Fallet Mary Bell av Gitta Sereny. En tydlig diskurs i det svenska fallet utgörs av talet om det avvikande barnet. På grund av yttre omständigheter, så som trasiga familjer, anses barnet sakna de spärrar som normala barn har. Därför ska barnen inte heller ensamma bära hela ansvaret för brottet. Åtgärder i form av specialistinsatser och vård ses som en lösning på problemet. I det engelska fallet framkommer en annan syn på barnet. Där anses barnen som begick mordet vara onda och fängelse ses som en naturlig följd. Gitta Sereny kan i mångt och mycket ses som en motpol till de engelska artiklarna då hon fråntar barnen skulden och i stället lägger den på familjen och samhället. Det kan konstateras att det såväl inom som mellan de olika samhällena finns olika sätt att se på barnet.

Denna kvalitativa och induktiva studie, där jag har samlat ihop och bearbetat stora mängder information, analyserat den och dragit slutsatser, avser att undersöka och analysera begreppet operant betingning, och dess betydelse för barns utveckling, samt hur de uppfattningarna om teorierna kan förstås och tolkas mot bakgrund av begreppet fostran i verksamheternas styrdokument, Lpfö 98. Jag har belyst olika aspekter av operant betingning i förskolor för att öka validiteten för reabilliteten. Olika begrepp i Skinners teori används för att förklara och kommentera fyra utvalda händelser och Bronfenbrenner används som komplement för att försöka förklara miljöns effekt på beteenden. I teorikapitlet beskriver jag fyra tidigare forskningsstudier, som jag kommit i kontakt med i mitt sökande när jag har använt mig av mina nyckelord som har relevans för min studie. Jag har även gjort en beskrivning av Skinners teoretiska resonemang kring operant betingning och Bronfenbrenners utvecklingsekologi samt olika synvinklar på deras teorier.

<p>The basic view on children has change radically in the swedish society during the last century. From beeing seen as ruled by internal evil powers that only church could help controling later on the children should be brought up as citizen well-behaved and capable of work with help of the state's control. Today we see the child as competent and equal, and through Swedens adoption of the U.N. Convention on the Rights of the Child in year 1990, Sweden as a country undertakes itself to always see to the child´s greatest in all decision-making process concerning the child and also vouch for that the rights stated in the convention are beeing fulfild.</p><p>Working with the convention in a such way that it's intention becomes reality in educational activities requires instruments for the pedagogues. During the years between 1980 and 1990 a number of different methods and programmes were developed with staring-points in the interplay between the child and the adult. One of those programmes was ICDP (International Child Development Programmes) who are based on the four core principles in the convention; non-discimination, devotion to the best interests of the child, the right to life, survival and development and respect for the views of the child.</p><p>The aim of my study is to investigate if and in that case how ICDP can be an instrument to realize The Convention on the Rights of the Child in the daily work in some educational activities. On the basis of the aim three questions at issue are asked.</p><p>Can ICDP be used as an instrument for realizing The Convention on the Rights of the Child in the daily work, and in that case how?</p><p>Can ICDP prevent violations between adults and children, and in that case how?</p><p>What are the benefits from, respectively the difficulties of working with ICDP?</p><p>I have used as method qualitative interviews with pedagogues from different schools. All the pedagogues have training in ICDP and I wanted their descriptions of their practical work with ICDP.</p><p>The interviewed pedagogues gives a image of ICDP as an instrument for putting focus on the adults attitude in relation to children and pupils. All pedagogues gave examples of how ICDP fulfil the thoughts in the convention in the way of seeing the child as competent and willing to develop. To have a keen ear and the ability of following the child´s initiative are according to the the interviewed pedagogues important qualities by the adult that ICDP are focusing on. Yhe pedagogues gives a number of examples of benefits from as well as the difficulties of working with ICDP.</p><p>My conclusions of this study are that pedagogues need instruments to realize The Convention on the Rights of the Child in the daily work and that ICDP can be used as one. The most importent thing after all isn´t what method or programme who will be used. Instead the fact that the work with the adults attitudes in relation to the children, pupils, colleagues and parents are done in an active and consciously way are the main thing.</p><p>Keywords: The view on children, The Convention on the Rights of the Child, The school and the convention, ICDP</p>

The basic view on children has change radically in the swedish society during the last century. From beeing seen as ruled by internal evil powers that only church could help controling later on the children should be brought up as citizen well-behaved and capable of work with help of the state's control. Today we see the child as competent and equal, and through Swedens adoption of the U.N. Convention on the Rights of the Child in year 1990, Sweden as a country undertakes itself to always see to the child´s greatest in all decision-making process concerning the child and also vouch for that the rights stated in the convention are beeing fulfild. Working with the convention in a such way that it's intention becomes reality in educational activities requires instruments for the pedagogues. During the years between 1980 and 1990 a number of different methods and programmes were developed with staring-points in the interplay between the child and the adult. One of those programmes was ICDP (International Child Development Programmes) who are based on the four core principles in the convention; non-discimination, devotion to the best interests of the child, the right to life, survival and development and respect for the views of the child. The aim of my study is to investigate if and in that case how ICDP can be an instrument to realize The Convention on the Rights of the Child in the daily work in some educational activities. On the basis of the aim three questions at issue are asked. Can ICDP be used as an instrument for realizing The Convention on the Rights of the Child in the daily work, and in that case how? Can ICDP prevent violations between adults and children, and in that case how? What are the benefits from, respectively the difficulties of working with ICDP? I have used as method qualitative interviews with pedagogues from different schools. All the pedagogues have training in ICDP and I wanted their descriptions of their practical work with ICDP. The interviewed pedagogues gives a image of ICDP as an instrument for putting focus on the adults attitude in relation to children and pupils. All pedagogues gave examples of how ICDP fulfil the thoughts in the convention in the way of seeing the child as competent and willing to develop. To have a keen ear and the ability of following the child´s initiative are according to the the interviewed pedagogues important qualities by the adult that ICDP are focusing on. Yhe pedagogues gives a number of examples of benefits from as well as the difficulties of working with ICDP. My conclusions of this study are that pedagogues need instruments to realize The Convention on the Rights of the Child in the daily work and that ICDP can be used as one. The most importent thing after all isn´t what method or programme who will be used. Instead the fact that the work with the adults attitudes in relation to the children, pupils, colleagues and parents are done in an active and consciously way are the main thing. Keywords: The view on children, The Convention on the Rights of the Child, The school and the convention, ICDP

I förskolan idag sjungs det sånger av nyare och äldre karaktär där synen på barn genomsyrar texterna i sångerna. Det finns dock inte särskilt mycket forskning kring vad som sjungs och varför. Denna studie har som syfte att jämföra synen på barn i musik, genom att jämföra sånger som sjöngs under perioden då barnstugeutredningen ägde rum i Sverige och sånger som sjungs idag. Inledningsvis kommer jag att ge en kort introduktion till vad som inspirerat mig till att skriva denna studie och ge en övergripande genomgång av förskolans historia. Metoden som jag har använt mig av är kvalitativ, där jag gjort ett urval av tio sånger som har analyserats utifrån föreställningar av genus och etnicitet i synen på barn. I analysdelen problematiserar jag de sånger som valts för studien och normerna som reproduceras i dem genom olika teoretikers genus- och etnicitetsperspektiv. Det kommer att ges en definition av begreppet intersektionalitet som även kommer att användas i analysdelen. Resultatet i studien visar en hel del normer som reproduceras genom sånger. Diskussionsdelen ger sedan förslag på potentiella förändringar för att förskolan ska uppfylla de krav som står i läroplanen.

The purpose of the study is to identify children’s librarians' approaches to children and children's theatre when reasoning about the purchase and selection of children’s theatre, and the view of children that can then be expressed. Questions posed are: What approaches to children’s theatre do children’s librarians express? What view of children do the identified approaches express? The theoretical framework consists of three approaches to reading translated into a theatrical context. The three approaches are pragmatic, traditional and emancipatory. The study is also based on the view of children as beings and becomings. Semistructured interviews were conducted with five children’s librarians and analysed through a qualitative content analysis. The results show that the librarians express several approaches to children’s theatre. Children’s theatre can aim to be an experience and a fun moment, but also make children reflect and develop their critical thinking. As well as to provide knowledge and conveying messages. The theatre performances can also be a way of educating children in the art form and fostering them into the theatre tradition. The results show that the approaches the children’s librarians express are not direct opposites of each other. A theatre performance can, for example, aim to be both experience-focused and at the same time evoke thoughts and reflections. The study also shows that the identified approaches express both a view of children as actors in their own right, but also a view of children as future adults.