Diss. Umeå : Umeå universitet, 2006.

No description available.

<p>Syftet med denna uppsats är att göra en diskursanalytisk undersökning av hur barn som dödat barn framställs i TV, tidningar och litteratur. En övergripande fråga är vilka diskurser om barnet och barndom som kan urskiljas i medias rapportering. Som underlag för den svenska analysen ligger mordet på Kevin Hjalmarsson från Arvika. Materialet har här utgjorts av artiklar från Dagens Nyheter och Expressen samt en film om mordet. I det engelska fallet har vi grundat vår analys i mordet på James Bulger från Liverpool. Här har materialet bestått av artiklar från The Times, The Guardian och boken Fallet Mary Bell av Gitta Sereny.</p><p>En tydlig diskurs i det svenska fallet utgörs av talet om det avvikande barnet. På grund av yttre omständigheter, så som trasiga familjer, anses barnet sakna de spärrar som normala barn har. Därför ska barnen inte heller ensamma bära hela ansvaret för brottet. Åtgärder i form av specialistinsatser och vård ses som en lösning på problemet. I det engelska fallet framkommer en annan syn på barnet. Där anses barnen som begick mordet vara onda och fängelse ses som en naturlig följd. Gitta Sereny kan i mångt och mycket ses som en motpol till de engelska artiklarna då hon fråntar barnen skulden och i stället lägger den på familjen och samhället. Det kan konstateras att det såväl inom som mellan de olika samhällena finns olika sätt att se på barnet.</p>

Syftet med denna uppsats är att göra en diskursanalytisk undersökning av hur barn som dödat barn framställs i TV, tidningar och litteratur. En övergripande fråga är vilka diskurser om barnet och barndom som kan urskiljas i medias rapportering. Som underlag för den svenska analysen ligger mordet på Kevin Hjalmarsson från Arvika. Materialet har här utgjorts av artiklar från Dagens Nyheter och Expressen samt en film om mordet. I det engelska fallet har vi grundat vår analys i mordet på James Bulger från Liverpool. Här har materialet bestått av artiklar från The Times, The Guardian och boken Fallet Mary Bell av Gitta Sereny. En tydlig diskurs i det svenska fallet utgörs av talet om det avvikande barnet. På grund av yttre omständigheter, så som trasiga familjer, anses barnet sakna de spärrar som normala barn har. Därför ska barnen inte heller ensamma bära hela ansvaret för brottet. Åtgärder i form av specialistinsatser och vård ses som en lösning på problemet. I det engelska fallet framkommer en annan syn på barnet. Där anses barnen som begick mordet vara onda och fängelse ses som en naturlig följd. Gitta Sereny kan i mångt och mycket ses som en motpol till de engelska artiklarna då hon fråntar barnen skulden och i stället lägger den på familjen och samhället. Det kan konstateras att det såväl inom som mellan de olika samhällena finns olika sätt att se på barnet.

ABSTRAKT: I denna studie har jag använt mig av kvalitativ forskningsansats baserad på Faircloughs kritiska diskursanalys. Empirin består av 10 artiklar från både kvällspress och dagspress om ett fall där en 10-årig pojke utsattes för kränkningar och torterades till döds av sin egen familj. Uppsatsens syfte är att kritiskt granska hur media framställer och debatterar kring samhällets ansvar inför att ett barn blir torterad till döds av sin egen familj. Studien är baserad på dagspress samt kvällspress kring ett i media, väl uppmärksammat fall från 2006, där en 10-årig pojke blev torterad och mördad av sin mamma och styvfar. Resultatet visar att media påverkar våra diskurser och fördomar kring olika saker i ett samhälle, i detta fall vem som är förövare, offer och vem som bär ansvaret för detta mord.

Syftet med denna uppsats är att studera fjorton skånska kvinnor som dömts för barnamord under åren 1865 och 1866, i avsikt att förstå deras val att begå brottet och hur deras fortsatta liv utvecklades. Metoden har varit att kartlägga kvinnornas uppväxt, motiv till brottet samt deras liv efter avtjänat straff. Genom att kartlägga kvinnorna från kyrkoarkiv, fängelsearkiv och domstolshandlingar så syns en tydlig bild av kvinnor tillhörande den agrara underklassen som blir gravida men inte ser en möjlighet att behålla sitt barn. För många av kvinnorna så blir brottsgärningen något som kommer får stor påverkan på deras liv efter avtjänat straff. Ingen fortsätter den kriminella banan men merparten lever ett fattigt och utsatt liv. Ett antal av kvinnorna avlider under tiden som de avtjänar sitt straff. Endast fyra kvinnor får möjlighetatt fullt ut återvända till samhället, bilda familj eller försörja sig på egen hand. De senare kommer också att leva betydligt längre.

The following study aims to examine the women who were convicted of infanticide between 1852 and 1878, before and after the changes to the Penal law in 1864, through church records from Norrmalm Central Prison. In addition to the legal process, the study examines who these women were and what marital status they had when they committed the crimes, as well as whether there was any connection between marital status and the crimes. The purpose is examined with support in Ullaliina Lehtinens theory of guilt and shame. The purpose has been investigated through three questions, of which questions two and three have a sub-question: 1. How many women were convicted of infanticide between 1852 and 1878? What did the women’s marital status look like when they committed the crimes? 2. Is there a connection between marital status and the crimes? What did the women convicted of infanticide receive as punishment? 3. Was there any major difference in between the punishments before and after the Penal law in 1864? This study is a quantitative study with elements of a qualitative method to collect the source material and then analyze the results more deeply. The results have shown that there were 769 women convicted of infanticide between 1852 and 1878. Most of these women were unmarried, which has shown that marital status and crime are connected. The women convicted for infanticide received a sentence ranging from two years in prison to 10 years in prison as well as the corporal punishment of 28 days of water and bread. Of the 769 women who were convicted between 1852 and 1878, 345 of these women were sentenced before the Penal law in 1864 and 424 were sentenced after the Penal law in 1864. The results show that there was a difference between the punishments before and after the Penal law in 1864, partly because no one was sentenced to corporal punishment after 1864, partly that there were additional months and days women could be sentenced to. Differences also showed that before the Penal law 1864 it was more common to receive five years in prison or a longer sentence, but after the Penal law was introduced, more women were sentenced to five years or a shorter sentence. Ullaliina Lehtinens theory of guilt and shame has increased the understanding of how the women could both hide and confess their crime. By studying shame and guilt connected to the norms and ideals of the time, the women's decision to carry out infanticide can be seen from more aspects than the previous research.

Uppsatsen handlar om hur kvinnor attributerades och med vad, vid okyskhet kontra kyskhet, i 1700-talets Hälsingland. Min geografiska utgångspunkt är Delsbo och Färila socken i Hälsingland. Hälsingland generellt är ett område som det är lite forskat om jämfört med andra delar av Sverige. Delsbo är valt utifrån att det finns två uppteckningar om skamattributering därifrån, och dessa är min utgångspunkt i undersökningen. De handlar om två brudar som fick bära skamliga huvudbonader vid sin vigsel eftersom de var gravida. Det var förbjudet att bli gravid utanför äktenskapet och en gravid brud straffades genom att de inte fick bära kyrkans förgyllda brudkrona. En av brudarna, Karin, har jag kunnat identifiera och hon, och hennes straff otidigt sängelag, är underlaget till min undersökning. För att förstå situationen har jag undersökt de sedlighetsbrott som hänger ihop med otidigt sängelag som lönskaläge och barnamord, och hur kvinnorna i samband med brotten får skämmas. De får ta skammen för graviditeten, skammen vid kyrktagningen och skammen efter då de anses som farliga och kan vålla både sjukdom och missväxt.   Det som undersöks är hur genus skapades under denna tid. Under 1700-talet var sedlighetslagarna i förändring, men de nya lagarna som stiftades i syfte att förbättra för kvinnorna blev i stället i praktiken att kvinnorna fick ta ansvar för sedligheten. De blev ensamma med sina oäkta barn och de tog ihjäl sina nyfödda barn i rädsla för skammen. De formella lagarna inom kyrkan och rättsväsendet styrde skapandet av genus. Även de informella lagarna, med folktron om att ogifta mödrar var farliga, var viktigt i detta genusskapande. Här spelade skamattributeringen stor roll som en kulturell symbol som uttryckte normen om att vara kysk, där de hedersamma ansågs än mer hedersam i sin brudkrona och de okyska skämdes desto mer i sina fula huvudbonader.

Under senare delen av 1800-talet misstänks pigan Cecilia Olsdotter för att ha kvävt sitt nyfödda gossebarn till döds och sedan gett sig av från bostaden. Grannarna slår larm och kommissarie Wästfelt och hans mannar undersöker bostaden. Cecilia förföljs till Wedeby och fängslas, förhörs och undersöks i väntan på rättegång. Under tiden i Karlskrona cellfängelse förväntas hon redogöra för hela sitt liv i de förhör som hon utsätts för. Hon våndas och tänker tillbaka på sitt liv. Cecilia har vuxit upp i byn Förkärla och omhuldats av sina föräldrar som sedan länge är döda. Hon har som de flesta flickor under 1800-talet tidigt fått ta pigtjänster för att klara sitt uppehälle. Hon har fått en son, Karl och hon kämpar för att de ska kunna klara sig. Vid tiden för mordet är Karl sju år och Cecilia är skriven som försvarslös/kringstrykerska och de är båda olovligen inhysta hos hennes storebror Johan. Innan mordet har hon, utan att berätta för Johan, lämnat sin sjuårige pojke Karl på fattighuset Fredriksdal i Nättraby. Barnamord var vanligt under 1800-talet och kommissarie Wästfelt och hans mannar ska förhöra barnamörderskor och ta fram ett underlag inför rättegångar. Barnmorskan tillkallas för att genomföra en kroppsundersökning för att fastställa att Cecilia fött ett barn. En läkare genomför en liköppning/obduktion av det lilla gossebarnet. Karl Alfred Ekblad är under 1940-talet en gammal man bosatt i Kalmar med sin ”tokiga” Anna. Han har för sin familj förtigit saker från sin barndom och ungdom. I livet sista år kommer minnen tillbaka som han för länge sedan trodde sig begravt.

This essay examines cases of faux executions administered by the high court of Göta hovrätt in Sweden during the years of 1648-1653. The faux executions are examined as a form of mental torture, utilized to extract confessions from suspected criminals. The essay builds on previous research on subjects of the early modern Swedish justice system, the interaction between the Swedish justice system and its constituents, as well as research on the subject of torture in the context of the Swedish justice system. Furthermore, research on the subject of torture and justice systems in early modern Germany and England are used as points of comparison. The goal is to understand the place of faux executions in both judicial practice and the mental frameworks of early modern Swedes, the condemning as well as the condemned. To achieve this end, the essay employs the theories of history of mentalities as well as ideas from micro history.      The primary material used in this essay are the judgements of the high court of Göta hovrätt, from which all orders of faux executions were issued. Importance is given not only to the sentencing as such, but the meaning loaded into choices of individual words. Additionally, the original sentence from the relevant lower court is consulted when available. The aim is to amass as much text as possible with regards to each individual case in order to acquire as many details as possible about each case.      The essay concludes that the use of faux executions arose as a consequence of the Roman-canon legal theory of proof, as well as the prevalence of ideas about the connection between truthful confessions and pain or death. In addition, the essay concludes that the present mentalities offered a wide range of reactions to the faux executions to those subjected to it. Furthermore, with regards to faux executions used in cases of infanticide, a parallel is found between the lack of condemning evidence and the court's ambiguous use of language with regards to the constructed ideal of "the guilty mother." Also, the essay concludes that faux executions had an ambiguous relationship with the concept of poena extraordinaria present in judicial discourse and practice throughout continental Europe. With regards to conditions in early modern England, it is established that there was no place for the faux execution, as the use of torture in England was not a consequence of the legal theory of proof. Lastly, the essay concludes that while the preconditions for faux executions existed in Germany, a possible reason for it not being used was the decentralized nature of its justice system.