Syftet med denna uppsats är att studera fjorton skånska kvinnor som dömts för barnamord under åren 1865 och 1866, i avsikt att förstå deras val att begå brottet och hur deras fortsatta liv utvecklades. Metoden har varit att kartlägga kvinnornas uppväxt, motiv till brottet samt deras liv efter avtjänat straff. Genom att kartlägga kvinnorna från kyrkoarkiv, fängelsearkiv och domstolshandlingar så syns en tydlig bild av kvinnor tillhörande den agrara underklassen som blir gravida men inte ser en möjlighet att behålla sitt barn. För många av kvinnorna så blir brottsgärningen något som kommer får stor påverkan på deras liv efter avtjänat straff. Ingen fortsätter den kriminella banan men merparten lever ett fattigt och utsatt liv. Ett antal av kvinnorna avlider under tiden som de avtjänar sitt straff. Endast fyra kvinnor får möjlighetatt fullt ut återvända till samhället, bilda familj eller försörja sig på egen hand. De senare kommer också att leva betydligt längre.