Under senare delen av 1800-talet misstänks pigan Cecilia Olsdotter för att ha kvävt sitt nyfödda gossebarn till döds och sedan gett sig av från bostaden. Grannarna slår larm och kommissarie Wästfelt och hans mannar undersöker bostaden. Cecilia förföljs till Wedeby och fängslas, förhörs och undersöks i väntan på rättegång. Under tiden i Karlskrona cellfängelse förväntas hon redogöra för hela sitt liv i de förhör som hon utsätts för. Hon våndas och tänker tillbaka på sitt liv. Cecilia har vuxit upp i byn Förkärla och omhuldats av sina föräldrar som sedan länge är döda. Hon har som de flesta flickor under 1800-talet tidigt fått ta pigtjänster för att klara sitt uppehälle. Hon har fått en son, Karl och hon kämpar för att de ska kunna klara sig. Vid tiden för mordet är Karl sju år och Cecilia är skriven som försvarslös/kringstrykerska och de är båda olovligen inhysta hos hennes storebror Johan. Innan mordet har hon, utan att berätta för Johan, lämnat sin sjuårige pojke Karl på fattighuset Fredriksdal i Nättraby. Barnamord var vanligt under 1800-talet och kommissarie Wästfelt och hans mannar ska förhöra barnamörderskor och ta fram ett underlag inför rättegångar. Barnmorskan tillkallas för att genomföra en kroppsundersökning för att fastställa att Cecilia fött ett barn. En läkare genomför en liköppning/obduktion av det lilla gossebarnet. Karl Alfred Ekblad är under 1940-talet en gammal man bosatt i Kalmar med sin ”tokiga” Anna. Han har för sin familj förtigit saker från sin barndom och ungdom. I livet sista år kommer minnen tillbaka som han för länge sedan trodde sig begravt.

Sammanfattning I denna fortsättning får vi följa pigan Cecilia Olsdotter som under senare delen av 1800-talet misstänks för att ha kvävt sitt nyfödda gossebarn till döds. Cecilia fängslas, förhörs och undersöks i väntan på rättegång. Under tiden i Karlskronas cellfängelse förväntas hon redogöra för hela sitt liv i de förhör som hon utsätts för. Hon våndas och tänker tillbaka på sitt liv och oroar sig för sin pojke Karl som hon lämnat på fattighuset i Nättraby.  Cecilia har som de flesta flickor under 1800-talet tidigt fått ta pigtjänster för att klara sitt uppehälle. Hon fick sin son Karl när hon arbetade vid prästgården i Ronneby. Som ogift mor får hon inte behålla sin tjänst och hon kämpar för att hon och pojken ska kunna klara sig. Cecilia tar sin lille son med sig och återvänder till sin hembygd. Hon får arbete på ett gästgiveri där superiet är vida känt. En kväll möter hon amiral Ehnemark som erbjuder henne arbete som piga på gården Agdatorp. Där stannar Cecilia och Karl under några år innan de beger sig till Karlskrona. Vid tiden för mordet är Karl sju år och Cecilia är skriven som försvarslös/kringstrykerska och de är båda olovligen inhysta hos hennes storebror Johan. Innan mordet har hon, utan att berätta för Johan, lämnat sin sjuårige pojke Karl på fattighuset Fredriksdal i Nättraby. Karl Alfred Ekblad är under 1940-talet en gammal man bosatt i Kalmar med sin ”tokiga” Anna. Han har för sin familj förtigit saker från sin barndom och ungdom. I livet sista år kommer minnen tillbaka som han för länge sedan trodde sig begravt. Cecilia Olsdotter får i förhören redogöra för hur hon förtigit sitt havandeskap och fött sitt barn i lönndom. Historien om Cecilia Olsdotter och hennes pojke Karl Alfred bygger på släktforskning och protokoll från förhör, undersökningar och rättegång. Det är en skönlitterär roman om vanliga människor liv, skamfyllda minnen och hemligheter. Fattigdom och överlevnad i en tid då befolkningen i Sverige flyttade från landsbygd till de växande städerna.

This essay deals with the lives of soldiers' widows in Himmeta parish in Västmanland and boatsmen's widows in Förkärla parish in Blekinge in the 19th century with the aim of highlighting these women. I chose these women from a parish register from 1871-1880. To get a basis for this study, I have chosen to follow the widows of soldiers and boatsmen from when they were born until they became soldier widows. The results have been analyzed based on their family background, the widows' marriages and how their children fared. The answer I got was that the widows came from the lower classes, it was not common for them to remarry and that their children did not choose the same professions as their fathers. Ericson Wolke has served as an important reference to my work. The majority of soldiers’ and boatsmen’s widows lived a difficult life. The essay deals with twenty soldiers’ and boatsmen's widows. I have compared their lives as maids with their subsequent lives as married women and then as widows, but also how their children’s lives turned out. The essay shows that there is a certain difference between being the widow of a soldier over a in the agrarian society during the 19th century. Although life was hard for soldiers’ widows, life was even harder for boatsmen’s widows.