This thesis investigates the communicative role of scenography in the performing arts for children, with an aim to make the readers understand the ways in which a set design can be optimized so that a young audience can be able to interpret the play and its message. The art of scenography is complex and includes many elements. The research questions can therefore be grouped into three clusters: one artistic oriented (How does the scenographic process work and what is its relation to the scenic piece at large? In which ways may scenography be used to support the desiderate interpretation?), one audience oriented (Which work processes enhances the chances of creating dramatic art that is perceived as meaningful to the audience? On what premises can the semiotics of theatre be used in the performing arts for a young audience?) and last a cluster that focuses on Den magiska cirkeln (The Magic Circle) by ung scen/öst (What is told in the show and how is this portrayed in the scenography? Who is in the target group, and does the audience get the feeling of the performance as intended?). Den magiska cirkeln is used as a case study in the thesis in order to reflect the theoretical material. Methods in the case study includes performance analysis, a survey completed by 178 people in the audience and an interview with scenographer Anna Dolata. 14 performing analyzes of Swedish children’s theatre shows have been made in addition to the case study. The thesis analyses and compares two work logics; the internal logic and the external logic, and it is shown that meaningful interpretations are likelier to happen with an external logical point of view. But the result is not unequivocal; a performance without any internal logic is likely to fall flat as the performance needs to be extracted from the creators’ full conviction. As shown in the thesis, scenography can be used to amplify the readings and intents with usage of the semiotics of theatre. It is important not to overlook the great potential of scenography in order to enhance the experience. The thesis also shows that the intentions that ung scen/öst had with Den magiska cirkeln went past many in the audience. Many felt that the show was confusing, and expressed frustration at not having solved the performance’s message. A high level of knowledge about the audience, and a willingness to listen and absorb its opinions, increases the chances of creating meaningful performances. Key words: scenography, stage design, set design, stage art, performing arts, theatre, children’s theatre, theatre semiotics, ung scen/öst / I denna uppsats studeras scenografi inom scenkonst för barn och unga. Syftet är att utreda vilken roll scenografin har för förmedlingen av det som berättas för publiken. Detta syftar i sin tur till att läsarna av denna uppsats ska förstå på vilka sätt en scenografi kan utformas på bästa sätt för att en ung publik ska kunna ta till sig föreställningen och dess budskap. Scenografi är en komplex konstart som innehåller många moment. För att uppnå syftet ställs frågeställningar som kan indelas i tre kluster; ett konstnärligt, scenografiskt orienterat (Hur ser den scenografiska arbetsprocessen ut och i vilken relation står den till det stora allkonstverket? Hur kan scenografi användas för att stödja och förstärka det som önskas förmedlas på scenen?), ett publikorienterat (Vilka arbetsmetoder ökar chansen för att skapa scenkonst som upplevs som meningsskapande av mottagaren? På vilka sätt kan teatersemiotiska överenskommelser användas i scenkonst för en ung publik?) och ett kluster som fokuserar på ung scen/östs föreställning Den magiska cirkeln (Vad berättas i föreställningen Den magiska cirkeln, och hur gestaltas detta i scenografin? Vem/vilka berättas det för, och får publiken den känsla av föreställningen som avsändaren har avsett?). Den magiska cirkeln används som fallstudie i uppsatsen med syfte att reflektera det teoretiska materialet mot ett verkligt studieobjekt. I fallstudien ingår föreställningsanalyser, en enkätundersökning med 178 personer i publiken samt en intervju med scenografen Anna Dolata. Förutom fallstudien har även föreställningsanalyser gjorts av 14 föreställningar som visats på Sveriges barnteaterscener 2012-2013. I uppsatsen analyseras och jämförs internlogisk arbetsmetod med externlogisk, och den visar att chansen för meningsskapande upplevelser hos publiken är större med externlogiska referenspunkter. Men det är inte helt svart eller vitt; utan internlogiska drag riskerar föreställningen att falla platt, eftersom det är viktigt att föreställningen utvinns ur upphovsmakarnas fulla övertygelse. Denna uppsats visar att scenografi kan användas för att förstärka bakomliggande läsart och intentioner med hjälp av teaterns semiotiska teckenvärld. Det är viktigt att inte förbise scenografins stora potential för att förstärka visuell och kroppslig erfarenhet av alla de teman som upphovsmakarna önskar förmedla. Uppsatsen visar även att ung scen/östs intentioner med Den magiska cirkeln gick många åskådare förbi. Flera ansåg att föreställningen var förvirrande, och uttryckte frustration över att inte ha knäckt föreställningens budskap. En hög kännedom om sin publik, samt en vilja att lyssna och ta till sig av dess åsikter, ökar chanserna för att skapa meningsfulla gestaltningar.

Denna uppsats utgår ifrån författarens egna självupplevda erfarenheter från en turné med en barnteaterföreställning hösten 2012 och beskriver händelser och situationer som uppkom under turnéns gång. Uppsatsen problematiserar mötet mellan skola och teater och synliggör även de olika villkor, skola och teater har att förhålla sig till. Syftet med uppsatsen är att beskriva vad som sker i mötet mellan lärare, elever och teater, att förstå lärares relation till teaterformen samt den konstnärliga ledarens uppfattningar kring samarbetet med skolan. Undersökningsfrågorna lyder: Hur kan man förstå skolans respektive teaterns villkor? Vilka aspekter anser lärare och konstnärlig ledare är viktiga med hänsyn till samarbetet mellan teater och skola? Hur uppfattar lärare och konstnärlig ledare att mötet mellan teater och skola kan underlättas? Hur kan en dramapedagog bidra till samarbetet eller underlätta mötet mellan teater och skola? Studien är en fallstudie som knyter an till turnén. Det empiriska materialet består i deltagande observationer, frågeformulär och intervjuer som tillsammans bearbetats och analyserats. Resultatet visar att skola och teater står långt ifrån varandra i fråga om behov och önskningar, men att det finns beröringspunkter och möjligheter att finna vägar som underlättar mötet mellan skola och teater.   Nyckelord: dramapedagogik, teater, skola, barnteater, för-och efterarbete, konstupplevelse, estetiska läroprocesser.

CHILDHOOD REVOLUTION AT UNGA KLARA - A performance analysis of ’För att jag säger det’ from a gender perspective LINNÉA WÄISÄNEN Abstract The Swedish professional theatre for children and young audiences is in a constant change, development and renewal due to adulthoods shifting view and understanding of the child and childhood through the ages. The shifting discourse of childhood can be seen both in the various theatre performances for children and young audiences throughout the 20th century, but also in the constant shifting discussions and debates about what sort of performances are appropriate for children. The base of this thesis is a performance analysis of a recorded version of Unga Klara’s För att jag säger det from a gender perspective, with a focus on the stage setting and the mise-en-scène, along with the actors’ performative actions. The purpose is to examine if and how these theatrical signs counteracts or correlates with gender and hetero norms, but also investigate if the complex relationship between childhood and adulthood can be seen in the performance. To do this, I use a combination of hermeneutics, theatre semiotics and phenomenology as my main methodological starting point. Theories about gender performativity and discourse analysis in childhood studies serve as perspectives to the analysis and interpretation of the performance. The analysis starts with a brief introduction to the performance along with a discussion about the dramaturgical structure and the course of events and situations taking place in För att jag säger det. The analysis continues with a discussion about the theatrical space, in particular the stage space in relation to the starting point of the performance, along with the theatrical communication between the actors and the audience. Then, I discuss the theatrical signs that first caught my attention; the actors’ performative bodies and the music and stage sounds, where I analyse my comprehension of the actors’ performative bodies from a gender perspective. The analysis then continues to a more argument based interpretation of the interactions between the actors and the audience, and follows by a discussion of the actors impersonation of childhood and adulthood. In the last part of the analysis I identify and discuss my understanding of various themes and messages in För att jag säger det. The result of the study implies that a few sequences of the staging along with the actors’ performative bodies in För att jag säger det correlates to gender and hetero norms, but mostly the performance discourages normativity in general. The complex relationship between childhood and adulthood are however well established in the performance’s staging, and can be found in how the actors portraits childhood versus adulthood. It is also visible in the interactive communicational parts between the stage and the auditorium, which only occurs under the terms and conditions of the actors. Keywords: Unga Klara, gender, performativity, performance analysis, childhood revolution, theatre for children and young audiences

Syftet med studien är att undersöka hur två yrkesverksamma personer inom regionteater upplever hur det är att arbeta med teater för skolbarn. Den teoretiska utgångspunkten för studien är fenomenologisk då det är två personers erfarenheter och upplevelser som lyfts fram. Studien är kvalitativ och datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att teater är viktigt för barns personliga utveckling och deras förståelse för omvärlden. En av de utmaningar som beskrivs av respondenterna är kopplad till den miljö där föreställningarna framförs i skolsammanhang eftersom den upplevs som okontrollerbar. Ytterligare en utmaning som framkommer är när teaterns och skolans förväntningar skiljer sig åt. Det finns även en stor variation mellan kommuner när det gäller att köpa in teaterföreställningar för skolbarn