Kultursamverkansmodellen, en ny modell för statlig tilldelning av kulturmedel, infördes under 2011med fem regioner: Skåne, Halland, Västra Götaland, Gotland och Norrbotten. För att ingå isamverkansmodellen krävs att regionerna utarbetar en regional kulturplan vilken utgör underlag förstatens bidragsgivning. Mitt syfte med följande uppsats är att utifrån den franska filosofen MichelFoucaults arbeten om diskurs och makt synliggöra föreställningar om barn och barndom i ovannämnda regioners kulturplaner. Mitt kunskapsintresse rör hur föreställningar om barn och barndomuttrycks samt hur maktutövning och styrkeförhållandet mellan barn och vuxna speglas ikulturplanerna. Min utgångspunkt är att de regionala kulturplanerna som politiska dokument beskriver kollektivaföreställningar om barn och barndom. Utifrån studiens material kan jag konstatera attkulturplanerna uttrycker en komplex och mångtydig variation av diskurser om barn i relation tillestetiska verksamheter. Skolans förhållande till kultur, barndom som nationellt intresse och kultursom fostran lyfter jag fram som tre tongivande föreställningar. Min tolkning är att dessa tre sätt atttala om barn i sin tur innehåller olika och i viss mån motsägelsefulla beskrivningar av barndom. Imin studie lyfter jag även fram det band som skrivs mellan svensk barnkulturpolitik och FN:skonvention för barnets rättigheter. Min avsikt är att visa hur barn skapas som nationellt intresse därde regionala kulturplanerna förhåller sig till barnkultur ur en rättighetsdiskurs. Utifrån min analys förstår jag de regionala kulturplanerna som del i en maktutövning vilken styrbarn mot önskvärda egenskaper och eftersträvansvärda beteenden. Den estetiska praktiken förväntasbidra till barns utveckling, både av den personliga identiteten men även som fostran avsamhällsmedborgare. Av studien framgår att det i mitt empiriska material synliggörs en dikotomimellan vuxenhet och vad som upplevs vara en specifik barnvärld.

Syftet med den här uppsatsen är att studera Snövit: barnens julkalender som ett exempel på det tidiga 1900-talets fostrande barnkultur. Materialet som har använts är dels utdrag från fyra stycken brev, adresserade från redaktionen till sina läsare, men även fyra stycken skönlitterära berättelser. Allt av det material som nämns i uppsatsen publicerades mellan år 1900 och 1931. Studiens huvudsakliga utgångspunkt ligger i att analysera hur barnkultur kan användas som ett redskap för fostran, vilka fostrande strategier som användes i Snövit, samt vilket sorts barn som redaktionen ämnade fostra fram. Som teoretiskt perspektiv ligger fokus på utgivarens barnsyn och även på de barndomsdiskurser som går att urskilja. I analysen framgår det att redaktionen hade en barnsyn som stämde överens med diskursen om det goda barnet. De fostrande strategier som har använts främjar främst en inställning till fostran där de fiktiva karaktärerna fick föregå med gott exempel för den riktiga publiken. Berättelsernas moraliska lärdomar följer teman så som rätt och fel, personligt ansvar och lojalitet.

Media debates about children and new technology is based on adult’s views and opinions, while children’s own knowledge on the subject seldom is represented. I stress that the reason for this is childism. This thesis aims to highlight a selected group of children’s experiences and knowledge about video games in relation to surrounding contexts, peers and adults. The empirical data consists of seven hours of observations from a course on video game programming as well as interviews with four of the participants, aged eight to nine, with an interest in video games. With the use of hermeneutics, affordance theory and theories on culture the data has been analyzed and structured into five themes: Competence and identity, Notions about adults, Video games as communal practices, Regulations and freedom and Normative values about video games. The results indicate a range of different aspects of the participants’ experiences of as well as ideas and assumptions about video games and video game contexts. The participants showed practical and theoretical knowledge about games, their structures and related terms, which they used to shape identities of being knowledgeable persons who play games. This is not to be confused with the label ‘gamer’, which not all participants identified themselves with. Despite the fact that some of the participants knew adults who had a more or less substantial interest in gaming, they considered adults to be individuals who do not play video games and are unversed about games in general. Video games and their surrounding contexts can be seen as communal practice which constitutes in virtual as well as physical spaces. During the observation studies it became clear that video games were the focal point of interaction in the participants’ peer culture, and that this peer culture was part of and extended into a superior video game culture. The participants gaming practices were regulated by the premises of the games as well as aspects concerning when, what and for how long they were allowed to play; all of which was mainly determined by adults. By resistance or acceptance, the participants either yielded or used strategies to elude the restrictions. Occasionally during the interviews, the participants made statements that appear to be shaped by normative values about both children, video games and gamers. These normative values derive from discourses concerning quality, what is considered to be a ‘good childhood’ and the alleged dangers of video games; discourses that the participants both reproduced and opposed. In conclusion, these matters need to be further researched and brought into light to nuance the common debate about children and video games.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka några förskollärares inställning till barns inflytande i förskolans musikverksamhet. De frågeställningar som besvarades i arbetet var: Hur påverkar förskollärarnas barnsyn vilket inflytande barn får i förskolansmusikverksamhet? Vilka möjligheter och hinder ser förskollärarna för barns inflytande över förskolans musikverksamhet? Vilket värde sätter förskollärarna på barns egen musikkultur, samt hur tar de tillvara denna i pedagogiskt syfte? Den metod som användes var kvalitativa intervjuer. Resultatet visade att alla förskollärarna har goda intentioner när det kommer till barns inflytande, men i praktiken lever de inte alltid upp till dessa. De begränsar istället barnen genom vilka möjligheter de erbjuder i fråga om handlingsutrymme och material. Förskollärarnas förhållningsätt och barnsyn visade sig ha den avgörande betydelsen för hur stort inflytande barnen får i musikverksamheten. Resultatet visade även att trots att förskollärarna menar att det är viktigt att ta tillvara barns egen musikkultur sker det i väldigt liten utsträckning i praktiken. Förskollärarnas syn på sig själva som förmedlare av ett kulturarv dominerar de lärarledda aktiviteterna, då de lär barnen reproducera traditionella sånger. När barnen driver egna musikprojekt framstår förskollärarnas roll som relativt passiv, vilket medför att barnen själva står för det största lärandet på det området. Slutligen visar resultatet att förskollärarnas användande av internet har öppnat nya möjligheter för barn att få inflytande över förskolans musikrepertoar.

This master’s thesis deals with the issue of children’s theatre at the public library. I want to examine what purpose children’s theatre play for the children according to the children’s librarians, what different factors that may influence the purchase of plays to the public library and what the children’s librarians think of the children’s theatre at the public library at present and in the future. Interviews have been conducted with four children’s librarians, at different libraries, who are somehow involved in the purchase of children’s plays to the library. The material has then been analysed with the help of the theories and earlier research. The theories applied consist of two different parts. Firstly, I look into the new way of looking at childhood as a social construction, which has emerged in the last couple of decades. This is used as a framework and is applied on the thesis as a whole. I also apply Karin Helander’s theory of the three purposes of children’s theatre. The findings show that the librarians think that all three purposes of children’s theatre are important, but the most important one is the educational purpose. At the purchase of children’s theatre there are a lot of factors to take in consideration, the librarians find the most important ones to be those of practical origin, for example the premises available and the price of the performances. All of the librarians think that the children’s theatre is important at the public library but time and money are the biggest threats towards it. / Uppsatsnivå: D

This Master’s thesis explores the staff responsible for children’s culture in the south of Sweden, in north-east Scania. This thesis seeks to answer the following questions: What kind of culture is offered to children in their spare time? Can children influence culture in the investigated region, and do the people in charge listen to the children’s ideas? How are children in the region informed about cultural events? In my research I used enquiries and worked with the investigation program Query & Report to collect the material. The study consists of the staff, i.e. six people responsible for the children’s culture. As my theoretical framework I used the work of Pierre Bourdieu who made many successful studies about people and culture. I also compared the results in my study to the literature and earlier studies on the subject of children’s culture, presented in the study. It’s my thesis that children have a right to culture and to influence its selection. Obviously not everyone chooses to practise that right. There is a difference between children with an interest in culture and those who don’t have one. The staff responsible for children’s culture tries in their work to reach as many children as possible. In their work they collaborate with schools, libraries, children and youth groups with the intention to provide a variety of cultural options in the region. I found that the library has an important role, because they offer free literature and culture for everyone in the society. I also found that the staff responsible for children’s culture in north- east of Scania try to reach the children using co-workers’. Together they provide for the culture regarding children and create possibilities for children to attend to culture both in school and on the youth’s spare time. / Uppsatsnivå: D

Syfte:Syftet är att undersöka hur barn resonerar kring begreppen ondska och godhet, vad det finns för likheter/skillnader i barnens resonemang samt hur dessa skillnader/likheter kan förstås.Bakgrund:Undersökningen tar upp det ideologiska arvet från upplysningstiden där världen delas upp i dikotomier, det vill säga ont/gott, manligt/kvinnligt, Jaget/Den Andre etc. Denna dikotoma föreställning av världen återspeglas även inom populärkulturen och barnkulturen där ondska och godhet är en ständigt återkommande tematik. Undersökningen bygger även på små barns förmåga att tänka och handla etiskt och hur de tolkar sina uppfattningar om världen genom leken. I avsnittet redogörs för Bourdieus begrepp habitus vilket används som teoretiskt ramverk för att förklara hur barn i förskolan indelas i olika fält samt hur habitus präglar barnens sätt att förhålla sig till olika fenomen.Metod:Undersökningen är kvalitativ, hermeneutisk och jag har använt mig av intervju som metod där en illustrationsdel ingår. Totalt intervjuas sex barn i åldrarna 4,2 till 6,2 år. Resultatet från intervjuerna delas upp i tre olika kategorier: Betydelser av begreppet ondska, betydelser av begreppet godhet samt en separat del där illustrationerna analyseras.Resultat:Resultatet visar hur barnen tilldelar det onda och det goda ett dikotomt förhållande samt hur en del av pojkarna ger det onda en positiv innebörd. I diskussionen problematiseras frågan rörande huruvida barns erfarenheter och intressen värdesätts av pedagoger på ett likvärdigt sätt. Diskussionen går även in på barnkulturens för- och nackdelar i barns skapande av en rättvis människosyn. / Program: Lärarutbildningen

<p>I mitt examensarbete har jag undersökt hur pedagoger använder det vidgade textbegreppet i sin undervisning samt hur man ser på barns egen kultur. Den frågeställning jag hade var: I vilken utsträckning använder man det vidgade textbegreppet i skolan? Vilka exempel på det vidgade textbegreppet möter man i skolan? Hur ser pedagogerna på att tillvarata barns kultur i skolan? Genom intervjuer med tre pedagoger har jag kommit fram till att pedagogerna inte känner till det vidgade textbegreppet som står beskrivet i styrdokumenten. Efter att ha förklarat begreppet och innebörden av det, har samtliga förmedlat att de arbetar med en del av de olika uttrycksformer som styrdokumenten anger. Barnkultur i skolan är välkommet hos en pedagog, men barnen måste lämna sina älsklingsfigurer i hallen tills skoldagen är slut. De andra pedagogerna har förbjudit barnen att ta med egna leksaker.</p><p>Slutsatsen är, att pedagoger som inte använder olika uttrycksformer i undervisningen och som inte släpper in barnkultur i skolan, inte följer styrdokumenten som finns för skolans verksamhet.</p>

Today the right of the child to participate freely in cultural life and the arts is a goal on the political agenda. As a consequence, in 2011, twenty-six government agencies and institutions of culture were assigned to formulate strategies for activities for children and young people. These strategies are the empirical basis of this thesis. The aim of the study is to elaborate and problematize three issues concerning children’s culture from the viewpoint of a social constructionist understanding of childhood as constructed in various, often political, practices. -How is childhood constructed in the strategies? -Which consequences for childen’s culture can be traced? -What is the role of the UN Convention on the rights of the child in this process? I perform a critical discourse analysis of the child perspective in the strategies. The discourse analysis indicate two general discourses, one superior concerning child perspective as consideration and one inferior posing child perspective as a form of standpoint. The superior discourse is argued to maginalize children’s culture, while the inferior claims the position of the child and thereby also children’s culture. However, these categorizations can be problematized further. Together with the constructions of childhood, the discourses regarding the child perspective indicate yet another level of childhood construction. One in which the child is constructed as an individual with special needs or as one with a certain perspective. Over all, the child is constructed in close relation to the specific context in which it is being described and is constructed according to ideals of dependence and competence, ideals recurrent in the Convention on the rights of the child. It is also argued that the Convention in itself can be regarded as a construction of childhood in which power and generational structures can be problematised in various dimensions. It is concluded that childhood and children’s culture are in very close relation. They construct and position each other. It is also made clear how concepts like child perspective and children’s culture are multifaceted and often used in imprecise manners.

Inga mellanmänskliga möten är fria från makt, så ej heller bland barn. Leksaker är en del av barns vardag och det förekommer att barn har med sig privata leksaker till förskolan. Men barns val av leksaker kan vara påverkat av de medietexter de ständigt möter. Därför utgör forskning kring lek, leksaker, makt, media och status en väv som bildar bakgrunden till denna studie. Syfte: Att synliggöra barns tankar kring privata leksakers betydelse för den sociala ordningen inom lekgemenskapen samt deras syn på mediernas eventuella påverkan på lek och leksaksval. Metod: Denna studie bygger på den kvalitativa forskningsmetoden där halvstrukturerade intervjuer använts som metod. 11 barn i förskoleklass har medverkat i intervjuerna. Resultat: Denna studie visar att de privata leksakerna och kunnandet om dem har betydelse för den maktkamp och positionering som finns mellan barnen, framför allt bland pojkarna. Det finns en mediepåverkan i val av lekar och leksaker, men även kamraternas påverkan är stor. Den visar också att värdet av att ha vänner är stort, ibland större än vikten av privata leksaker. Tydligt blir också att det finns skillnader mellan könen då flickorna i större utsträckning anpassar sig till gällande förväntningar än vad pojkarna gör.