No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare arbetar med utvecklingssamtal i förskolan, samt hur barnet konstrueras i denna process. Undersökningen utgår från åtta semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare och två förskolechefer där frågorna fokuserar på att ta reda på vilka tillvägagångssätt som förskollärare har vid planering och genomförande av utvecklingssamtal. Resultatet från intervjuer och litteratur genomsyras av en mängd olika metoder för ändamålet. Resultatet är vidare analyserat ur ett konstruktionistiskt perspektiv. Slutsatserna vi drar från denna studie är att det i förskolan förekommer en mängd olika tillvägagångssätt vid planering och genomförande av utvecklingssamtal samt att barnet konstrueras utifrån förskollärarnas barnsyn.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare samtalar om barn och barnsyn. Frågeställningarna var: Hur beskriver förskollärarna begreppet barnsyn? På vilket sätt beskriver förskollärarna sin betydelse för hur barnen utvecklas på förskolan? I författarens c-uppsats framkom beteenden från förskollärare som väckte frågor kring om förskollärare är medvetna om sin barnsyn och barnsynens påverkan på arbetet i förskolan. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Undersökningen genomfördes med metoden fokusgrupp. Fokus i studien var förskollärare som arbetar med de allra yngsta barnen, barn mellan ett till tre år. Det var totalt fyra fokusgrupper med fyra deltagare i varje, alltså deltog sexton förskollärare i studien. Analysen genomfördes med inspiration från diskursanalysen, och utgick från förskollärarnas uppfattningar av begreppet barnsyn och sedan undersöktes sambandet mellan förskollärarnas uppfattningar och deras sätt att samtala om barn med hjälp av dilemman. Slutsatsen av studien är att det finns behov av samtal bland förskollärare om varför de gör som de gör. Genom samtal blir förskolläraren medveten om sin syn på barn och kan därmed utveckla och förbättra sitt förhållningssätt gentemot barnen. Därmed får barnen en ännu bättre förskolevardag.

Syftet med denna studie var för oss att tydliggöra den syn på barns lärande som finns hos pedagoger inom förskolans verksamhet. Självklart är arbetet en begränsad studie då den utförs på en förskola med fyra pedagogers tankar om barns lärande. Vi gick in i detta arbete med frågorna; Hur resonerar pedagogerna kring barns lärande i förskolan? Hur ser pedagogerna på sin roll i barns lärande i förskolan? Hur arbetar pedagogerna med barns lärande i förskolan? Vilken barnsyn har pedagogerna? Frågor som vi hoppades få svar på via intervjuer och observationer.   Studien byggdes upp av sammanställning av tidigare forskning där fokuset låg på det sociokulturella perspektivet, då detta perspektiv genomsyrar den svenska förskolans läroplan. Det sociokulturella kan ses utifrån det perspektivet att barnet skall ses som en stark och kompetent individ, genom ett samspel med sin omgivning inbringar barnet ny kunskap. Vi ville genom våra intervjuer föra ett samtal med våra informanter för att således få en så avslappnad miljö som möjligt där de kunde tala fritt utifrån detta ämne. Utifrån dessa samtal gick vi vidare i vår studie med att utföra observationer på våra informanter, då vi är väl medvetna att ord och handling inte alltid stämmer överrens.   Efter genomförandet av vår studie kan vi dra slutsatsen att trots att det sociokulturella perspektivet länge har varit en del av de svenska förskolorna så finns fortfarande det utvecklingspsykologiska perspektivet kvar i en för hög grad. Då tre av våra fyra informanter belyste vid ett flertal tillfällen hur relevant barnets mognad är i jämförelse till kunskapsutveckling de kan uppnå genom en social inverkan.

Syftet med vårt arbete är få en fördjupad kunskap på hur förskollärare tänker kring ett- och tvååringars samspel och kommunikation samt om och i så fall hur de ser att den fysiska innemiljön har betydelse för samspel och kommunikation. Forskning visar att barn kommunicerar redan från födseln. Forskningen har mest handlat om samspel mellan barn och vuxna. Den litteratur vi bearbetat som handlar om barns samspel visar att det sker främst genom kroppsliga uttryck. Miljön har betydelse för barns möjlighet att samspela. Små leksaker verkar hämma samspel medan stora föremål t.ex. en stor madrass eller en stor kartong gynnar små barns samspel. Vi har valt att kombinera intervju och observation som metod för att få svar på våra frågor. Gemensamt för de förskollärare vi intervjuat är att de alla ser barnens uttryck som viktiga och att deras uppgift är att tolka dem. Synen på små barns samspel varierar bland de förskollärare vi har intervjuat. Från något sällsynt till något som sker hela tiden. Även i vilka situationer de samspelar som mest varierar. Alla delar de en medvetenhet om miljöns betydelse för barns möjlighet att samspela. Varför synen på barns samspel varierar tror vi grundar sig i forskningens tidigare tradition att främst handla om samspel mellan barn och vuxna. Att små barns samspel yttrar sig på ett annorlunda sätt jämfört med äldre barn tänker vi också kan vara en bidragande orsak.

Historisk sett har det skett en utveckling av hur vi ser på barn. Till en början fostrade vi okritiska och fogliga medborgare men historien visar att vi behöver kritiska medborgare som kan ställa motfrågor. Därför har vi skrivit om barnsynen ur ett historiskt perspektiv för att komma till klarhet med om dagens barnsyn, där vi tror på det kompetenta barnet. Finns pedagogerna som ser till att barnet får inflytande över sin vardag.   I läroplanen för förskolan står det att förskolläraren ska se till att barnen får ett reellt  inflytande över arbetssätt och verksamhetens innehåll. Syftet med vårt examensarbete är att belysa pedagogers uppfattning om och erfarenhet av barns inflytande i den pedagogiska verksamheten och sätta dessa i relation till demokrati- och barnsyn. För att få insikt i detta skickade vi ut enkäter till pedagoger inom förskolan.   Pedagogers sätt att se på barns inflytande är skiftande kunde vi utläsa av svaren i enkäten. Visioner om att barnen ska få mer inflytande finns men pedagogerna menar att brist på tid, för stora barngrupper, barns mognad samt för få pedagoger inskränker på barnens inflytande. Är det enbart organisatoriska frågor som spelade roll eller beror det också på vilken demokrati- och barnsyn som pedagogen har som avgör om barnet får inflytande över sin vardag? Resultatet visade att det inte bara finns ett resultat utan uppfattningarna om demokrati- och barnsyn inom förskolan är skiftade och en och samma pedagog kan använda sig av olika demokrati- och barnsyner utefter vilken situation pedagogen befinner sig i.

Syftet med denna studie är att få en bild av vilken syn pedagoger har på begreppet barns inflytande. Vi vill även få en inblick i vilka hinder och möjligheter pedagoger upplever när det gäller att ge femåringar inflytande i förskolan. Vi har utfört kvalitativa intervjuer med tio stycken pedagoger på fyra förskolor. Inflytande är ett begrepp som utgör en central del i vår studie. Resultatet av studien visar att pedagogerna har en likvärdig uppfattning om vad begreppet inflytande innebär. Därefter framkommer det att de har olika uppfattningar om hur och varför inflytande bör införlivas i förskolan.

Utifrån tidigare forskning upptas talutrymmet i skolan av läraren med ⅔ och eleverna får dela på ⅓, den så kallade “tvåtredjedelsregeln” (Andersson och Nauclér 1987:36). För att få en bild av talutrymmets fördelning i förskolan studerade Andersson och Nauclér fyra olika situationer såsom samling, styrd aktivitet, fri aktivitet samt måltid. Examensarbetets syfte har som avsikt att studera vilket talutrymme barnen i förskolan har och mer specifikt genom studiens frågeställningar undersöks skillnaden kring barns talutrymme idag mot för 25 år sedan där ovan nämnda undersökningar utgjort utgångspunkt. Vidare undersöks om det skiljer sig något kring fördelningen mellan pedagoger och barns talutrymme i svenska respektive mångkulturella förskoleavdelningar. Ett stort intresse finns även kring hur kommunikationen mellan pedagog och barn ser ut såsom om pedagogerna kommunicerar med, till eller över barnen och om deras barnsyn påverkar möjligheten för barnen att komma till tals. Studien utgår från kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder. Enkätundersökningar har genomförts med 20 pedagoger varav 7 som varit verksamma i förskolan i minst 25 år. För att kunna jämföra med den tidigare studien som genomförts av Andersson Nauclér (1987) är en metoddel kvantitativ där inspelningar av samtalssituationer på sex förskoleavdelningar avlyssnas och ord räknas för att se hur talutrymmet fördelas mellan pedagog och barn. Resultatet visar att pedagogerna talar mer än barnen i alla situationer utom matsituation både i svenska och mångkulturella avdelningar. Pedagogernas kommunikation sker till största del med barnen vilket innebär att barn och pedagog har en dialog tillsammans. Flera pedagoger upplever att det är de vuxna som pratar mest men att det är olika beroende på situation. Hälften av pedagogerna anser att de talar med barnen några menar att de talar till barnen vilket innebär att pedagogerna använder sig av tillsägelser och uppmaningar till barnen. Studien innehåller även begreppet att tala över barnen vilket innebär att pedagogerna talar med varandra om barnen. Pedagoger som varit verksamma i minst 25 år har delade meningar kring vem som har mest talutrymme och säger att det är en ny barnsyn och att arbetssättet idag skiljer sig från tidigare.

Samlingen är något som i förhållande till den tid den upptar av vår verksamhet får mycket av vår planeringstid plus att den ofta avbryter barnen i sin lek.       Då vi har sett att samlingen börjat ifrågasättas av en del pedagoger väcktes vårt intresse för att undersöka pedagogernas syn på samlingens syfte och form. Ett ytterligare syfte var att undersöka hur läroplanen används i planeringen inför samlingarna.      Vi har valt att använda en semistrukturerad intervjuform i vår kvalitativa undersökning och vi har intervjuat sammanlagt tio pedagoger från fyra förskolor i Mellansverige.       Resultatet av vår studie visar att två av de tio respondenterna inte har samling, eftersom de istället prioriterar den fria leken. Resterande respondenter anser att samlingen ger barnen en rolig stund och att den är gruppstärkande då barnen blir sedda och uppmärksammade av sina kamrater.   Att samlingen används för att skapa en gemenskap är något som även framkommer på flera ställen i litteraturen som vi använt oss av. Flera respondenter berättade att det även förekommer mattelekar/övningar i samlingen, trots att endast en respondent klart uttalade att man har samling för lärandets skull. Läroplanen är något som hela tiden finns i bakhuvudet, men den används inte direkt under planeringen. Två respondenter hade förskolans arbetsplan med vid planeringen. Vår slutsats är följande vad gäller pedagogernas huvudsakliga syfte med samlingen i förskolan; den är i första hand en ritual för att stärka gemenskapen och för att ge barnen en rolig stund, lärandet kommer i andra hand eftersom man är medveten om att det sker under hela barnets vistelsetid på förskolan och inte bara under samlingen.

Studie syftar till att belysa hur två förskolor arbetar med barns delaktighet och inflytande i den dagliga verksamheten. Jag har i min forskningsansats gjort observationer i verksamheten och tagit del av deras skrivna dokument som berör barns delaktighet och inflytande. Detta då jag fann det intressant att sätta det skriva utsagorna i relation till vad verksamheten praktiskt ger uttryck för. Studien lyfter bland annat fram fyra specifika situationer som sker mellan barn och pedagoger. Dessa situationer synliggör vilken påverkan pedagogernas barnsyn, bemötande och förhållningssätt har på deras utformingen av arbetet. I resultatet kan man också utläsa vilken påverkan förskolans miljö, regler, rutiner och traditioner har för barnets möjligheter och förutsättningar för ett reellt inflytande i vardagen