Vårt syfte med undersökningen var att undersöka elevernas talutrymme och lärarens respons i fem klassrum i årskurs tre utifrån ett genusperspektiv. För att vi skulle kunna få svar på syftet utgick vi från tre frågeställningar; är det någon skillnad i lärarens respons till pojkar och flickor? Är talutrymmet jämnfördelat mellan pojkar och flickor? Samt hur tar eleverna till sig talutrymmet? Vi beslutade att använda kvalitativa intervjuer i kombination med kvalitativa observationer för att de två metoderna skulle kunna kompensera varandras brister. Resultaten vi fick fram var att pojkarna dominerade i lärarens respons och i talutrymmet i klassrummet genom att de tog ordet. Utifrån intervjuerna med lärarna och klassrumsobservationerna kunde vi se att lärarna har en genusmedvetenhet. Men de har svårt att arbeta med det praktiskt.

Syftet med denna studie har varit att undersöka flickor och pojkars talutrymme i kontakt med läraren samt lärarnas uppfattningar om talutrymme i matematikundervisningen. Studien har undersökt hur talutrymmet fördelas och hur eleverna gör för att ta ordet i matematikundervisningen samt hur lärarna uppfattar fördelningen av talutrymme. För att söka svar på frågeställningen har strukturerade observationer och semistrukturerade intervjuer använts. I studien deltog två lärare och 13 pojkar (40,6 % av undersökningsgruppen) och 19 flickor (59,4 % av undersökningsgruppen) fördelat på två klasser som båda hade en majoritet av flickor. Resultaten från observationerna indikerar i likhet med tidigare forskning att lärarna har större delen av talutrymme. Resultaten antyder även att det inte finns några könsskillnader när läraren delar ut ordet utan att det var när eleverna tar talutrymme som könsskillnader blir synliga. När eleverna tar initiativet talutrymme initierar pojkarna 57,3 % och flickorna 42,7 % av interaktionerna med lärarna. Av det totala talutrymmet bland eleverna hade pojkarna 49 % och flickorna 51 %. Strategier som eleverna använde för att ta talutrymme var att tala rakt ut eller att gå fram till lärarna. Resultaten från intervjuerna visade att lärarna uppfattade fördelningen av talutrymme som något som borde ske utifrån individens behov och utan tvång. Samtidigt uttryckte lärarna att de trodde att pojkarna tog upp mer talutrymme än flickorna i matematikundervisningen. Lärarna uttryckte även att det var svårt att fördela talutrymmet så alla elevers behov blev tillgodosedda och att de saknade strategier för att jämnt fördela talutrymmet.

Denna studie ämnar kartlägga uppfattningar i en gymnasieskolas första och tredje årsklass med avseende på talutrymmet i klassrummet. Frågeställningarna lyder: 1) Anser eleverna att det finns någon skillnad mellan flickors och pojkars talutrymme? 2) Finns det någon skillnad mellan hur flickor och pojkar uppfattar sitt talutrymme? och 3) Finns det någon skillnad mellan åldersgrupperna (1:a och 3:e året)? Metoden som används för att besvara frågeställningarna är elevenkäter som består av 14 frågor. I enkäten deltar 47 elever; 26 elever från årskurs 1 (13 pojkar och 13 flickor) och 21 elever från årskurs 3 (10 pojkar och 11 flickor). Resultatet av studien är att det finns skillnad mellan könens uppfattning kring flickors och pojkars talutrymme med avseende på att flickor anser att flickor oftast pratar i klassrummet medan pojkarna inte anser att flickor oftast pratar i klassrummet. Pojkar och flickor uppfattar att pojkar upptar ungefär lika mycket av talutrymmet i klassrummet. Det kan inte antas finnas någon skillnad mellan pojkars och flickors uppfattning kring talutrymme och heller ingen skillnad mellan könen med avseende på hur de uppfattar talutrymmet i enkönade grupper. Årskurserna kan inte antas skilja sig i uppfattning kring talutrymmet de anser sig ha, däremot finns det skillnad mellan grupperna med avseende på uppfattningen om vilket kön som pratar oftast i klassrummet; i årskurs 1 anser eleverna att det oftast är flickor som pratar och i årskurs 3 anser eleverna att det oftast är pojkar som pratar.

Statistik visar att andelen flerspråkiga elever i den svenska skolan ökar. Ettproblem som synliggjorts är att de flerspråkiga eleverna inte får tillräckligstöttning i skolan för att deras språkutveckling ska gynnas. Vi har även, ute iverksamheten, uppmärksammat att det finns en bristande kunskap kring hurman stöttar de flerspråkiga eleverna. Syftet med denna studie är att undersökaflerspråkiga elevers talutrymme i gruppdiskussioner. Ansatsen för denna studieär aktionsforskning då vi initierat gruppdiskussioner i de två berörda klasserna.Aktionerna planerades och utfördes i en årskurs två och en årskurs tre.Diskussionerna dokumenterades, under tre tillfällen, via video- ochljudinspelning och observationer. Resultatet för denna studie visar att elever tarsig talutrymme på olika sätt. Den övergripande slutsatsen som dras är attmånga av de flerspråkiga eleverna tar talutrymmet i klassrummet. Dedidaktiska implikationer av studien är att hitta andra metoder för att stötta deflerspråkiga elever som inte stöttas genom gruppdiskussioner, då det är av viktför dessa elever att stöttas i sin språkutveckling.

No description available.

<p>This study examines if children in 5th grade experience any speech anxiety about speaking when everyone in the class will hear but while sitting down either by their desks or in a circle. I also want to find out how much the children speak; do boys or girls speak more than the other sex? Is there any difference in space of speech in the classroom, and if so is it connected to speech anxiety? Gender perspective is the theoretical outlook that this study has which is used to find out if there are any differences between boys and girls in the amount they talk in the classroom and the way the children themselves describe how it is to talk in the classroom. To find out if children in 5th grade experience any speech anxiety while speaking sitting down in everyday activities I interviewed six boys and six girls and to find out how much they spoke I observed the grade for a total of nine lessons. The result shows that some of the pupils do experience speech anxiety when sitting down and speaking so that everyone can. The boys spoke more but it was not connected to speech anxiety since it was both girls and boys that felt embarrassed and feared getting laughed at if they said something wrong.</p>

Den interaktionellt orienterade klassrumsforskningen har visat att läraren i snitt tar två tredjedelar av talutrymmet i klassrummet och att elevers möjlighet att komma till tals i huvudsak begränsas till att svara på de frågor som läraren ställer. Tidigare studier påpekar att det finns samband mellan hur läraren formulerar sina frågor och ordfrekvensen i elevers svar. Syftet med den här studien är att undersöka hur lärarens frågor under den lärarstyrda och publika interaktionen i klassrumsundervisningen i ett undervisningsmoment som använder sig av standarduppgifter och i ett undervisningsmoment av problemlösningskaraktär påverkar elevers svar. Studien är genomförd utifrån ett kvalitativt tillvägagångssätt där videoanalys har tillämpats som metod. Det har analyserats två filmer som har producerats av NCM (nationellt centrum för matematik) i fortbildningssyfte i uppdrag av skolverket. Resultatet visar att en problemorienterad uppgiftsformulering där vägen fram till lösningen inte är given från början och som möjliggör olika sätt att lösa problemställningen gynnar elevers talutrymme. Ordfrekvensen i elevers svar är högst när läraren ställer förklaringsfrågor, där eleverna kritiskt behöver granska och argumentera för sitt matematiska tänkande.

Utifrån tidigare forskning upptas talutrymmet i skolan av läraren med ⅔ och eleverna får dela på ⅓, den så kallade “tvåtredjedelsregeln” (Andersson och Nauclér 1987:36). För att få en bild av talutrymmets fördelning i förskolan studerade Andersson och Nauclér fyra olika situationer såsom samling, styrd aktivitet, fri aktivitet samt måltid. Examensarbetets syfte har som avsikt att studera vilket talutrymme barnen i förskolan har och mer specifikt genom studiens frågeställningar undersöks skillnaden kring barns talutrymme idag mot för 25 år sedan där ovan nämnda undersökningar utgjort utgångspunkt. Vidare undersöks om det skiljer sig något kring fördelningen mellan pedagoger och barns talutrymme i svenska respektive mångkulturella förskoleavdelningar. Ett stort intresse finns även kring hur kommunikationen mellan pedagog och barn ser ut såsom om pedagogerna kommunicerar med, till eller över barnen och om deras barnsyn påverkar möjligheten för barnen att komma till tals. Studien utgår från kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder. Enkätundersökningar har genomförts med 20 pedagoger varav 7 som varit verksamma i förskolan i minst 25 år. För att kunna jämföra med den tidigare studien som genomförts av Andersson Nauclér (1987) är en metoddel kvantitativ där inspelningar av samtalssituationer på sex förskoleavdelningar avlyssnas och ord räknas för att se hur talutrymmet fördelas mellan pedagog och barn. Resultatet visar att pedagogerna talar mer än barnen i alla situationer utom matsituation både i svenska och mångkulturella avdelningar. Pedagogernas kommunikation sker till största del med barnen vilket innebär att barn och pedagog har en dialog tillsammans. Flera pedagoger upplever att det är de vuxna som pratar mest men att det är olika beroende på situation. Hälften av pedagogerna anser att de talar med barnen några menar att de talar till barnen vilket innebär att pedagogerna använder sig av tillsägelser och uppmaningar till barnen. Studien innehåller även begreppet att tala över barnen vilket innebär att pedagogerna talar med varandra om barnen. Pedagoger som varit verksamma i minst 25 år har delade meningar kring vem som har mest talutrymme och säger att det är en ny barnsyn och att arbetssättet idag skiljer sig från tidigare.

This study examines if children in 5th grade experience any speech anxiety about speaking when everyone in the class will hear but while sitting down either by their desks or in a circle. I also want to find out how much the children speak; do boys or girls speak more than the other sex? Is there any difference in space of speech in the classroom, and if so is it connected to speech anxiety? Gender perspective is the theoretical outlook that this study has which is used to find out if there are any differences between boys and girls in the amount they talk in the classroom and the way the children themselves describe how it is to talk in the classroom. To find out if children in 5th grade experience any speech anxiety while speaking sitting down in everyday activities I interviewed six boys and six girls and to find out how much they spoke I observed the grade for a total of nine lessons. The result shows that some of the pupils do experience speech anxiety when sitting down and speaking so that everyone can. The boys spoke more but it was not connected to speech anxiety since it was both girls and boys that felt embarrassed and feared getting laughed at if they said something wrong.

No description available.