<p>Syftet med vår studie var att undersöka om lärares uppmärksamhet fördelas olika mellan pojkar och flickor, vilken slags uppmärksamhet läraren gav eleverna och om ämnet hade någon inverkan på hur uppmärksamheten fördelades. Vi utförde klassrumsobservationer som datainsamlingsmetod för att kunna se hur interaktionen mellan lärare och elev såg ut i dess naturliga miljö. Observationerna gjordes på två skolor i Mellansverige, varav den ena var grundskolan för senare år och den andra skolan var ett gymnasium. Resultatet av studien visar att lärare oftare uppmärksammar pojkar både på grundskolan och på gymnasiet. Det är vanligare att läraren riktar sin uppmärksamhet i form av tillsägelser på grundskolan än på gymnasiet. Slutsatsen man kan dra är att det som lärare är viktigt att låta eleverna räcka upp handen under gemensamma diskussioner och genomgångar då det annars är stor risk att pojkar hinner ta ordet före flickorna</p>

Syftet med vår studie var att undersöka om lärares uppmärksamhet fördelas olika mellan pojkar och flickor, vilken slags uppmärksamhet läraren gav eleverna och om ämnet hade någon inverkan på hur uppmärksamheten fördelades. Vi utförde klassrumsobservationer som datainsamlingsmetod för att kunna se hur interaktionen mellan lärare och elev såg ut i dess naturliga miljö. Observationerna gjordes på två skolor i Mellansverige, varav den ena var grundskolan för senare år och den andra skolan var ett gymnasium. Resultatet av studien visar att lärare oftare uppmärksammar pojkar både på grundskolan och på gymnasiet. Det är vanligare att läraren riktar sin uppmärksamhet i form av tillsägelser på grundskolan än på gymnasiet. Slutsatsen man kan dra är att det som lärare är viktigt att låta eleverna räcka upp handen under gemensamma diskussioner och genomgångar då det annars är stor risk att pojkar hinner ta ordet före flickorna

Den interaktionellt orienterade klassrumsforskningen har visat att läraren i snitt tar två tredjedelar av talutrymmet i klassrummet och att elevers möjlighet att komma till tals i huvudsak begränsas till att svara på de frågor som läraren ställer. Tidigare studier påpekar att det finns samband mellan hur läraren formulerar sina frågor och ordfrekvensen i elevers svar. Syftet med den här studien är att undersöka hur lärarens frågor under den lärarstyrda och publika interaktionen i klassrumsundervisningen i ett undervisningsmoment som använder sig av standarduppgifter och i ett undervisningsmoment av problemlösningskaraktär påverkar elevers svar. Studien är genomförd utifrån ett kvalitativt tillvägagångssätt där videoanalys har tillämpats som metod. Det har analyserats två filmer som har producerats av NCM (nationellt centrum för matematik) i fortbildningssyfte i uppdrag av skolverket. Resultatet visar att en problemorienterad uppgiftsformulering där vägen fram till lösningen inte är given från början och som möjliggör olika sätt att lösa problemställningen gynnar elevers talutrymme. Ordfrekvensen i elevers svar är högst när läraren ställer förklaringsfrågor, där eleverna kritiskt behöver granska och argumentera för sitt matematiska tänkande.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka olikheten i lärares sätt att tillrättavisa pojkar och flickor. Hur gränser sätts för de båda könen, om lärarens kön spelar någon roll i disciplineringen, varför pojkar och flickor bemöts och behandlas olika av läraren samt vilka åtgärder man kan vidta för att motverka den olika behandlingen undersöks. </p><p>Undersökningen består endast av tidigare forskning. Det rör sig alltså om en litteraturstudie. Den tidigare forskningen har utförts med hjälp av klassrumsobservationer och intervjuer av både elever och lärare. </p><p>Studiens resultat visar att det förekommer olikheter mellan pojkars och flickors sätt att disciplineras. Pojkar får fler tillsägelser, medan lärarna har mer överseende med flickorna som begår normbrott. ärarens egna kön spelar inte någon avgörande roll. Det finns ett antal orsaker till varför disciplineringen sker olika, bl. a. spelar beteendeskillnader mellan könen och lärarens förväntningar och föreställningar om rådande könsmönster en stor roll i klassrumsinteraktionen. Flickor och pojkar får lära sig olika könsmönster, som de förväntas passa in i. Flickor ska traditionellt sett vara mer passiva, medan pojkar är mer aktiva. När individens beteende inte stämmer in i mönstren blir vi tveksamma. Det finns olika åtgärder att vidta. En av dessa är särundervisning, som provats på olika håll i världen. Denna metod har dock uppvisat blandat resultat. Viktigt är dock att man som lärare ser eleverna som individer och att man är medveten om att eleverna har olika villkor i klassrummet.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka olikheten i lärares sätt att tillrättavisa pojkar och flickor. Hur gränser sätts för de båda könen, om lärarens kön spelar någon roll i disciplineringen, varför pojkar och flickor bemöts och behandlas olika av läraren samt vilka åtgärder man kan vidta för att motverka den olika behandlingen undersöks. Undersökningen består endast av tidigare forskning. Det rör sig alltså om en litteraturstudie. Den tidigare forskningen har utförts med hjälp av klassrumsobservationer och intervjuer av både elever och lärare. Studiens resultat visar att det förekommer olikheter mellan pojkars och flickors sätt att disciplineras. Pojkar får fler tillsägelser, medan lärarna har mer överseende med flickorna som begår normbrott. ärarens egna kön spelar inte någon avgörande roll. Det finns ett antal orsaker till varför disciplineringen sker olika, bl. a. spelar beteendeskillnader mellan könen och lärarens förväntningar och föreställningar om rådande könsmönster en stor roll i klassrumsinteraktionen. Flickor och pojkar får lära sig olika könsmönster, som de förväntas passa in i. Flickor ska traditionellt sett vara mer passiva, medan pojkar är mer aktiva. När individens beteende inte stämmer in i mönstren blir vi tveksamma. Det finns olika åtgärder att vidta. En av dessa är särundervisning, som provats på olika håll i världen. Denna metod har dock uppvisat blandat resultat. Viktigt är dock att man som lärare ser eleverna som individer och att man är medveten om att eleverna har olika villkor i klassrummet.

Föreliggande uppsats har genom en observationsstudie av 28 elever i en grundskoleklass i årskurs 7 i en svensk skola undersökt interaktionella praktiker mellan elever, detta ur ett genusperspektiv. Studien har fokuserat på de interaktionella praktiker som bidrar till genuskonstruktion och genusifrågasättande, samt skapandet av feminina och maskulina genuspositioner i vardaglig interaktion på en skola. Avslutningsvis behandlar även studien frågan om deltagarna orienterar sig mot en könsmaktsordning eller ej, och hur den i så fall organiseras interaktionellt. Studien visar att elever och lärare både orienterar mot och skapar genuspositioner inom ramen för följande interaktionella praktiker: 1) organisation av utmanande handlingar, 2) organisation av det offentliga rummet, 3) störande av ordning, 4) den interaktionella organisationen av affektiva handlingar. Inom ramen av ovan nämnda tema påvisar studien flera exempel på interaktionella praktiker som är genuskonstruerande, genusnormerande samt genusifrågasättande. Bland annat intar pojkar det offentliga rummet i större utsträckning än flickor, vilket kan tänkas vara en interaktionell praktiker som är genusnormerande. Studien påvisar även hur feminina samt maskulina genuspositioner skapas i klassrumsinteraktionen, bland annat genom hur pojkarna distanserar sig från kvinnligt kodat beteende genom att förlöjliga det. Vidare orienterar sig studiens deltagare mot en könsmaktsordning i vardaglig interaktion på skolan, vilket går i linje med tidigare forskning. Studiens deltagare befäster bland annat hierarkiseringen av könsmaktsordningen genom att pojkarna vid återkommande tillfällen osynliggör flickorna som samtalspartners. Föreliggande studie avslutas med en diskussion kring ovan nämnda resultat, i ljuset av tidigare forskning.

Studien undersöker vad sex artiklar skriver om interaktionen mellan lärare och elever i klassrummet. Fokus i interaktionen är lärarens språkande. Syftet med studien är att undersöka hur lärare språkar och vilka normer som synliggörs genom lärares språkval. Undersökningen är en systematisk litteraturstudie där de valda artiklarna jämförs med varandra och studiens bakgrund, som bland annat handlar om normer och klassrumsinteraktion. Resultatet presenteras utifrån fyra kategorier som kommit fram genom analysen av artiklarna som studeras. Kategorierna är följande: Lärares dominans, Lärares inbjudan till elevinitiativ, Vardagligt språk samt Antaganden om gemensam förståelse. Analysen visar att det kan finnas ett samband mellan lärares dominans i klassrummet och hur ofta elever erbjuds att ta egna initiativ. I studien förs även en diskussion om huruvida lärardominans är negativt eller om det kan tolkas som en tydlighet från lärarens sida. Att lärare använder ett vardagligt språk kan vara till fördel för andraspråkselevers kunskapsutveckling, men bidrar inte till elevers språkutveckling. Analysen visar också att lärares uttryck för att viss förståelse eller kunskap är gemensam hos eleverna och läraren kan få negativa följder om det gemensamma inte existerar. Där den är gemensam fungerar det å andra sidan som repetition för eleverna.

Under de senaste årtiondena har den svenska skolan gått från att vara tämligenenspråkig och monokulturell till dagens mångkulturella och flerspråkliga skolmiljö(Skolverket 2016). Denna förändrande elevsammansättning medför andraförutsättningar för lärarna och då bland annat gällande att fördela ordet i klassrummettill en elevgrupp bestående av både elever med svenska som förstaspråk och elever medsvenska som andraspråk. Uppsatsens syfte är att studera hur en gymnasielärare i ensådan elevgrupp ställer frågor till eleverna och sedan följer upp deras svar. För att undersöka detta genomfördes två lektionsbesök som både observerades med stödav ett observationsschema och som spelades in både med diktafon och medvideokamera. Utifrån observationsschemat och inspelningarna analyserades sedanlektionerna efter en analysmetod där både lärarens sätt att ställa frågor och sätt att följaupp frågorna kategoriserades. Resultatet visade att läraren i viss utsträckning fördelar ordet i klassrummet baserat påom eleverna har svenska som förstaspråk (SVE) eller som andraspråk (SVA). De frågorsom ställde högst krav på den eleven som skulle svara, gick som regel till en elev medsvenska som förstaspråk. Dessutom valde läraren ofta att ställa sina frågor rakt ut iklassen vilket gjorde att några få elever, två SVE-elever och en SVA-elev, besvarade enstor del av den totala mängden frågor. Samtidigt var läraren mån om att ge positivåterkoppling på eleverna svar och såg till att ta sig tid att hjälpa eleverna fram till rättsvar på frågan både i fall där elevens svar var svårt att förstå rent språkligt eller därsvaret var felaktigt.

<p>I mitt examensarbete har jag valt att studera den verbala kommunikationen i år 4: a med fokus på språkundervisning (svenska och engelska) med hjälp av ett etnografiskt inspirerat arbetssätt och en kvalitativ forskningsmetod. Mitt syfte är att studera innebörden i lärarnas ställda frågor under ett mindre antal tillfällen i språkundervisningen. Mina frågeställningar är: Vilka avsikter går att utläsa ur lärarnas frågor? Visar dessa avsikter några likheter eller skillnader? </p><p>I enlighet med de likheter och exempel på avsikter som jag har observerat har jag kategoriserat de frågor som lärarna ställde som följer: </p><p>- Frågor i avsikt att <b>kontrollera</b> (elevernas ämneskunskaper, att planering och organisation fungerar, vad eleverna uppmärksammar, att ordningen i klassrummet upprätthålls) </p><p>- Frågor i <b>orienteringssyfte</b> </p><p>- Frågor i avsikt att <b>handleda</b> </p><p>- Frågor i avsikt att <b>lotsa</b> </p><p>- Frågor med avsikt att <b>skapa kontakt</b> </p><p>- Frågor med avsikt att <b>få hjälp</b> </p><p>De frågor som verkade ha som avsikt att kontrollera olika aspekter av elevernas kunskaper utgjorde majoriteten av alla frågor. Det föreföll som om kontroll fortfarande var av stor vikt för lärarna i studien. Mina observationer visade dock att frågorna inte längre endast verkade användas till kontroll. Lärarna i studien föreföll använda sig av frågor för att handleda och skapa kontakt med de enskilda eleverna. På så sätt verkade försök att individualisera undervisningen vara en naturlig del av lärarnas arbete.</p>

I mitt examensarbete har jag valt att studera den verbala kommunikationen i år 4: a med fokus på språkundervisning (svenska och engelska) med hjälp av ett etnografiskt inspirerat arbetssätt och en kvalitativ forskningsmetod. Mitt syfte är att studera innebörden i lärarnas ställda frågor under ett mindre antal tillfällen i språkundervisningen. Mina frågeställningar är: Vilka avsikter går att utläsa ur lärarnas frågor? Visar dessa avsikter några likheter eller skillnader? I enlighet med de likheter och exempel på avsikter som jag har observerat har jag kategoriserat de frågor som lärarna ställde som följer: - Frågor i avsikt att <b>kontrollera</b> (elevernas ämneskunskaper, att planering och organisation fungerar, vad eleverna uppmärksammar, att ordningen i klassrummet upprätthålls) - Frågor i <b>orienteringssyfte</b> - Frågor i avsikt att <b>handleda</b> - Frågor i avsikt att <b>lotsa</b> - Frågor med avsikt att <b>skapa kontakt</b> - Frågor med avsikt att <b>få hjälp</b> De frågor som verkade ha som avsikt att kontrollera olika aspekter av elevernas kunskaper utgjorde majoriteten av alla frågor. Det föreföll som om kontroll fortfarande var av stor vikt för lärarna i studien. Mina observationer visade dock att frågorna inte längre endast verkade användas till kontroll. Lärarna i studien föreföll använda sig av frågor för att handleda och skapa kontakt med de enskilda eleverna. På så sätt verkade försök att individualisera undervisningen vara en naturlig del av lärarnas arbete.