<p>Trettiotre gymnasieelevers uppfattning och erfarenheter av frågeställande i skolmiljö</p><p>ligger till grund för föreliggande uppsats. Undersökningens frågor och</p><p>informanternas svar har satts i relation till sociologiska, didaktiska och kognitiva</p><p>aspekter, vilka hämtats ur tidigare forskning. Informanternas förståelse av</p><p>undervisning, texter och arbetsuppgifter har övergripande relaterats till sociologiska</p><p>aspekter, d v s erfarenheter från hemmiljöns och skolmiljöns kulturella kontexter.</p><p>Lärares bemötande, attityd och respons i frågesituationer har övergripande relaterats</p><p>till didaktiska aspekter. Informanternas uppfattning och erfarenheter av</p><p>frågeställande i undervisning har övergripande relaterats till kognitiva aspekter.</p><p>Aspekter som har satts i förhållande till informanternas svar och bidrar till</p><p>frågesituationens unicitet och komplexitet.</p>

<p>Vårt syfte med denna studie är att belysa området lärares klassrumsfrågor. Detta gör vi med fokus på olika frågetypers förekomst, vad lärare har för syfte med frågor och vad de sedan gör med elevernas svar på frågorna som de ställt.</p><p>Eftersom vi har valt att titta på förekomsten av frågor har detta lett till att vi genomfört sex stycken observationer hos tre lärare. Dessa lärare har vi senare även intervjuat för att exempelvis reda ut vad de har för syfte med att använda frågor som pedagogiska redskap. Observationerna har även varit till hjälp när vi har tittat på lärarnas uppföljning av elevsvaren.</p><p>Resultaten vi har nått stämmer bra överens med tidigare studier men vi har också sett att området är komplext och inte så lätt som man ibland kan tro. Vad lärare ställer för frågor i ett fall kan passa bra där men mindre bra i ett annat. Det vi kunde se utifrån våra observationer var att förekomsten av olika typer av frågor stämde bra överens med lärarnas medvetenhet om frågor och vad de använder dem till. Lärarnas viktigaste syfte med att använda frågor var att få en dialog med eleverna samt att väcka samtal. Att frågor anses vara ett av de viktigaste pedagogiska redskapen är även något vi har kunnat se.</p>

Vårt syfte med denna studie är att belysa området lärares klassrumsfrågor. Detta gör vi med fokus på olika frågetypers förekomst, vad lärare har för syfte med frågor och vad de sedan gör med elevernas svar på frågorna som de ställt. Eftersom vi har valt att titta på förekomsten av frågor har detta lett till att vi genomfört sex stycken observationer hos tre lärare. Dessa lärare har vi senare även intervjuat för att exempelvis reda ut vad de har för syfte med att använda frågor som pedagogiska redskap. Observationerna har även varit till hjälp när vi har tittat på lärarnas uppföljning av elevsvaren. Resultaten vi har nått stämmer bra överens med tidigare studier men vi har också sett att området är komplext och inte så lätt som man ibland kan tro. Vad lärare ställer för frågor i ett fall kan passa bra där men mindre bra i ett annat. Det vi kunde se utifrån våra observationer var att förekomsten av olika typer av frågor stämde bra överens med lärarnas medvetenhet om frågor och vad de använder dem till. Lärarnas viktigaste syfte med att använda frågor var att få en dialog med eleverna samt att väcka samtal. Att frågor anses vara ett av de viktigaste pedagogiska redskapen är även något vi har kunnat se.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur elever i matematiksvårigheter upplever matematikundervisning som bygger på öppna frågor.Studien ger en överblick över vad litteraturen tar upp om matematiksvårigheter och matematikinlärning, samt hur en god matematikundervisning kan bedrivas. Den teoretiska utgångspunkten har vi hämtat ur KASAM – teorin. Genom observationer och intervjuer har vi studerat hur elever i matematiksvårigheter, på mellanstadiet, upplevt meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet i matematikundervisning med öppna frågor. Genom enkätundersökning har vi tagit del av klassernas och av de matematiksvaga elevernas inställning till matematik. Sammanfattningsvis pekar resultaten på att alla de elever i matematiksvårigheter vi studerat, ser matematikundervisning med öppna frågor som meningsfull. I de fall inte matematiken känts meningsfull har eleven känt mening med att tillhöra gruppen. Begripligheten blir inte större av öppna frågor för eleverna i matematiksvårigheter i åk 4 och 5. I åk 6 påverkar typen av fråga, öppen respektive sluten, inte begripligheten för eleverna. Hanterbarheten av öppna frågor blir större, för de flesta av eleverna i matematiksvårigheter, om arbetet utförs tillsammans med en kompis. Öppna frågor stimulerar många gånger elevernas fantasi och ökar därmed lusten att lära. Läraren har en stöttande roll för elever i matematiksvårigheter genom att ge tydligare förklaring av uppgiftens innehåll, samt ge kompletterande material eller stödfrågor.

Bland annat Dysthe (1996) och Tornberg (2000) förespråkar en flerstammig klassrumsinteraktion där en monologisk kommunikation med en lärare som överfor kunskap till eleverna ersätts med en dialogisk kommunikation där elevers röster blir hörda och integrerade i undervisningen. Därav behöver läraren ställa så kallade autentiska frågor – frågor som söker en tolkning, erfarenhet, åsikt, känsla eller annan information av den tillfrågade och som inte har något givet rätt eller fel svar som den som ställer frågan känner till i förvag. Autentiska fragor i språkundervisningen förespråkas också av bland annat Brock (1986), som menar att en klassrumsinteraktion med få autentiska frågor leder till att eleverna lär sig en engelska som är radikalt annorlunda från den verkliga världens engelska. Men det är inte bara läraren som står för alla frågor i klassrummet – även läromedel står för en stor del av de frågor som eleverna stöter på i undervisningen. Därmed är det intressant att undersöka vilken typ av frågor som läromedel ställer. I denna studie undersöker jag fördelningen mellan autentiska och icke-autentiska frågor i tre olika läromedel i engelska for skolår 9. Resultatet av analysen visar att alla de undersökta läromedlen klart domineras av icke-autentiska frågor.

Trettiotre gymnasieelevers uppfattning och erfarenheter av frågeställande i skolmiljö ligger till grund för föreliggande uppsats. Undersökningens frågor och informanternas svar har satts i relation till sociologiska, didaktiska och kognitiva aspekter, vilka hämtats ur tidigare forskning. Informanternas förståelse av undervisning, texter och arbetsuppgifter har övergripande relaterats till sociologiska aspekter, d v s erfarenheter från hemmiljöns och skolmiljöns kulturella kontexter. Lärares bemötande, attityd och respons i frågesituationer har övergripande relaterats till didaktiska aspekter. Informanternas uppfattning och erfarenheter av frågeställande i undervisning har övergripande relaterats till kognitiva aspekter. Aspekter som har satts i förhållande till informanternas svar och bidrar till frågesituationens unicitet och komplexitet.

<p>Syftet med uppsatsen är att granska Tove Janssons bilderböcker Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My (1952), Vem ska trösta knyttet?(1960) och Den farliga resan (1977) utifrån ett livsåskådningsperspektiv. Jag vill med detta påvisa att böckerna har flera bottnar och att man kan se och läsa dem som annat än bara bilderböcker för barn. Jag anser också att alla de tre böckerna är sammanlänkande tematiskt,som variationer på samma tema – livsvandringen, själens inre resa. Men böckerna kan också sammanlänkas tematiskt och metodiskt beträffande skräcktema, frihetslängtan, eller, som i mitt fall, ur ett livsåskådningsperspektiv. Jag hävdar också att man i bilderböckerna kan utläsa en utveckling från det trygga familjelivet som utspelar sig i Hur gick det sen? till individualitet i den sista boken Den farliga resan. Jag vill understryka att jag i min uppsats avhållit mig från att dra allt för många paralleller till Tove Janssons liv. Min analys utgår i första hand från text och bild och jag gör därmed inte anspråk på att vara biografisk.</p>

Syftet med uppsatsen är att granska Tove Janssons bilderböcker Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My (1952), Vem ska trösta knyttet?(1960) och Den farliga resan (1977) utifrån ett livsåskådningsperspektiv. Jag vill med detta påvisa att böckerna har flera bottnar och att man kan se och läsa dem som annat än bara bilderböcker för barn. Jag anser också att alla de tre böckerna är sammanlänkande tematiskt,som variationer på samma tema – livsvandringen, själens inre resa. Men böckerna kan också sammanlänkas tematiskt och metodiskt beträffande skräcktema, frihetslängtan, eller, som i mitt fall, ur ett livsåskådningsperspektiv. Jag hävdar också att man i bilderböckerna kan utläsa en utveckling från det trygga familjelivet som utspelar sig i Hur gick det sen? till individualitet i den sista boken Den farliga resan. Jag vill understryka att jag i min uppsats avhållit mig från att dra allt för många paralleller till Tove Janssons liv. Min analys utgår i första hand från text och bild och jag gör därmed inte anspråk på att vara biografisk.

Vid användning av metoden contingent valuation erhålls ofta olika resultat beroende på sättet respondenterna frågas på. Tidigare studier har visat att binära frågor leder till en högre estimering av betalningsviljan än öppna frågor, samt att skillnaden mellan dem är lägre vid användning av privata varor än vid kollektiva varor. Uppsatsens undersökning är ett steg för att förbättra förståelsen inom detta område. Syftet är att undersöka om de estimerade betalningsviljorna, härledda från uppsatsens experiment, inte skiljer sig signifikant åt då man använder sig av öppna och binära frågor vid utvalda privata varor. Resultat av t-test, där de binära svaren är justerade från anomalier, visar att de estimerade betalningsviljorna inte skiljer sig signifikant åt för sju av uppsatsens varor. Resultatet visar vidare att de estimerade betalningsviljorna skiljer sig signifikant åt för fem av uppsatsens varor. Vid dessa är den estimerade betalningsviljan högre vid de öppna frågorna. Detta anses bero på problem med bias.

No description available.