Bakgrund I bakgrunden till undersökningen presenteras olika former av samspel och vilka orsaker det finns som bestämmer vilken form samspelet tar. Positivt samspel inkluderar utveckling och lärande, skapande av kamratrelationer, pedagogers arbetssätt samt miljön på förskolan. Vidare ger vi läsaren en insyn i hur negativt samspel kan se ut, vilket innefattar uteslutningar, fysiska kränkningar, hur barn testar gränser och hur den fria leken kan ta en negativ form. Dessutom presenteras orsaker till hur samspelet ser ut, vilket omfattar inkludering och uteslutning, yttre attribut, gruppstorlek samt barnens ålder. Slutligen ges en genomgång av vilka riktlinjer som ska följas i arbetet med att utveckla barns samspel.Syfte Vi vill undersöka hur det sociala samspelet ser ut bland barn i förskolan, samt hur barn ger uttryck åt sina tankar kring samspel med andra barn.Metod Undersökningen tar utgångspunkt i kvalitativ metod med inspiration av etnografi, där vi främst har använt oss av observation. Vi har även använt oss av fältsamtal. Insamling av empiri hargjorts på tre avdelningar på tre olika förskolor. Undersökningen följer Vetenskapsrådets etiska principer.Resultat Inom resultatet har positiva såväl som negativa former av samspel framkommit i observationer och samtal, de har delats in i kategorier utifrån vad som tydliggörs i dem. Resultatet visar olika kategorier av samspel såsom positivt samspel, negativt samspel och yttre faktorer, och att det påverkar barnens utveckling av deras sociala förmågor. Vidare framkom att det finns olika faktorer som påverkar hur samspelet yttrar sig, exempelvis av gruppstorlek och vuxnas inverkan. Då barnen berättat om sina tankar har en insikt skapats i hur de tänker kring sitt samspel med andra barn. / Program: Lärarutbildningen

<p>Med utgångspunkt i barndomssociologiska tankar undersöker följande etnografiskt inspirerade studie intentionen med och receptionen av Stockholms Kulturhus barnkulturverksamhet Rum för Barn. Genom att tillämpa Stuart Halls kommunikationsmodell för<em> inkodande </em>och <em>avkodande</em> av budskap på materialet, som består av intervjusamtal, observationer, styrdokument, information till besökarna samt en kvalitativ enkätstudie, diskuteras de barndomsideologier om barnet som <em>blivande</em> alternativt <em>varande</em> människa som förekommer i verksamheten samt de vuxna besökarnas tolkning av dessa.</p><p>I analysen framkommer en dubbelhet gentemot barnen såsom å ena sidan blivande människa och å andra sidan varande människa från såväl verksamhet som besökare. Undersökningen påvisar att de båda ideologierna (om barnet som blivande och varande människa) är alltjämt närvarande i både verksamhetens intention samt i de vuxna besökarnas reception och omsatta barnsyn. Rum för Barns givna förutsättningar, dess egen förståelse av verksamheten, sammanhanget och det faktiskt kommunicerade intentionen kan förståelse av verksamheten är bred och bitvis brokig. Också de tolkningar informanterna gör av verksamheten varierar, från godtyckliga till oppositionella.</p><p>Uppsatsen påvisar att verksamheten kan användas som ett forum för förverkligande av barnets rättigheter men att detta inte alltid görs.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att genom intervjusamtal och enkäter få ökad insikt i samt beskriva hur musicerande barn uttrycker sina upplevelser av och ambitioner med sitt musicerande, såväl inom som utom ramen för frivillig musikundervisning. Det empiriska materialet består av 95 enkätsvar samt information från intervjusamtal med nio barn. Samtliga barn var mellan åtta och tretton år.</p><p>Studien vilar på en kulturteoretisk ram, vilken utgör fonden för studiens övriga teoretiska utgångspunkter. Studiens syfte avspeglar ett hermeneutiskt kunskapsintresse, varför ett tolkningsteoretiskt perspektiv utgör en grundläggande utgångspunkt. Vidare vilar studien på tankegångar från den s.k. nya barndomssociologin, vilken satt studiet av barndom i fokus. Begreppsparen barnperspektiv och barns perspektiv är centrala i studien, liksom begreppen barnkultur och barns kultur.</p><p>Barnen uttryckte skilda ambitioner med sitt musicerande. Vissa hade planer för fortsatt musikutbildning eller ett yrkesliv inom musik, andra inte. De sistnämnda tenderade att tillskriva musicerande för egen skull ett lägre värde än musicerande där planer finns för ett professionellt musikutövande. Eleverna tycktes finna tillfredsställelse i att kunna framföra låtar i sin helhet. Här framhölls gruppundervisning som en positiv faktor, då medmusikanter kan bidra till en mer klangfull musikupplevelse. Men gruppundervisning tillskrevs även negativa konnotationer, bl.a. att övriga gruppmedlemmar stör och/eller tar för mycket lektionstid i anspråk. Det visade sig att påfallande många barn skapar egen musik på fritiden. De tycks dock inte ha framfört denna för sina musiklärare, varför det är rimligt att anta att dessa inte har vetskap om elevernas musikskapande. Barnen gjorde skillnad mellan musicerande relaterat till undervisningen och musicerande i övrigt, där aktiviteten ”att spela” tycktes vara förbehållen musicerandet under lektionstid. Det fria musicerandet och att lära sig spela ett instrument på egen hand tycktes inte värderas lika högt av barnen själva. Vad gäller musiklyssnande på fritiden framstår många som musikaliska allätare och rör sig över flera genrer i sina musikpreferenser. Att uppträda och visa vad man har lärt sig tycks värderas mycket högt bland barnen. Många beskrev att musiken ger dem en känsla av kompetens och självförtroende, även om exempel på det motsatta också framkommit, dvs. att musicerandet ger eleverna en känsla av inkompetens. Vuxnas inflytande över barns musicerande tycks vara omfattande. Detta gäller såväl vuxna inom familjen som utomstående vuxna.</p>

<p>Min första frågeställning fokuserar på föräldrarna för att förstå vilka som är Babydramas publik och varför dessa har valt att ta med sig sina barn till föreställningen. Jag undersöker om habitus och kulturellt kapital kan användas som förklaringsvariabler genom att kartlägga föräldrarnas socioekonomiska status, kulturintresse och barnsyn, samt undersöker om det finns fog för att säga att spädbarn har habitus. Metoden är intervjuenkät med kvantitativa och kvalitativa inslag samt observationer. Det kulturella kapitalet hos föräldrarna är den avgörande faktorn till varför man har sett Babydrama. Habitus är ett förkroppsligat kulturellt kapital, vilket är den urvalsmekanism som gjort att dessa personer har valt att se Babydrama. Det finns stora likheter i föräldrarnas socioekonomiska situation, kulturkonsumtion och barnsyn. De har både stort ekonomiskt och kulturellt kapital i likhet med sina egna föräldrar. Babypublikens habitus har redan börjat formas i och med besöket på Babydrama.</p><p>Min andra frågeställning handlar om barns perspektiv och barnperspektivet på barnens upplevelser av Babydrama. Jag undersöker om det fenomenologiska förhållningssättet kan tillämpas för att förstå babypublikens egna uttryck för sin upplevelse samt intervjuar föräldrarna om deras perspektiv på detsamma, samt deras syn på bebisars kulturbehov. Materialet består av observationer från Babydrama och intervjuer med föräldrarna. Babypubliken ger högsta betyg för föreställningen, vilket stämmer överens med föräldrarnas bedömning i intervjuerna. Barns perspektiv och barnperspektivet sammanfaller. Det fenomenologiska förhållningssättet är tillämpligt för denna typ av observation. Föräldrarna har olika uppfattning om bebisars kulturbehov, men kan antas konsumera mer kultur med sina barn i framtiden genom en relativt medveten inskolningsstrategi.</p>

<p>Abstract</p><p>Barns litterära intresse skapas i de tidiga åren. Förskolan har del i detta intresseskapande. Genom att lärarna på förskolan använder en pedagogisk teori eller planerat arbete med barnlitteratur kan de göra skillnaden för om barn tar till sig denna kulturform.</p><p>Det svenska skolsystemets mål är att eleverna skall lära sig alla sätt språket kan användas på.</p><p>Vi hade som syfte att försöka förstå hur förskollärare arbetar med att förankra barnlitteratur hos barn inom förskolan utifrån Läroplanens direktiv. För att kunna få information om detta arbete gjorde vi en undersökning bestående av fyra kvalitativa intervjuer med förskollärare. Resultatet vi fick fram ur intervjuerna var att arbete med barnlitteratur görs omedvetet från Läroplanen. De deltagande lärarna hade klara tankar och resonemang om hur de såg på litteratur som inslag i förskolans verksamhet. Återkommande svar om aktiviteter med barnlitteratur som grund i förskolan var besök på bibliotek och regelbundna lässtunder.</p>

<p>The aim of my study is to look at two specific schools and their work with Internet in the classroom and compare their work to what experts say about how you should educate. The study focuses on how teachers guide the students to be critical to the information they encounter on the internet. What do the experts say? How should the teachers work with Internet in the classroom? What do the teachers say about their work with Internet? What do the teachers say regarding children and the Internet?  To answer these questions I have interviewed two teachers from different schools, which had classes with children 6 to 8 years old. The schools are very different from each other concerning investment on Internet devices in the classroom. I have also interviewed two experts on the subject who are working for organisations concerned with children’s use of the Internet.</p><p>I have related my findings to older research, Marc Prensky’s terms Digital Natives and Digital Immigrant are frequently used in the study. I found that the work with and understanding of Internet depended on what generation the teacher belonged to. Older teachers are Digital Immigrants while the younger teachers are Digital Natives who have been brought up with digital media. According to Prensky and other experts it’s important that teachers learn to communicate in the style of their students, and give Internet a place in the classroom. Children are spending much time on the Internet and it’s important, according to the experts, to guide the children and learn them to be critical to the information they come across.</p>

Barnfilmen har länge haft en undanskymd plats inom filmteori. Man har tidigare intresserad sig för den i termer av ideologisk påverkan eller pedagogisk nytta alternativt onytta, men intresse för frågor som rör mer specifika textmekanismer har hittills dröjt. En sådan fråga är, exempelvis, hur barnfilmen konstruerar eller implicerar sin egen åskådare. Med tanke på att motsvarande problema¬tik har dragit till sig många barnlitteraturforskares intresse, är det märkligt att en liknande omsorg inte har uppstått inom barnfilmstudier. Mot denna bakgrund, är denna studies syfte att utforska några samtida animerade barnfilmtexter för att förstå hur de relaterar sig till en tilltänkt publik. Filmerna i fokus är Shrek (Andrew Adamson, Vicky Jenson, 2001), The Incredibles (Brad Bird, 2004), Shark Tale (Bibo Ber¬geon, Vicky Jenson, Rob Letterman, 2004) och Madagascar (Eric Darnell, Tom McGrath, 2005). Med hjälp av bacthinska begrepp så¬som dialogism, parodi, heteroglossia och karneval undersöks berättelsens struktur och ton; möjliga åskådarpositioner; textmekanismer som möjliggör samlevnaden av olika tolkningsalternativ i en och samma mainstreamfilm. I uppsatsen argumenteras för att filmerna bättre kan förstås som ambivalenta texter, som både upprepar och ifrågasätter typiska barnkulturella berättarstrukturer och motiv. De erbjuder möjlig¬heten till en lineär, traditionell tolkning av filmernas barnkulturella teman och en parodisk omvandling av dessa. Samtidigt anspelar de också till texter och praktiker som ligger utanför barnkulturens gränser, vilka också behandlas parodiskt. Detta öppnar ut¬rymme för flera möjliga läs¬arter och tilltalar en tilltänkt heterogen publik, framför allt i fråga om ålder. De olika åskådarpositionerna kan leva tillsammans i en och samma text förhållandevis friktionsfritt, tack vare att filmerna erbjuder en upprorisk och gränsöverskridande upplevelse, som här betecknas som karnevalisk.

Abstract Barns litterära intresse skapas i de tidiga åren. Förskolan har del i detta intresseskapande. Genom att lärarna på förskolan använder en pedagogisk teori eller planerat arbete med barnlitteratur kan de göra skillnaden för om barn tar till sig denna kulturform. Det svenska skolsystemets mål är att eleverna skall lära sig alla sätt språket kan användas på. Vi hade som syfte att försöka förstå hur förskollärare arbetar med att förankra barnlitteratur hos barn inom förskolan utifrån Läroplanens direktiv. För att kunna få information om detta arbete gjorde vi en undersökning bestående av fyra kvalitativa intervjuer med förskollärare. Resultatet vi fick fram ur intervjuerna var att arbete med barnlitteratur görs omedvetet från Läroplanen. De deltagande lärarna hade klara tankar och resonemang om hur de såg på litteratur som inslag i förskolans verksamhet. Återkommande svar om aktiviteter med barnlitteratur som grund i förskolan var besök på bibliotek och regelbundna lässtunder.

Dramaten och Operan fick som två av 26 institutioner under 2011 direktiv från regeringen att utveckla strategier för sina barn- och ungdomsverksamheter avseende åren 2012-2014. Denna studie ämnar analysera hur dessa verksamheter har närmat sig direktiven samt jämföra deras tillvägagångssätt. Därmed avgränsas studien till Dramatens och Operans barn- och ungdomsverksamheter: Unga Dramaten och Unga på Operan. Denna analys görs mot bakgrunden av regeringens styrningsmodeller för statliga myndigheter samt mot bakgrund av Sveriges kulturpolitik. Studien tittar även närmare på synen på barnkultur och hur man politiskt arbetar med att integrera barnperspektivet i kulturen. Personliga intervjuer har genomförts med anställda på Unga Dramaten och Unga på Operan samt med Dramatens och Operans förvaltare på Kulturdepartementet. Frågeställningarna för undersökningen har legat som grund för intervjuguiderna. Det har även samlats in material från sekundära källor, såsom officiella dokument, för att kunna studera det fält inom vilka dessa två kulturorganisationer verkar. Analysavsnittet söker svara på frågeställningarna för denna undersökning. Studien använder sig av målstyrning som mall för att bättre kunna strukturera och analysera det insamlade materialet. Undersökningen kommer fram till att syftet med strategierna var att de skulle fungera som ett verktyg för att tydliggöra verksamheterna. De har inte bidragit till någon förändring vad det gäller arbetsformen i organisationen. I sista kapitlet förs det även en diskussion om huruvida kulturupplevelser till fullo kan återges i traditionella resultatmätningar, såsom årsredovisningar, och om det är möjligt att mäta den effekt och potentiella nytta som kulturupplevelser kan ge barn och vuxna.

The purpose of this paper is to examine teachers' approach to popular culture in preschool. The questions we want answered are: What approach do educators have to popular culture in preschool and what underlies that approach? Is there a high - and low culture in preschool? If educators bring popular culture into the preschool, how then is it used? Do children’s culture influence everyday life in preschool?  We have employed qualitative methods to seek answers to our questions. We conducted seven interviews with educators from four different preschools. The starting point for our study was the socio-cultural perspective because we examined people's cultures and how the meeting between them unfolds.  We concluded that educators have a very ambivalent attitude towards popular culture in preschool. Respondents could see popular culture as positive for children's learning, because it makes learning meaningful and enjoyable for the children. But at the same time, they had difficulty relating to popular culture because of its commercialism, the strongly gender-coded roles that frequently occur and the status created around owning the products. We also observed a strong high culture that contrast with popular culture in preschool. High culture was linked to educators' own experiences and values, and to how instructive and useful cultural phenomenon were for the children. Popular culture needs to be connected with a clear learning objective for teachers to consider taking it into the preschool. During the investigation we discovered that teachers enjoy great power over what is brought into the preschool and over what is held out of children's reach. Children's influence over their own culture is limited in preschool. The most prominent aspect of the study was educators' own ambivalence towards popular culture.