Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2007.

Denna studie utgår ifrån ett interkulturellt pedagogiskt perspektiv där barnfilmen Home (2015) analyseras med hjälp av analysmetoden kvalitativ textanalys samt med hjälp av Lorentz (2006, s 121-131) modell för utvecklande mot en interkulturell kompetens. Studiens syfte är att undersöka hur interkulturella möten gestaltas i filmen, samt undersöka hur filmen skulle kunna användas för undervisning i förskolans verksamhet för att gynna en utveckling av en interkulturell kompetens hos barnen. Studien resulterade i 19 stycken filmsekvenser som sedan analyserades. Av dessa 19 sekvenser redovisas 6 utvalda sekvenser. Genom analysen framgår det att de interkulturella mötena i filmen gestaltas på flera olika sätt och filmen delger en viss progression mot en interkulturell kompetens hos karaktärerna i filmen. Filmen som helhet gestaltas dock av en västerländsk etnocentrism vilket i sin tur gör att filmens användning för interkulturell undervisning kräver noga reflektion från pedagogen för att arbetet ska kunna motverka främlingsfientlighet och rasism och istället främja ett interkulturellt lärande. Slutsatsen dras att pedagogens roll och pedagogens interkulturella kompetens är avhängigt filmen Homes (2015) potential för att användas för interkulturell undervisning i förskolan.

<p>Uppsatsen handlar om hur genus görs på barn genom film. Sju olika filmer har studerats, samtliga filmer går att låna från MediaCenter vilket gör det troligt att de kan komma att visas i klassrummet. Jag undersöker om filmvisandet förstärker eller rekonstruerar könsroller, om de bryter mot läroplanens vilja att motverka traditionella könsmönster. Vilken roll kan filmerna tänkas ha i görandet och dekonstruktionen av genus? Hur görs manlighet? Hur görs kvinnlighet? Hur representeras de olika könen? Jag blandar mina observationer med genusteori. Trots att kvinnors situation har förändrats är det inte lika självklart att det skildras i medieutbudet. Hur skapas föreställningar om vad en pojke och en flicka är? Mitt resultat visar att många av filmerna innehåller scener som är högst uppseendeväckande vad gäller traditionella könsmönster och hur man skiljer på pojkar och flickor. Dock finns det också goda filmexempel som går läroplanens ärenden där könsroller visas upp på ett mångfacetterat sätt. Resultatet diskuteras gentemot läroplanen och görandet av genus ses som de små stegens princip, att vi alltid påverkar och påverkas – frågan är i vilken riktning.</p>

<p>Vi vet att barn ser mycket på tv och har därför valt att se på fyra barnfilmer för att se hur genus representeras i dessa filmer. Vi utgår ifrån Judith Butler och att genus är något som hela tiden skapas och vårt syfte är att se hur detta skapas i filmerna. Filmerna följer de normer för maskulinitet och feminitet som finns och underhåller dessa. Även om undantag förekommer så är filmerna i stort stereotypa. Den heterosexuella normativiteten är i centrum och den blir i stort sett inte ifrågasatt. Det maskulina genus som skapas är ett genus med fokus på att vara bäst. De ska vara hårda och självständiga. Det feminina genuset å andra sidan skapar en ram som handlar om att se bra ut, smycka sig med accessoarer och ta ansvar för andra. Utseende är en egenskap som framhålls både för maskulina och feminina genus. I den mån filmerna uppvisar relationer så handlar det om heterosexuella relationer, vilket gör att dessa blir normerade och förutsätter att maskulinitet ska åtrå feminitet.</p>

Vi vet att barn ser mycket på tv och har därför valt att se på fyra barnfilmer för att se hur genus representeras i dessa filmer. Vi utgår ifrån Judith Butler och att genus är något som hela tiden skapas och vårt syfte är att se hur detta skapas i filmerna. Filmerna följer de normer för maskulinitet och feminitet som finns och underhåller dessa. Även om undantag förekommer så är filmerna i stort stereotypa. Den heterosexuella normativiteten är i centrum och den blir i stort sett inte ifrågasatt. Det maskulina genus som skapas är ett genus med fokus på att vara bäst. De ska vara hårda och självständiga. Det feminina genuset å andra sidan skapar en ram som handlar om att se bra ut, smycka sig med accessoarer och ta ansvar för andra. Utseende är en egenskap som framhålls både för maskulina och feminina genus. I den mån filmerna uppvisar relationer så handlar det om heterosexuella relationer, vilket gör att dessa blir normerade och förutsätter att maskulinitet ska åtrå feminitet.

Uppsatsen handlar om hur genus görs på barn genom film. Sju olika filmer har studerats, samtliga filmer går att låna från MediaCenter vilket gör det troligt att de kan komma att visas i klassrummet. Jag undersöker om filmvisandet förstärker eller rekonstruerar könsroller, om de bryter mot läroplanens vilja att motverka traditionella könsmönster. Vilken roll kan filmerna tänkas ha i görandet och dekonstruktionen av genus? Hur görs manlighet? Hur görs kvinnlighet? Hur representeras de olika könen? Jag blandar mina observationer med genusteori. Trots att kvinnors situation har förändrats är det inte lika självklart att det skildras i medieutbudet. Hur skapas föreställningar om vad en pojke och en flicka är? Mitt resultat visar att många av filmerna innehåller scener som är högst uppseendeväckande vad gäller traditionella könsmönster och hur man skiljer på pojkar och flickor. Dock finns det också goda filmexempel som går läroplanens ärenden där könsroller visas upp på ett mångfacetterat sätt. Resultatet diskuteras gentemot läroplanen och görandet av genus ses som de små stegens princip, att vi alltid påverkar och påverkas – frågan är i vilken riktning.

Syftet med min studie är att studera hur kön relateras till intresse i populära barnfilmer, med intresse menar jag yrke/hobby/föremål/egenskaper. För att utveckla kunskap av hur de osynliga förväntningarna och normer som existerar förmedlas via film. Detta studerade jag med en diskursanalys av tre populära filmer i dagens barnkultur. Och med hjälp av tidigare forskning om ideala utseenden och hur media påverkar, kunde jag se mönster bland karaktärer i de olika filmerna utifrån deras sociala kön. I min studie såg jag hur huvudkaraktärerna följde de ideala förväntningar för både det manliga och kvinnliga könet. Samt hur de ideala karaktärerna ger oss en uppfattning om hur en ”god” karaktär ser ut, i förhållande till de karaktärer som är anti-ideala, med det menar jag de karaktärerna som inte förhåller sig inom ramen för det ideala utseendet och framställs som ”onda” karaktärer.Genom att använda mig av teoretiska utgångspunkter så som genus, normkritik och stereotypa könsroller synliggjordes det hur kön görs genom sociala praktiker i filmerna som även reproduceras i samhället vi lever i idag. Detta sågs i filmerna av könsmarkerade färger och föremål som var kopplad till ett visst kön.

Examensarbetet bygger på en läsryggsäck som kan användas som ett didaktiskt arbetsredskap med 2-3 åriga barn i förskolan. Studiens syfte är att lyfta estetiska kommunikationsformer och beskriva semiotiska egenskaper i fem snuttefilmer. Syftet är också att granska och analysera lärarhandledningens innehåll. Snuttefilmerna bygger på bilderböcker vilket ses som multimodal kommunikation då bilder, tecken och berättande samverkar. Det empiriska materialet består av fem kvalitetsfilmer och en lärarhandledning för förskolan. I bearbetning av filmerna används fem estetiska kriterier och en semiotisk analys av den rörliga bilden. Lärarhandledningens innehåll granskas med textanalys med fokus på didaktiska aspekter. Det sociokulturella perspektivet i arbetet används för att kommunikation och språk kan ses som ett verktyg för samspel, tänkande och samtal i en social aktivitet.Resultatet av snuttefilmerna visar en gestaltning av verkligheten som kan vara djur, rutiner, leksaker, personer, relationer och miljöer som yngre barn kan känna till. Resultatet visar att filmerna inte består av några dialoger utan av en berättarröst, ljudeffekter och upprepande musik. Bilderna i filmerna är enkla med få detaljer i bakgrunden. I filmerna gestaltas barnrollerna som självständiga att upptäcka världen men att de också kan hjälpa andra. Resultatet av filmerna och lärarhandledningens innehåll kan ge möjlighet att möta både personliga och känslomässiga upplevelser som kan få uttryckas verbalt och med kroppen. Resultatet visar också att kommunikativa samspel finns med som en röd tråd genom lek och samtal i handledningen.

<p>Barnfilmen har länge haft en undanskymd plats inom filmteori. Man har tidigare intresserad sig för den i termer av ideologisk påverkan eller pedagogisk nytta alternativt onytta, men intresse för frågor som rör mer specifika textmekanismer har hittills dröjt. En sådan fråga är, exempelvis, hur barnfilmen konstruerar eller implicerar sin egen åskådare. Med tanke på att motsvarande problema¬tik har dragit till sig många barnlitteraturforskares intresse, är det märkligt att en liknande omsorg inte har uppstått inom barnfilmstudier.</p><p>Mot denna bakgrund, är denna studies syfte att utforska några samtida animerade barnfilmtexter för att förstå hur de relaterar sig till en tilltänkt publik. Filmerna i fokus är Shrek (Andrew Adamson, Vicky Jenson, 2001), The Incredibles (Brad Bird, 2004), Shark Tale (Bibo Ber¬geon, Vicky Jenson, Rob Letterman, 2004) och Madagascar (Eric Darnell, Tom McGrath, 2005). Med hjälp av bacthinska begrepp så¬som dialogism, parodi, heteroglossia och karneval undersöks berättelsens struktur och ton; möjliga åskådarpositioner; textmekanismer som möjliggör samlevnaden av olika tolkningsalternativ i en och samma mainstreamfilm.</p><p>I uppsatsen argumenteras för att filmerna bättre kan förstås som ambivalenta texter, som både upprepar och ifrågasätter typiska barnkulturella berättarstrukturer och motiv. De erbjuder möjlig¬heten till en lineär, traditionell tolkning av filmernas barnkulturella teman och en parodisk omvandling av dessa. Samtidigt anspelar de också till texter och praktiker som ligger utanför barnkulturens gränser, vilka också behandlas parodiskt. Detta öppnar ut¬rymme för flera möjliga läs¬arter och tilltalar en tilltänkt heterogen publik, framför allt i fråga om ålder. De olika åskådarpositionerna kan leva tillsammans i en och samma text förhållandevis friktionsfritt, tack vare att filmerna erbjuder en upprorisk och gränsöverskridande upplevelse, som här betecknas som karnevalisk.</p>

Ett försök att ringa in och diskutera en tradition inom film som skulle kunna kallas barngotik. En viss blandning av skräckfilm och barnfilm med barn i huvudrollen. Med utgångspunkt i min egen filmiska praktik som regissör och manusförfattare diskutera jag vad denna tradition öppnar upp mot för tankesätt, politiskt och filosofiskt, och hur det relaterar till surrealism och gotik. Jag använder mig även av Mare Kandres författarskap som inom litteraturen kan sägas arbetat inom just barngotik och de frågeställningar som kommer upp; Hur kan man öppna upp för ett barnperspektiv genom användandet av atmosfär, skräck, förebådan och genom att använda sig av "det okända", och vad betyder det att göra det i film?